Lånad bild.

Det har väl inte undgått någon att Pippi Långstrump fyller 70 idag. När jag såg att sidan Friends på Facebook hyllade henne fick jag ont i magen. Nog för att denna barnboksfigur står för jämställdhet, hon står för styrka hos flickor och en egen vilja. Men hon är även en tjej som mobbar andra barn, som hånar och gör sig lustig på andra barn. Hon köper sina vänner, och är väldigt egoistisk. Ett typiskt exempel är när Pippi sitter med Tommy och Annika och en flicka kommer förbi och frågar efter sin pappa. Pippi börjar då fråga hur pappan ser ut, om han har långa öron och fortsätter sedan med dessa förlöjliganden över flickan som till sist går. Ser man detta ur flickans perspektiv kan man ju undra hur hon känner sig, där sitter Pippi en typisk ledare med två tysta barn bakom sig och har således en maktposition över flickan. Hon har fullt spelutrymme att mobba denna flicka, och ingen griper in. Att läsa Pippi som vuxen var ett uppvaknade, eftersom jag som barn inte alls såg sådant när jag var själv var barn. När jag ser på Pippi idag hade jag absolut inte velat leka med henne som barn, sådana kompisar minns man fortfarande med ett stick i magen. De där barnen som var utstuderat elaka, så fort man råkade bli fler än två. Jag hade heller inte velat att min son hade en vän som Pippi, för snäll är hon inte, och inte heller en bra kompis, och jag vill ha henne som rollfigur för mitt barn heller. 

Att såga Pippi Långstrump är nog något helt förbjudet. För visst är det roligt med en sådan stor barnbokskaraktär som nått ut i hela världen, och visst är boken normbrytande. Men att Pippi skulle vara en förebild när det kommer till att stå upp för andra, det har jag väldigt svårt att hålla med om. För även om hon är stark och inte slåss, så använder hon gärna sin styrka som även finns i talet genom att mobba helt oskyldiga barn.