VFUn kändes perfekt (mer finns att läsa ett inlägg ovan). Det kändes verkligen som jag kommit rätt!
Efter VFUN tog jag bussen hemåt, hoppade av vid Williams skola och gick dit 13.00 och hälsade på, först reagerade William med att bli blyg/sur. Han tyckte att jag skulle gå hem och att jag var DUM som kom dit, men det släppte fort och sen var han stolt över att ha mig där. Hans lärare tyckte det var jättekul och sa ÅH va roligt att du kommit hit! Träffade först rektorn som sa detsamma ”ÅH, va roligt med en förälder som hälsar på. Vi vill ha hit fler sånt”. Det var ett roligt bemötande, Williams och 4 kompisar spelade bondespelet. De har tydligen skrivit en saga på svenskan ”Boken om mig” eller något liknade. Först har de beskrivit sig själva och sedan sin familj, jag tänkte ta mig en titt i den imorgon.
I alla fall så gick vi hem och jag städade lite, Björn ringde och frågade om vi skulle äta ihop, så vi drog till max. Efteråt kom Björns mamma som var barnvakt åt William för vi skulle på föräldramöte, riktigt mysigt var det. Fick gå lite rundvandring i de nya lokalerna och det är så fint. Fick veta en del om pedagogiken, se materialet de använder var en mysig stund. De undrade även om någon var intresserad av att ställa upp i vänföreningen och jag funderar på saken. Ska prata lite med Williams lärare imorgon och se vad man brukar få göra och sånt. Först kände jag att jag nog inte har tid, och all min fritid känner jag att jag får ångest om jag lägger på annat än William, men då sa Björn något bra ”MEN tänk på att om du är med i det där så får ju William något bra av det.” Så jag ska nog göra det, jag menar varför inte? Dessutom kanske man lär känna lite föräldrar där också kan vara värt det.
Nä nu måste jag gå och lägga mig.
Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.