Jag känner mig lite så just nu. Som att varje gång jag försöker le så kommer något i oväntat i mellan så mina drömmer försvinner. Jag vill så gärna känna mig peppad att göra miljontals saker men just nu känner mig mig så himla omotiverad att jag misstänker att de inte finns ord för det. Jag måste känna mig mer peppad. JAG måste sluta drömma om saker som aldrig kommer ske. Men hur sjutton ger man upp sina drömmar?
William leker just nu på golvet hemma hos B. Han lägger pussel ett pussel för barn mellan 3-6 år. På dagis lägger han pussel för barn mellan 4-9 helt otroligt han är så himla smart. De gillar jag. Undrar om jag kommer in på högskolan i vår. Jag ser inget ljus om jag inte gör det. Att ha den här skit regeringen och vara arbetslös bävar jag för. Jag hoppas dom åker ut med huvudet före 2010.
