Älvdalen och Trängsletdammen.

010Friheten, naturen och känslan av liv.

Vi tog alltså en liten resa uppåt norra Dalarna för att kolla på Trängsletdammen. Det är otroligt vacker miljö uppåt i landet så vi passade på att kolla på allt fint, och vilket väder sen! Helt perfekt för att vara ute i solen. Vi åt lunch i Älvdalen och begav oss sedan vidare till Trängslet, där var det även snö kanske skall tilläggas något som mer eller mindre börjat försvinna här i Falun.

När vi kom till Trängsletdammen så såg vi även vargspillning. William sa efter ett tag hur jag kunde ha koll på så mycket om naturen, egentligen är det ganska intressant att jag har koll. Men har jag läst eller hört en sak en gång så sitter det kvar, om saken intresserar mig kanske bör tilläggas, är det något jag är totalt ointresserad av så lägger jag det sällan på minnet. Ibland kan jag till och med fundera på hur jag kan ha sån råkoll på vissa saker, medan andra saker inte alls tycks stanna kvar i hjärnan på mig. Björn sa även när vi åkte uppåt idag att; du som har sånt minne borde väl veta om du besökt Trängsletdammen förut. Men där kunde jag inte svara eftersom jag faktiskt inte kom ihåg, jag har nog heller aldrig varit där innan.

Hur som helst var naturen otroligt vacker, och jag tog foton och lät även Björn och William ta några. Efter vi besökt de fina området åkte vi mot Orsa, där vi besökte min mormor som en överraskning och hon blev jätteglad och förvånad.

Nu är vi i alla fall hemma igen, har ätit middag och jag ska strax vika tvätten. Bjuder även på foton från idag!

 

001

 Så vackert!

006

 William och friheten.

016

 Jag och William.

019

Glad kille.

023

 Natur.

035

 Vatten.

033

 Så fint!

036

 Lugn.

Ina May’s Guide to Childbirth


Nu har jag då läst denna helt fantastiska bok, skriven av Ina May Gaskin och jag är imponerad av hennes sätt att skriva. Jag ska väl även ärligt erkänna att jag även är imponerad av mig själv som lyckades ta mig igenom en bok på engelska med att tänka flera gånger att, wow jag förstår och jag fattar. Nu borde ju detta egentligen inte vara speciellt konstigt då jag pluggat på högskolan och det borde heller inte kännas konstigt när jag ser på tv-serier dagligen utan text. Men ändå, jag tror alltid någonstans att jag inte kan läsa på engelska och varför vet jag inte?! Är det inte märkligt? Självförtroendet som spökar igen antar jag, sen att det tog längre tid för mig att läsa denna än en bok på svenska med lika många sidor förvånar mig däremot inte eftersom jag fick koncentera mig mer. Dock tänker jag att ju mer man läser på engelska ju bättre blir man ju på att läsa, så detta kändes bra. Jag kommer läsa mer på engelska, dels eftersom det ingår i Doulautbildningen men även för att jag inser hur otroligt bra det är för mitt självförtroende. Hur som helst tillbaka till boken.
Ina May skriver på ett sätt som verkligen fångar mig, boken påtalar flera gånger hur viktigt det är att vi kvinnor tror på att våra kroppar kan föda och inte endast tror på läkare. Den tar upp historik kring förlossningsvård och hur vi kvinnor med tiden blivit mer och mer skrämda och informerade att förlossning skulle vara något onaturligt som kvinnor inte klarar av. Uttryck som att “klämma ut en vattenmelon ur ett hål stort som en apelsin” är inte alls sanning. För en bebis är ingen vattenmelon och alla som fött barn vet att man öppnar sig, dessutom så med rätt förlossningställningar och utan att proppa kvinnan full med mediciner kommer bebisen att kunna födas oavsett storlek. Däremot är det tyvärr så att man stressar på födande kvinnor och det där med 40 veckors graviditet är också så himla galet. Jag har vetat detta ett bra tag, och önskar att mer information funnit när jag fick William för snart 11 år sedan. För jag hade aldrig tagit smärtstillande om jag vetat om vad jag vet idag. Jag tycker absolut denna bok är värd att läsa, Ina May är en mycket känd barnmorska, och denna bok kommer jag läsa igen.