Netflix är verkligen en tjänst jag gillar, jag funderade förut idag hur länge jag varit medlem och jag tror att det är sedan hösten 2012 jag använt tjänsten. För cirka en månad sedan började jag kolla på Buffy, då jag hoppade över den serien när den gick. Jag var mer för Charmed/Förhäxad men tänkte när jag ändå inte hade något för mig att jag kan ju faktiskt plöja igenom Buffy.

Jag upplever säsong 1 som säsongen när man får lära känna Buffy som person. Hon växer en del i den säsongen, får vänner och träffar Angel. Jag kanske inte riktigt fastnade för serien i säsong 1 men jag har ju beslutat mig för att kolla hela serien när jag har tid. Säsong 2 däremot var mycket mer intressant, och Angel och Buffys öde är ju tragiskt. Buffy förlorar oskulden med Angel som blir en vampyr utan själ igen på grund av denna stund av lycka. Det var tragiskt så klart, och man väntade verkligen hela säsongen på att se dem lyckliga igen, vilket självklart inte hände. Nu i sista avsnittet så fick visserligen Angel tillbaka sin själ tack vare Willow, men han dog också. Buffy lämnade Sunnydale och hennes mamma sa att hon inte var välkommen hem igen, strax efter att Buffy berättat att hon var en vampyrdräpare. Buffy fick alltså välja sitt öde framför sin mammas önskan. Rent sponant gillade jag säsong 2 mer än säsong 1 och säsong 3 ska bli spännande att ta mig igenom också.

Igår var det middag med kollegorna som gällde och det var riktigt trevligt. God mat och trevligt sällskap, jag blev kvar lite för länge kanske för idag har jag varit bakis. Men det var roligt, jag behövde nog komma ut även om jag försökte intala mig innan att jag borde stanna hemma. Det är trevligt att umgås med människor, jag är väl bara inne i en fas där jag gärna bara vill mysa runt i mysbyxor och sega runt hemma. Men eftersom jag hade roligt så tänker jag att detta var bra, trots att jag känt mig bakis och fått ångest. Ångest har jag alltid, det hör till mig som person. Jag kan få ångest av att jag råkat titta åt någons håll på bussen, och får sen för mig att den personen kanske tror att jag stirrade på han eller henne. Funderar ibland om det har med mig hjärna att göra, eftersom jag suger åt mig sinnesintryck hela tiden. Hur som helst, jättekul att göra något igår.

Idag har min bror varit hit. Vi såg på X-men och jag kärade ner mig i Wolverine igen. Jag har varit hemligt förälskad i den karl i flera år, sen dyker ju fler snyggingar upp i den serien med som jag känner kärlek till så jag passar på att njuta av varje sekund med snygga karlar. Handlingen är så klart också bra, jag gillar sånt där med mutanter och speciella egenskaper som vi normala dödliga inte besitter.

Testade förresten nya Loka Hallonlakritsskalle och gud jag dör så god den var! Ska testa de andra i samma serie under sommaren nu. Jag älskar Loka!