Jag har börjat läsa mer och mer inlägg på forum av intresse skäl. Förut var jag aktiv men jag är mindre aktiv numera. I alla fall slås jag av att läsa personer som är i min egen ålder och blivit gravid/barn i ungefär samma ålder (dvs är 19/20) hur barnsliga dom är. Jag läser deras inlägg och tänker JA dom lär säkert vara runt 15-17 och sen ser man att dom är runt 19-26 och jag inser att dom är så himla barnsliga som bara ser sig själva och sitt ego hela tiden. SÅ då slås jag av tänken. ÄR det jag som blivit gammal för jag har en snart 3 årig son och är 23? Jag känner mig så himla gammal när jag läser deras kackel. De roliga är också att alla som är runt 20-23 som haft barn längre tid än 2 år faktiskt är mer mogna än gravida/bebis föräldrar jag ser detta på sättet dom skriver. Jag märker de också på deras sätt att se på saker allt är svart eller vitt det finns inget utanför detta. De är faktiskt lite tragiskt. Speciellt då jag läser min dagbok från de William låg i magen tills han var runt 1½ år. JAG var precis som dom. Alltså måste mognaden med att få barn komma när barnet är runt 2 års ålder. Jag förstår det iofs också de är då trotset börjar och dom riktiga prövningarna. En bebis är inte precis svår att ha.

JAG älskar den saken. Såg de på turtles nån gång i början av nittotalet och just den saken har satt sig i mitt huvud för resten av mitt liv. Snuttjuttan SÅ jävla fult ord. HAHA.

William har varit hos sin farmor hela dagen, och runt 19.00 åkte jag och Björn dit och sa godnatt till honom. KÄNNS så skumt att sitta här ensam hemma utan min lilla William. Det är så himla tyst. Men man får ju uppmuntra honom när han vill göra något själv. De är bra tror jag att låta barn själva bestämma ibland.

Har hunnit med att plugga mycket i alla fall. Ska snart slänga mig ner i min uppsatts skrivning igen. Den är skit svår, är sam B och jag ska skriva om ekonomsika saker och människans egoism.

– Puss –