Visar: 1 - 3 av 3 artiklar
Läraryrket

Tankar om fruktstunder.

Jag jobbar i skolans värld och har barn i skolans värld. William har alltid tagit med sin frukt eller ja mestadels riskakor för att vara mer specifik. Jag har nämligen en förmåga att få rutten frukt så riskakor har blivit valet. William vill helst ha riskakor också, så här ser det ut på de flesta platser så jag har väl egentligen inte reflekterat över saken så mycket tills jag möttes av den här artikeln på lokaltidningens webbplats. Det är alltså en förälder här i kommunen/stan som är upprörd över kostnaden hon som förälder får betala för hennes barns obligatoriska fruktstund på skolan. Jag sympatiserar med kvinnan, för har man inga pengar är det ju ett problem när du är tvungen att betala för något du inte själv valt. På förskolor får ju dessutom barnen alltid frukt gratis så det kan ju vara svårt för en ensamstående person som i det här fallet att betala, och livet kan ju förändras. Man kan gå från välbetald till arbetslös så det är ju även fel att döma någon. Alla är vi olika och livet är olika hårt mot oss, och ibland är den hårda verkligheten att just frukt kanske är för dyrt för vissa människor. Skolan ska vara avgiftsfri så det blir ju verkligen ett dilemma, vart går gränsen? Och ska frukt vara en klassfråga? Jag har aldrig tidigare reflekterat just över fruktstunder, däremot finns det ju andra saker som idag är borttagna ur skolan som den obligatoriska matsäcken på friluftsdagar eller en avgift för bussresor, skidutrustning, liftkort. Jag vet att friluftsdagar har varit ett rent helvete för vissa elever genom tiderna, där skolk eller ”sjukdom” varit ett sätt att slippa, just för klasskillnader syntes ganska extremt på sånt. Vilka som hade råd och vilka som inte hade, det kanske är desamma med den obligatoriska fruktstunden och då är det ju inte okej de heller, här sitter jag nu och känner sympati för denna mamma, jag känner även ännu mera sympati när jag ser vad folk skriver i kommentarsfältet. Det är så enkelt att se den en sida av myntet medan livet inte alltid vill oss de vi trodde från början. Livet är ju så föränderligt, ibland en plan backe och ibland en uppförsbacke som aldrig tycks ta slut.

Kanske svamlar jag, men å vad jag tänker. Om du har ett äpple vill du dela det med mig? Eller ska vi sluta med fruktstunder helt?

032Jordgubbar vi plockade i somras. Det närmaste frukt jag kunde komma.

Fika & måltider

Havregurt och Jehovas vittnen.

20130915-121502.jpg

Här har ni den havregurt jag äter. Tycker den är helt okej faktiskt, men jag vill gärna smaksätta den med färska frukter. Jag antar att vi alla är olika.
Hur som haver så har jag tills denna stund ätit frukost, duschat och fått påhälsning av Jehovas Vittnen. Jag trodde väl lite spontant att de gett upp med att komma hit men inte. Jag har ju till och med ett ”Ge blod, rädda liv” klistermärke på dörren. Jag öppnade iklädd min morgonrock och förklarade vänligt att jag just kommit ut ur duschen och vips hade jag vakttornet i handen men frågan om jag någonsin undrat över varför livet är så grymt. Ja inte vet jag, jag brukar inte tänka på sånt faktiskt, jag undviker sånt för att slippa bli deprimerad. Men de sa jag förstås inte, jag är nämligen ganska trevlig och respekterar deras tro även om jag själv inte delar den.

Nä nu ska jag vänta in Christin som kommer på besök idag.

Reklam

Konferens

Konferens, jag tillhör en udda skala som tycker det är riktigt kul med konferenser och att resa iväg och kika in något ställe. Sitta i grupp och lyssna på föredrag eller vad det nu kan vara. Ofta när man reser i väg så där så slår det mig hur jag fascineras av stället man hamnar på. Jag älskar att kika runt och bli inspirerad, ljusa lokaler och luftigt. Eller mörka rum med mysighetskänsla. Man vill ju gärna ha stora utrymmen vid konferenser så att alla får plats men även möjlighet att röra på sig, kanske diskutera i smågrupper. Jag föredrar verkligen stora lokaler i stort. Jag gillar inte att känna mig som en fullpackad väska blad kläder och annat, jag vill ha utrymme. Jag satt och surfade lite sporadiskt och hamnade på Smultronställens konferens och blev sugen på att resa till deras ena lokal eller snarare hur här i Dalarna och Leksand. Vilken fin gård, det påminner verkligen om en herrgård. Tänk att få vandra runt på ett sådant ställe och sedan sitta och lyssna och diskutera tillsammans på mötet. Jag tror absolut att det skulle få mig sugen, sen bara grejen att få resa bort en sväng även om Leksand inte direkt är långt avstånd härifrån. Det typiska med att jobba som lärare som jag gör är att resorna inte speciellt ofta blir längre än utanför kommungränsen och jag antar att det är därför jag såg den i Dalarna med speciella ögon. Jag har en förkärlek för att kolla på natur och hus, det är mycket därför jag hamnar på såna här sidor ibland, jag blir helt enkelt ganska betagen av fina platser. När de fina platserna dessutom skulle kunna fördriva nytta med nöje drar de gärna extra mycket i mig och jag vill dit, gärna nu på en gång. Brukar ni åka på många konferenser med era jobb?