Åh så svårt, men ska försöka mig på att tänka på tre saker ni förmodligen inte vet om mig. Nära vänner vet förmodligen om det, men ni som inte vet kan ju få veta.
1 – I åttan valde jag att byta skola. I och med att det var vårtermin fick jag dock vänta över sommaren för att få byta. Det var ett aktivt val jag gjorde för jag vantrivdes på min högstadieskola från dag 1. Jag kände mig inte alls där och då eller hur man ska säga, dessutom var det massa tjafs och det är det väl jämt med tonåringar. Men hur som helst jag bytte skola och jag tror ingen faktiskt trodde att jag skulle byta. Minns att någon av lärarna sa ”vi får nog se dig i höst”, och jag tänkte bara ”i helvete att ni gör.” Det här kan också kopplas till att när tiden är rätt så har jag inga problem med att göra saker, ofta gör jag inte grejer förrens det känns helt hundra, jag velar ett tag men när jag väl tagit ett stort beslut är jag villig att gå över lava för att få det jag vill.
2 – Jag har inga problem med att lämna människor som jag känner inte stimulerar mig, det betyder alltså att om jag känner att en människa och jag befinner oss på olika plan kan jag sluta umgås med personen. Detta då jag inte orkar stanna kvar i vänskap som jag känner inte ger mig något. Det kan verka kallt och elakt men i denna punkt är jag en typisk vattuman, och när folk kräver för mycket av mig så flyr jag med huvudet före!
3 – Jag grubblar i saker och tar åt mig för lätt. Säger någon någonting åt mig eller ger mig en speciell blick kan detta analyseras av mig i flera månader vilket går in i att jag fortfarande hatar människor jag var osams med på lågstadiet samt mellanstadiet, jag är fruktansvärt långsint och även om jag försöker ge folk en till chans får de aldrig tillbaka den chansen igen, jag anser liksom att ”en gång idiot, alltid idiot” och därav kan jag inte förlåta människor.
hehe, jag är med Vattuman men aldrig känt som du… tvärtom.
Jag värnar om mina få och väl valda vänner, jag har massor med kompisar, bekanta, kolleger osv.
Men mina vänner är guld värda och de värdesätter jag massor och byter inte ut eller ratar så lätt.
Intressant lista 🙂 Jag är som dig fast tvärtom…*fniss* Jag är definitivt inte långsint och kan förlåta, finns bara en sak jag INTE förlåter och det är otrohet!
Kram på dig och ha en mysig 4:e andvent!
Maya – Hehe, jag är rejält långsint har alltid varit de. Vissa vänner bevarar jag väl, men vissa låter jag gå. Jag har svårt att ödlsa min tid på personer som jag inte känner är viktiga för mig. Medans viktiga personer låter jag aldrig lämna mitt liv. 🙂