Cellprov.

USCH!

Fick lov att ringa till barnmorskemottagningen på britsarvet och avboka min cellprovstid och byta till ny. Får panik, hatar sånt där. Inte själva undersökningen utan tiden innan och efter. Tiden innan går jag och oroar mig med tankar som, tänk om du har avvikelser tänk om du ska dö osv. Sen efteråt när jag tagit provet går jag runt och är nervös tills jag får svaret och ringer och trackar stället jag tagit prov på bara för att se om dom fått in. JAG är livrädd, jag har rejäl fobi för sjukdomar av alla dess slag så såna här saker gör mig helt jävla nervklen. Jag hatar det. Har nog alltid varit rädd för att bli sjuk, jag har nog också testat det mesta i sjukdomsväg av rädlsa för att något ska finnas. Hivtest gör jag ju nu varje gång jag lämnar blod men det skrämmer mig inte, för jag är inte smittad även om första provet gav mig rejäla ångest attacker. Men diabetes har jag kollat när jag var 13, sen har jag kollat mig för hiv flera gånger innan de också, alla gånger innan jag började ge blod gav mig sådan ångest att jag kunde ligga och gråta på nätterna, cancer eller leukemi fick min mamma mig att testa mig för när jag var rejält underviktig när jag var 14 år och mamma av en slump såg att min ryggrad hade bytt färg. INTE av smuts alltså utan där ryggraden går hade den börja få mörk färg. JAG var livrädd men det visade sig att jag led av undernäring och att dom tyckte jag skulle äta, jag vägrade så dom kom med förslag att jag åtminstående skulle börja dricka saft. SOM det funkar på någon med socker och fett fobi med aneroxia?
Kanske ska säga att jag dolde min undervikt med kläder, var ytterst få människor som såg min kropp. Jag hatar den så varför visa den?

I alla fall, min hypokondriska sida kommer inte för intet. I och med min astma blir jag jämt rejält sjukt. För normalt folk så innebär en förkylning lite snuva och kanske feber. För mig innebär den heldäckad i soffan eller sängen, dödslängtan och svårigheter att andas. OFTAS slutar dom också på akuten med inhalation. Inte direkt världen roligaste, jag har vant mig. Jag antar att det är därför jag är livrädd för sjukdomar? En annan sak är väl också att jag ofta haft något fel, ett tag hade jag FAN alla jävla sjukdomar så nu när det kommer till cellprov är jag skit nervös.

MEN jag skulle aldrig, strunta i att gå dit. Jag anser att man bör lämna cellprov, tänk att det kan rädda livet på en om man får behandling i tid.

Madeleine Stenberg

Bloggare sedan 2004. Bor i Falun med min son William född 2004. Är utbildad lärare, förskollärare, doula och hjälpmamma samt kursledare i Amningshjälpen. Studerar till specialpedagog.

2 thoughts on “Cellprov.

  • 24 januari, 2012 at 09:56
    Permalink

    2010-05-03 @ 18:02:40

    Ja detta cellprov. D gruvar jag mej oxå för innan, men d e tack vare en hemsk första upplevelse som sagt. Hur lång tid brukar d ta innan man får svar? D va rätt länge sen jag va dit nu, men inte fått ngt svar än.

    Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: