Nu finns inte ens ruinerna kvar, av det hem som var.
Madeleine Stenberg 
Igår tog jag med Lizzla ut på en promenad och vi gick en anna väg denna gång, men kom till Falu fängelse och vandrarhem igen. Jag hade nämligen kommit pä att jag ville visa er platsen där Selma Lagerlöfs hus som hon bodde i stod. På översta bilden till vänster ser du en gräsplätt. Där fanns hennes hus tills den dagen då man likt andra platser i Sverige hade rivningsfeber och jämnade bostaden med marken. Idag finns delar av hemmet att beskåda på Dalarnas museum här i Falun. Jag var där som sjuttonåring med skolan.
Något som slog mig när jag tog bilden på platsen är att hon borde sett rakt in på fängelset från något av sina fönster. Undrar vilka som satt där under perioden, och hur man funderade kring fångarna på den tiden. På bilden till höger högst upp står jag nämligen vid gräsplätten där inte ens ruinerna är kvar, av det hus som en gång var.
När jag ändå var vid Falu fängelse och vandrarhem tog jag lite fler foton, fascineras av gallret vid fönsterluckorna och den stora porten.
Vi fortsatte och kom upp till en byggnad vid skolan där min son gick från förskoleklass till nian, och jag tog då kort på tornet där. Det heter Wallmans torn och är ändå ganska härlig byggnad mitt i villastaden. Tog även ett kort mot en liten den av Falu lasarett, ser du den röda byggnaden? Det måste ändå vara en av de äldsta delarna av sjukhuset. Nog är det intressant med sjukhus och alla hus som finns på dem. Från nybyggnader till gamla delar som fått stå kvar och används.
Efter promenaden kom vi hem, tittade på lite tv och lekte tillsammans. Sedan åkte vi ut till Björn. Här träffade vi Björns syster Emma och drack lite cider och öl, samt åt hemlagade langos som Björn gjorde. Blev verkligen så gott! Vi lekte med Lizzla och gick upp till Björns mamma en sväng och spelade bockia med henne och Björns kusin Nettan, samt Emma. En kväll som visade sig från sin fina sida i augusti med solsken.
