Igår kväll gick jag till sängs med denna. Läste ut den idag, jag har börjat läsa böcker igen. Eller ja det har jag gjort i många år men på riktigt liksom inte för studiesyfte utan för att jag älskar det 2 böcker på 2 dagar. Jag slukar dom, kommer tillbaka till den där delen av romantik jag egentligen inte ens haft ork att lyfta och läsa sedan William föddes. För hur märkligt det än låter för alla lyckliga par där runt om i världen så är jag inte sån som tror på kärleken. Jag är livrädd för kärleken den har eld som kan sluka dina drömmar med ett kick, vips är du för bakom ljuset va saker som gör ont!

Men tillbaka till boken. Den var riktigt bra, fick följa 3 generationer och tankar genom andra världskriget och Tyskland framför allt. Att vara en tysk kvinna men inte sympatisera med nazisterna, den var riktigt bra. Av någon underlig anledning har alltid andra världskriget alltid gjort mig intresserad, jag är inte alls bra på krigshistoria och krigsfilmer är inget för mig. Förutom då andra världskriget, människorna som levde då, sorgerna och tiden. Allt verkar så himla hemsk hatar och att inte våga och tycka. Jag har alltid fastnat för böcker om det, läst från alla möjliga håll och sett filmer och det jag slås av är att det var hat från alla håll. Inte bara till judarna (det är ju de första man tänker på med de kriget) utan till alla människor synen på människan var grym.