Att ändra sina vanor.

010

<

p style=”line-height: 18.0pt;”>När jag för ett år sedan började sälja sådant jag inte använder fick jag uppleva ett uppvaknade. Jag skulle vilja påstå att glädjen i att göra sig av med sådant man inte använder är precis lika tillfredsställande som att gå in på en affär och handla något på rea som du egentligen inte behöver. När jag ändrade mitt tänk från att ha handlat rea-plagg men någon märklig tanke att det är ekonomiskt till att tänka hållbart och användbart, minskade mitt begär för konsumtion. Trots att man lärt sig mantrat; Det är bättre att handla på rea, då sparar du pengar. Så här är det med rea, det är oftast bottenskrapen kvar. Det finns en anledning till att rea-plaggen hänger just där de hänger, den där kjolen blir mer attraktiv just för att du ser prislappen. När du sedan använt den en gång kommer den hängas in i din garderob och du kanske använder den vid tillfällen men med handen på hjärtat, hur många gånger blir ett rea-plagg ditt favoritplagg?
Vi matas med konsumtionshets, samhället vill ge heltid till alla, samhället erbjuder förskola för alla, samhället hetsar upp boendekostnader så att du ska bli tvungen att ha två heltidslöner för att överleva. Du får erbjudanden från diverse restauranger för att lockas dit och äta din middag istället för att laga den hemma. Du får lära dig att arbeta för att överleva, vad flera inte riktigt förstår är att vi blir matade med detta för att ledarna ska få mer pengar i sina plånböcker. Det som en gång var en fin tanke med kvinnors rätt att arbeta, har som jag ser det blivit en människofälla. När vi tas ifrån rätten att själva välja hur mycket vi vill jobba förstår jag inte syftet med heltid för alla, eller allas rätt till arbete. Jag anser att lönen inte ska ha några kopplingar till kön, och vill båda föräldrarna jobba heltid så ska man ha rätten att göra så. Men vill man arbeta deltid så ska man inte behöva bli ifrågasatt, och är man trött på att vara en slav under konsumtionssamhället så ska man kunna arbeta deltid utan att bli ifrågasatt. 

Pengar och konsumtion är vad som styr vårt samhälle, ofta på bekostnad av de som inte får, eller kan arbeta. Jag väljer en annan väg, jag vill inte vara en slav under reaprodukter och konsumtion. Mitt liv är inte arbete, mitt liv är familjelivet och vårdandet av mig. Min deltid är en rättighet jag vill behålla, precis som många andra vill ha rättigheten, heltid för alla.

Dörrar.

Inlägget är ett samarbete.

Här i lägenheten jag hyr har hyresvärden valt att behålla dörrar från när huset byggdes någon gång på 60-talet, eller kanske ännu tidigare. Dörrarna är repiga, handtagen nötta och i plast som spricker. Det sticker även upp små piggar i handtagen som jag flertal tillfällen bett om att få åtgärdat men får till svar att dem är i original och det var så dörrar var på den tiden. Jag personligen önskar att hyresvärden borde känna en längtan att få slänga ut dessa dörrar och ersätta dem med något finare. Kanske något vitt och med glas? Jag tänker att det hade varit jättefint med en glasdörr in till köket, där man ser köket men ändå kan stänga dörren om sig. Där jag bodde innan jag flyttade hit fanns det skjutdörr till garderoben och det var så himla fint, jag brukar tänka att om jag skulle få göra om den här lägenheten skulle garderoberna i sovrummet tas bort och ersättas av en skjutdörr istället. Men man får ju drömma, det är fint med dörrar hur som helst och jag tror inte att min hyresvärd kommer förändra dörrarna här på ett tag i alla fall, tyvärr.