Så studerar du med en bebis och förskolebarn.

Ni som läst min blogg ett tag eller som läst min OM-sida vet att jag studerade från det William var tio månader tills han var åtta år gammal. Det var en väldigt spännande resa jag gjorde som studerande mamma till en bebis, och dessutom var jag ganska ung vilket gjorde att jag inte hade speciellt många vänner med barn under tiden. Jag tänkte med det här inlägget berätta lite om min resa som student och bebis/småbarnsmamma. Jag hoppas mina tips och idéer ska hjälpa er att våga ta steget ut och studera med barn. Det är ett äventyr jag aldrig kommer glömma och heller aldrig ångra.

Jag hade ingen gymnasiekompetens, eftersom jag ville få både jobb och utbildning insåg jag att studier var bästa vägen. Jag jobbade visserligen extra som timvikarie inom vården men jag ville något mer och gärna få en tjänst som var trygg för oss båda. Jag kollade upp mina alternativ och började studera hemifrån på distans. Med en bebis på tio månader krävs det planering. William sov middag så jag passade på att läsa när han sov middag, när han sedan somnade för kvällen läste jag igen. Jag skrev inlämningsuppgifter och arbetade med texter. På den här tiden hade jag ingen riktig studieteknik utan jag fick hitta en egen, jag hade skolkat så mycket på högstadiet och gymnasiet var så liten tid att jag hade luckor jag var tvungen att ta igen. Det var riktigt kul när jag insåg att jag faktiskt kunde, och att jag kunde få mer i betyg än godkänt. Det trodde jag aldrig, dessutom gillade jag flexibiliteten i att studera hemifrån, det krävdes inte av mig att gå upp en viss tid utan jag och William kunde sova och leka precis när det passade oss. Det var ett rent drömläge, och jag kan idag när jag tänker tillbaka på tiden vi fick tillsammans le. Vi hade så mycket tid ihop jag och han som jag aldrig skulle kunna få med fler barn, tyvärr.

Williams första två och ett halvt år studerade jag in gymnasiekompetensen på. Det gjorde också att William kunde vara hemma med mig, tills han själv började fråga om förskolan. Först då kände jag att nu kunde han börja på sina villkor. Vi hade det flexibelt även där och det var jätteskönt. Det året blev jag färdig med gymnasiestudierna och tog även körkort, jag var då tjugotre år gammal med en son som fyllde tre år och vi hade riktigt roligt tillsammans. Jag tror att konceptet för att lyckas med detta är att ha en plan, vad vill jag göra? Vart befinner jag mig nu? Vart är jag på väg? Vad är mitt nästa steg? Man får helt enkelt inte ge upp, utan det är viktigt att hela tiden blicka framåt och ta nästa utmaning på vägen, och det kan vara tufft ibland men vinsten du kan betala ut för mödan är dig väl värd i slutet.

Året då jag fyllde tjugofyra och William fyra år började jag på högskolan, något jag aldrig trott skulle vara möjligt. Det var heller ingen dröm för mig som barn och tonåring. Men som mamma kändes det som en självklarhet. Att studera med en fyraåring på högskolan innebar så klart att jag även här fick prioritera tiden. Jag satt uppe på kvällarna och läste, och skrev när William var på förskolan på dagarna. William fick som från när han var tio månader gammal följa med mig dit jag skulle. Till högskolans bibliotek och låna böcker, eller vara med på studiegrupper. Han växte upp med högskolan och jag med, för honom var mina studier och att mamma pluggar det naturliga. Det var perfekt på somrarna eftersom jag studerade även då. Jag och William fick långa härliga dagar tillsammans och på kvällarna och en del nätter studerade jag för att få den dyrbara tiden tillsammans med min son.

Med den här erfarenheten i ryggsäcken vågar jag säga att alla kan studera med bebisar och småbarn. Jag vågar påstå att viljan ligger hos dig, och du måste fundera på vad du är villig att ge för att våga följa dina studiedrömmar. Som ni vet läser jag på högskolan idag igen, som trettiotreåring studerar jag till specialpedagog. Nu som mamma till en tonåring, om allt går som planerat så kommer han sluta nian samtidigt som jag får min examen som specialpedagog. När jag tänker på den saken kan jag inte låta bli att le, för då har studierna funnit för honom nästan hela hans liv. En mamma som studerat och blivit något enbart för att ge honom precis det hon ville när han föddes, hon ville ge honom livet.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

10 thoughts on “Så studerar du med en bebis och förskolebarn.

