Såg att flera av er undrat hur det gick. Men jag orkade verkligen inte skriva igår, jag var helt slut mentalt när jag kom hem. Kroppen skakar, jag hör min puls och har svårt att koppla av. Skulle säga att kroppen arbetar som den är jagad. Mår verkligen inte bra alls, och glömmer bort vad jag själv sagt för 5 minuter sedan. Samma sak kan återupprepa av mig flera gånger i samma samtal, och jag börjar gråta hur lätt som helst.
Idag ringde jag Kvarnportens vårdcentral för inser att jag behöver hjälp, fick läkarkontakt på tisdag så får se. Kanske detta lägger sig innan dess. Men just nu är jag verkligen inte kapabel att jobba och har därför sjukskrivit mig sedan i tisdags. Detta har inget med mitt jobb att göra, där jag jobbar nu är en fantastiskt arbetsplats men chocken med Wemby slog till hårt. Mycket för att jag kämpat med saker under sommaren på det privata planet, men sedan kom resan som var ett stresspåslag, och nu detta med Wemby. Jag tror glaset rann över helt svårt (tänker inte skriva helt enkelt, för detta är absolut inte enkelt). Det kommer bli bra, men jag måste få andrum. Så nu vet ni tänker jag.
För Wemby då? Tänker ni? Hon är ju viktigast så klart, men jag ville ändå berätta för er lite bakgrund till tystnaden.
Vi hade återbesökstid på Anicura Borlänge. Jag fick ett lugn på den kliniken, i Falun får jag alltid ett obehag och stress. Har länge försökt förstå varför, för personalen där jättegulliga där med, men insåg igår att jag nog kopplar ihop Anicura Falun med Skillas död. Att lämna in henne där och gå död efter bilolyckan där hon dog, det är som att jag känner att hon är kvar där på något vis. I alla fall hittade Wemby en leksak hon ville ha, så Björn köpte den åt henne i krya på dig present. Han var inte med dit, utan Swish:ade mig för den, efter jag skickat ett foto på hennes kärlek till den.
När det kommer till Skilla, blev Lizzla på dagen äldre än Skilla var när hon dog i måndags. Så nu har Lizzla levt längre än Skilla gjorde. Var så rädd för måndagen på grund av rädslan att Lizzla skulle dö på samma livslängdsdag som Skilla men blev inte så, däremot fick Wemby hornhinneskadan. Allt sånt där bekräftar ju min GAD, och PTSD. Men vad jag också att jag har OCD. Eftersom jag letar efter mönster i saken, vilken är en liten del av allt som stämmer in på mig.
Vi fick komma in och träffa en veterinär och hon kollade ögonen. Ganska snabbt kunde hon konstatera att allt såg betydligt bättre ut än i måndags utifrån den veterinär vi träffade då. Fortfarande skada men inte alls lika djup grop, jag fick massor av beröm och de var imponerade över vilket jobb jag gjort för Wemby. Många gånger lägga nämligen hundar med denna form av skada in, men jag har gjort detta själv och de var jätteduktigt sa dem. Lite undersköterskekunskap finns det nog ändå kvar i mig efter 19 år sedan avslutad utbildning.
I alla fall kom även veterinären från vi träffade i Falun in och kollade även han. Med samma slutsats och de var så imponerade. Dessutom bra att Wemby nu var lugn vid kollen av ögonen, sist fick hon dubbel lugnande för att somna. Nu behövde hon bara bedövning vid ögat och ingenting mer, så duktig tjej. Jag fick stå med henne i en inlindad filt likt en burrito som jag suttit med medan jag gett droppar sedan i måndags. Kvinnliga veterinären var kortare än jag så med böjda ben, Wemby inlindad likt en burrito stog jag och höll i Wemby på 6,6 kg genom undersökningarna. Men det gick, även det var dem imponerade av.
Wemby bildar tårvätska vilket de var glada över också. Nu ordination till återbesök på måndag är: Från hemgång tills vi går och lägger oss i kväll: 4 olika droppar istället för 3. Det ska ges var fjärde timme, de tre jag haft sedan innan med 5 minuters mellanrum, och den nya efter 15 minuter. Sedan kortison tills ikväll var 8 h, samt pupillvidgande innan läggdags en gång per dag.
Efter ikväll blir det var 6e timme istället med dropparna. Men vi får sova hela natten utan larm som nu. Tror Wemby kommer uppskatta det lika mycket som jag. Vi får går 15 minuters promenader mot enbart gå på gräsmattan för kiss och bajsning.
Det går alltså framåt, och jag hoppas det ser bra ut även på måndag så vi kan dryga ut dropparna ännu mera.
Lizzla var först med Emma medan vi var u Borlänge sedan med Björn. Hon såg ut att njuta på filmen Emma skickade. När vi kom hem sedan så sprang Lizzla först till Wemby, sedan mig. De båda var så glada att se varandra. Det är så fint att se!