Va tiden sölar fram. Jag vill att den ska bli halv två så jag kan knata till ett ställe och fråga om släpvagnar. Igår visste dom inte om dom hade några, men nu är jag liksom FAN jag vill veta i kroppen. Håll tummar och tår åt mig, om allt går enligt planerna kan vi då hämta min syster imorgon i köping. Men jag törs inte hoppas för då blir man besviken. Bäst är att vara neutral för då kan man bara bli GLAD liksom. Sonen spelar på andra datorn och jag sitter här. Vi ska gå till hans pappa sen, han ska fixa med bilen är en sak som måste fixas på den annars får den körförbud. Alltså de är en enkel sak så de bör gå fort.