  • 1 november, 2017 at 20:08
    Permalink

    SÅ roligt att läsa! Sånt här intresserar mig så mycket 🙂 och av texten att döma så började W inte så tidigt på frsk vilket jag ger många tummar upp för! =)

    Reply
    • 1 november, 2017 at 22:11
      Permalink

      Så roligt att det uppskattades :). Så roligt att det gör det, jag hoppas fler blir inspirerade :). Precis han fick vara hemma så länge han ville det, och sen väldigt fri förskoletid. Jag ville vara hemma med honom så mycket jag kunde 🙂

      Reply
  • 2 november, 2017 at 09:17
    Permalink

    Här håller jag delvis med dig. För självfallet handlar det om viljan men sen är det inte alla som har orken att sitta uppe sena kvällar och nätter för att studera. Går ju lättare att kombinera om barnet är.på förskola men annars tror jag inte alla orkar.
    Kram

    Reply
    • 2 november, 2017 at 09:48
      Permalink

      Beror på hur man prioriterar :). För mig var tiden med William viktigast, går absolut att ha barnen på förskolan med och studera också. Det hade jag senare men kortare dagar, att vara mamma har alltid varit viktigast för mig :). Alltid känt att den tiden får jag aldrig tillbaka :). Kramar

      Reply
      • 2 november, 2017 at 16:49
        Permalink

        Jag är av samma uppfattning att det är viktigast att vara mamma.jag menade bara att alla inte har den fysiska orken att plugga sena kvällar och nätter vilket då gör att man får prioritera annorlunda.
        Tycker du skriver så mycket bra och intressanta saker och ibland väcker det tankar och reflektioner som är kul att dela.
        Ta hand om dig
        Kram

        Reply
        • 2 november, 2017 at 17:12
          Permalink

          Absolut :). Var bara menat utifrån att det finns olika sätt att se på saker :). Skrev bara att jag tänker att man kan välja lite hur man vill. Många jobbar ju 7-16 tex eller obekväma arbetstider och har barn. Men vill gärna göra något annat, kände att jag vill inspirera att man kan bara man själv verkligen vill :). Kramar 🙂

          Reply
          • 2 november, 2017 at 17:33
            Permalink

            Absolut:) jag är med dig. Jag ville mest lyfta att ibland sätter den fysiska orken begränsningar vilket gör att man inte klarar allt man vill.

            Du gillar väl inte svarskommentarer? För det är väl det jag postar nu? Och då ska jag sluta nu. Ville bara bolla lite tankar med dig då jag läser din blogg ofta och känner igen mig i mycket och delar många av dina värderingar.

            Tycker den resa du gjort är väldigt imponerande och jag känner så igen mig i att identifiera mig som mamma.jag är mamma och jag älskar att vara det och allt som hör dit.

            Ser också fram emot att höra mer om hur det går på ditt sjukgymnastbesök och om du får några övningar. Fascineras av kroppen och hur vi med bla träning kan hjälpa den att läka och bli starkare.
            Blev ett långt inlägg detta.
            Ha en trevlig helg
            Kra.

          • 2 november, 2017 at 18:13
            Permalink

            Förstår dig precis :D. Nej alltså såna här tycker jag om :). Det är helt okej, det är mer om jag kommenterat hos någon annan (i dennes blogg) så svarar personen i min blogg med till exempel; sv: Ja den är fin. och inget mera. Då går personen bara hit för att svara på sina inlägg och det är sånt jag menar med svarskommentarer :). Sånt här däremot tycker jag bara är jättekul :D. Det blir ju en diskussion så sånt går bra för min del :). Är ju ett sätt att lära känna mina läsare <3, och jag uppskattar såna som dig som läser och skriver :). Uppskattar dig jättemycket faktiskt :D. <3
            Absolut ska berätta imorgon om sjukgymnastiken hoppas så på att det ska hjälpa. Stor kram på dig <3.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: