Oj jösses

Igår och idag har jag rekord många besökare? Hur kommer detta sig? Nyfikna på min domän kanske? Eller är det för jag skrev längre inlägg en vanligt eller att det gått några dagar mellan uppdateringen?

Idag tänkte jag skriva lite om allt möjligt. Jag har funderat en del över hur vi tar livet förgivet. Jag gör det ofta, sen för några dagar sen tänkte jag på varför alla är så himla rädda för att åldras, borde vi inte vara glada att vi åldras i stället för att dö? Visst vi kommer alla dö en dag men för varje år vi lever borde vi vara tacksamma för det, inte oroa oss för att ÅH jag fyller tjugofem eller snart fyller jag femtio. Minns när man var barn då längtade man efter sina födelsedagar, såg fram i mot att bli äldre man tänkte aldrig tillbaka utan levde i nuet. Jag känner att man går runt allt för ofta och oroar sig för varje år som går i stället för att se det som en gåva att man faktiskt har hälsan och får leva. Jag vet att åldern skrämmer för man är rädd för att inte hinna med att göra allt de man planerat, MEN måste man planera allt i livet? Kan inte livet bara få vara? Är det inte det som är livet, att helt enkelt leva i nuet och inte i dået? Visst man kanske inte har rest världen runt eller hunnit göra det man trodde men gör det att de livet man lever idag är mindre värt? Varför är det så svårt att glädjas över det man har? För alla har något, jag tror att ser man allt negativit kommer allt bli negativit men tar man livet med en klackspark och låter livet vara som det är och inte räds över dom små siffrorna för varje födelsedag kanske man kan leva ett betydligt roligare liv. För vad är skillnaden mellan att fylla femton och femtio egentligen? Skillnaden är livserfarenheten men inte alls något mer. Jag känner att jag inte vill skrämmas över att bli gammal utan jag vill glädjas över all den tid jag får leva. FÖR jag älskar livet hur konstigt det än må låta. Jag hoppas jag blir över 100 år så jag förhoppningsvis får uppleva, barnbarn och barnbarnsbarn och kanske mera. Livet är så himla fint och underbart bara man uppskattar det man har.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

2 thoughts on “Oj jösses

  • 11 augusti, 2012 at 21:52
    Permalink

    30 oktober 2009 kl 9:01 e m

    Hej gumman
    Vad trist att det inte gick att fixa WP längre. Fick du det att funka på annat vis? Jag är ju inte så bra på sånt där, Johan kan säker hehe, han är värsta datakillen.
    Vad gör ni ikväll? Vi ska se idol nu…sedan en film. Är så förkyld… ont i halsen och känner mig tung i ansiktet du vet… bihålorna. KRAM vännen

    Reply
  • 11 augusti, 2012 at 21:52
    Permalink

    30 oktober 2009 kl 9:08 e m

    Skit trist, men får väl helt enkelt ha det så :-S . Flyttade in till blogg.se fast min adress blir http://www.saramadeleine.se. Ska kopiera över mina inlägg här men spara dom hemliga, så har jag hemlig blogg här och öppen på min domän. Men hänvisar till wordpress med länk om jag anonymar mig hehe .

    Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: