Nu sitter jag här igen. Eller ja jag har knappt rört på röven sen jag satt här sist. Ska snart koka ägg. Min äggbanting är fenomenal! Jag älskar den, har satsat på 2 kg under helgen. Jag får väl se hur det går. Skulle målet nås -2 kg del vill säga har jag endast 2,5 kg kvar att gå ner efter helgen. DE skulle ju kännas alldeles fantastiskt och underbart! Nu ska man inte hålla sina förhoppningar allt för höga det är ju som sagt helg. Helg betyder som lördag vilket i sin tur betyder att sonen har godisdag. DÅ är det sjukt svårt att låta bli när sonen kommer och bjuder. Värst är ändå de faktum att man smakar ju eftersom han så GÄRNA vill bjuda. Ikväll blir det i alla fall två ägg, för sonens del har jag funderat på pannkakor. HAN älskar pannkakor. Det är ju sjukt gott. När jag ska äta så byter jag ut mjölken mot vatten på så vis slipper jag få i mig laktos och sedan blir det mindre kalorier också de smakar precis som vanliga pannkakor.

Mitt liv fick en väldig ändring där förra året när jag blev laktosintolerant, just det där att inte kunna äta en mjukglass utan att tänka på timmarna man sedan får spendera inne på skithuset, visserligen är det bra. SUGET på mjölkprodukter har ju så gott som försvunnit. Men ibland typ på vintern så köper jag laktosfrimjölk och sedan tar jag och sonen och njuter av en kopp med varm choklad och det är så SJUKT gott. Dock inget jag dricker ofta det brukar bli en gång om året typ. Det är så mysigt att sätta sig med den där koppen varmt rykande choklad, sätta på en disney klassiker, krypa ner i soffan med en filt och dricka chokladen och bra njuta av tiden med sonen och se hans ögon medans filmen fortgår, eller när han kryper upp i min famn och håller mig i handen för det blir lite läskigt, och jag drar mina fingrar genom hans ljusa hår. DET är kärlek, en kärlek bara en förälder kan förstå. När man känner hur man är sitt barns trygghet och hur man verkligen gör att för att skydda barnet. Jag vet också att tiden i soffan med varm rykande choklad och en filt inte kommer vara förevigt. Han blir större och kommer att klara sig själv mycket av. Ändå kommer jag alltid vara hans mamma och finnas här som det stöd han kommer behöva på vägen. För det är ju just de en förälder är tillför att vara sitt barns stöd genom livet en uppgift jag älskar att ha och som fyller mitt liv med mening.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: