Att inte jaga tiden, utan att leva i nuet.

Det känns som den här dagen gick fortare än jag beräknade den. Det kändes rätt skönt så här efteråt. William är hos en kompis och jag har ätit lite, funderar dock på vad jag ska göra nu. Jag sitter nämligen här och har det ganska tråkigt. Blir tre långa dagar den här veckan men blir skönt till helgen igen med ledighet.

Funderat en del i tid och hur mycket man lägger på olika saker. Jag värderar min ledighet framför allt annat. Det är faktiskt så att jag gärna jobbar och gör min förtroendetid men sen inget utöver den saken. Det är en läxa jag lärt mig, man ska helt enkelt inte jobba mer än man borde. Det är ingen som tackar dig när du blir sjuk, och det som inte hunnits med det lämnar jag synligt numera. Att jaga tiden gör jag inte längre, det gynnar ingen och speciellt inte dig. Jag gör mina förtroendetimmar och efter det tar jag helt enkelt och inte gör något mer, jag jobbar inte sönder mig längre.

Jag har tänkt på det där med, att jobba så man har råd att leva men inte något mer än så. Det låter sunt och riktigt. Varför ska man jobba ihjäl sig när man bara har ett liv? Är det i slutändan alla pengar som gör någon lyckligare? Eller är det tiden man skapar i sitt liv som är lyckan? För mig är det självklart tiden jag skapar i mitt liv, pengar är bara något jag har för att kunna köpa nödvändigheter. Men tiden mina läsare, den är av betydligt högre betydelse för mig. Den betyder allt, tiden jag har här på jorden som jag vill ta vara på och vårda. Ungefär som bilden här ovan med höstlöven, tiden är till för dess förändring och jag vill leva med tiden.