Sitter här och försöker göra mig klok på att skriva något meningslöst inlägg som egentligen bara är för mig själv. Det är skönt att blogga, kunna se tillbaka och sedan bara minnas de man skrivit. Jag skriver här för mig själv och inte för någon annan. Jag skriver för att ventilera allt som finns därinne i mitt huvud, jag skriver om de kanske andra helst vill läsa. Eftersom vissa läser här så måste ju det jag skriver vara intressant? Vad vet jag, egentligen när folk lämnar kommentarer så vet jag inte vad jag ska svara här, i öppna bloggen är det lättare. Men här i min slutna blogg är det svårt. Hur kommenterar man tillbaka sina tankar? Jag blir glad när jag läser att någon skrivit här men jag kommer liksom aldrig kunna svara med något bra tillbaka.

I morse när jag vaknade kände jag PMS:en smyga sig på. När jag stod inne vid spegeln vid toaletten kände jag hur en klump kom till min hals. Hur jag ville börja gråta, falla ner på golvet och bara gråta. Jag tänkte massa senimentala tankar och när ingen såg stod jag där och bara tänkte. Kände mig som den mest ensamaste människan på denna jord. Det är förbjudet och rent ut sagt pinsamt att tänka så. När man är vuxen ska man aldrig känna sig sentimental, i alla fall inte utåt. När man är vuxen ska man vara stark, ensam är stark. Men när jag får pms, då är jag ensam och långt i från stark. Då känner jag att jag funderar på hur man ska vara och varför. Jag känner mig som jag nog är den sämsta på allting och att alla egentligen skrattar bakom min rygg. Jag tror folk tycker illa om mig och då mår jag dåligt.

En annan sak jag tänker mycket på är framtiden, framtiden skrämmer mig alltid. Jag försöker att tänka på något annat, så jag kan le och vara glad. Nu väntar jag ut den här hemska mensen. När den kommer kommer jag ha gått ner ännu mer i vikt än jag nu ser. Nu står vågen på 64! Så lite har jag inte vägt sen jag vet inte när. Och de betyder att när mensen är över kommer jag väga mindre för så är det alltid. Tänk om jag kunde ha turen att väga 62. Det skulle göra min glad. Sen jag började skolan i höstas har jag gått ner i vikt, jag undrar vad det beror på? Jag rör mig inte mera. Å andra sidan äter jag mindre eftersom jag hatar att äta med främmande människor, mina ätstörningar som ser till att jag inte gör det.

Nu ska jag sluta dravla.

– Puss –