Mysig matsida.

Hittade en jätte mysig sida med recept, fanns massa gott där och sidan heter Gratis recept jag tycker helt klart ni ska kika in där för fanns massa goda mattips. Jag såg en som jag tänker bjuda på här hemma, jag kopierar receptet hit så ska ni få se. Tänkte att denna skulle både Björn, jag och William gilla tror jag.

Jag gillade den här sidan också för det fanns så mycket olika alternativ, förrätter , efterätter varmrätter. Ja verkligen allt! Direkt jag besökte sidan blev jag väldigt sugen på mat något som för mig är ett stort plus. Så jag råder er alla att kolla in där.

Fetaost pasta med chili

Antal portioner: 4

Tillagningstid: 30 min

Ingredienser:

  • 2 pkt Färsk tagliatelle
  • 1 brk Creme fraiche paprika/chili
  • 1 brk Krossade tomater
  • 500 g Kycklingfile
  • 2 Krossade vitlöksklyftor
  • 1-2 tsk Sambal olek
  • 1 pkt Ruccola
  • 1/2 brk Creme fraiche
  • 1 näve Kalamatoliver
  • 150g Fetaost

Beskrivning:
snabb och supersmaskig pasta, får dig att framstå som en urgrym kock, trots att det inte kan bli enklare

Tillagning:
Tärna kyclingfilen och fräs den i smör eller olja. Únder tiden häll av de krossade tomaterna i en finmaskig sil. När kycklingfilen är brynt häll på toamterna, cremefraichen och vitlök. låt puttra ca 5-10 min. Tillsätt oliver och tärnad fetaost.Smaka av med sambal olek.
Servera till ångande nykokt tagliatelle och ruccolasallad. Bon apetit!

Min favoriträtt, att alltid ha rätt.

Ja det är dagens sanning.

Är det något jag har svårt för (som jag skrivit tidigare) är ju att erkänna att jag har fel. Den här mindre charmiga sidan av mig själv har också gått i arv genom generationen. Av någon anledning tycks detta var ett släktdrag från min sida och gissa vem mer som fått denna fantastiska egenskap? Självklart William, han ger sig aldrig vilket är ett dilemma när jag bestämt mig för att JAG har rätt och han bestämt sig för att HAN har rätt, jag går liksom tillbaka till samma fas när jag och mina syskon tjafsade som barn med stilen, JA , NEJ , JA , NEJ osv osv. Björn brukar stå bredvid och bara gapa och sen MEN snälla ge er! Men jag ger mig inte (JAG har inte fel) och den oresonlige sonen jag har han vägrar ge sig han också.

Kanske inte så konstigt att det lätt uppstår en diskussion i vårat hem, när man är två så starka personligheter? Sen har vi Björn då, som gärna hävdar att han inte alls är sån *pyttsan* , Björn vill gärna vara den “vuxne” som säger att han visst erkänner när han har fel (fast nog vet jag att han också är sån som vill ha rätt i alla lägen, efter 7 år som hans vän och mamma till hans barn) och att jag bara gillar att bråka. Okej, jag erkänner att de där med bråka (ja bråk i den här familjen innefattar inte skrik, slag och tårar. Bråk här är mer en diskussion på väldigt hög debatt-nivå)  jag tycker det finns en viss charm med att vinna i bråk (nähe för jag är inte alls en typisk storasyster som vuxit upp med 3 yngre syskon, och levt med synen att störst vet bäst och mina vilja är eran lag.)  och jag kan erkänna att jag nog ibland märker att jag har fel, MEN varför ska jag sänka mig och erkänna det? Då i samma stund erkänner jag ju att någon annan har RÄTT och de är under min värdighet. Alltså huserar jag lite med diktator stämpel här i familjen med stort självgodhet och lever i en slags dröm och bubbla att jag vet och kan mest och bäst om nu så skulle visa sig att jag har fel (vilket är ytterst osannolikt) då låtsas jag som de regnar. För fel de har jag aldrig, jag ser mig själv som felfri. Så jag har alltid rätt, även när jag har fel så har jag alltid rätt!

Ringt VCT

Så nu har jag ringt vårdcentralen och fick tid på tisdag klockan 14.25 blir nog bra. Skrivit på facebook och folk tycks ha såna där så länge dom inte ändrar färg och kliar samt växer ska dom vara ofarliga vilket kändes som jag nog kan lyssna på. Men vill ändå kolla upp liksom.

När jag ändå är inne på sjukdomar. Jag tvingade i mig frukost idag. Jag lovar er att det var hemskt, är det något jag har sjukt svårt för är det just frukost. Dom kväljningar som uppstår är banne mig inte milda. Jag satt med kräkor i halsen och mådde så pyton att det inte fanns ord för det, det här är en av mina “bieffekter” på mina gamla ätstörningar tror jag. Jag minns där runt elva / tolv år hur jag slutade äta frukost en av anledningarna kan ju varit att jag just fick kväljningar men sen också så att inte äta frukost fick mig att gå ner i vikt också, lika som det gick mig att gå ner i vikt på högstadiet när ingen kollade så man gick gick till matsalen.

När jag väntade William fick jag tvinga i mig frukost jag minns hur jävla jobbigt det var att kämpa alla mornar för att få i mig frukost när jag fick kväljningar för varje tugga. Jag gjorde det för hans skull, men när jag började amma så slutade jag igen det var liksom att jag inte orkade kämpa längre. Jag har försökt äta frukost i perioder men det är samma visa varje gång. Jag önskar jag kunde känna det där som andra pratar om “åh va gott med frukost”, det gör jag inte frukost för mig är förknippat med kväljningar och tårar vilket är hemskt.

I alla fall mår jag sjukt illa nu när jag ätit, kanske inte frukost är något för alla?

Föresten blev jag bokad på jobb imorgon 7.30-14.00 rätt soft tid, dels får jag då lite extra pengar och sen känns det bra att få jobba lite. Behöver lite extra till julen (vem gör inte de) . Ska ta och fylla i lite jobb tider nu.