Att se 13 reasons why med sin tonårsson, när man är lärare & förälder samtidigt.

Gårdagens lördagsmys. William köpte donuts till oss.

Igår kväll placerade jag och William oss i soffan för att fortsätta att kolla på 13 reasons why tillsammans. Vi såg klart på hela säsong ett, serien är så viktig ut många punkter och jag tänker att som mamma till en tonårsson och samtidigt lärare kan jag förklara varför jag tycker serien är viktig.

Den tar upp punkter som är vardag i unga människors liv. Att utsättas för fotografering, kränkningar på nätet och i skolan och framförallt psykisk ohälsa. Att gäng och grupptryck kan medföra att du gör saker du egentligen inte tänkt dig från början. Vuxna som inte tar dina ord på tillräckligt stort allvar, ja listan kan göras lång.

Som förälder till en tonåring ser jag det som min plikt att prata med honom, jag har redan från han var nyfödd visat vad som är rätt och fel, diskuterat och fört honom mot att förstå vad som är okej och inte okej. Det här har gjort att han också talar med mig om allt. Han frågade mig igår under filmen “Om det var mig någon gjorde så mot, skulle du tro på mig då? Eller skulle du tro vad andra tror?” Jag svarade: “Jag skulle tro på dig, jag litar på dig. Jag hoppas du vet det? Jag står alltid upp för dig”. Hans svar var då; “Jag vet, du ställer alltid upp.” Det är precis den relationen jag ville skapa med min son från början. En relation där vi talar med varandra, litar på varandra och finns där alltid.

Dagens lilla frukost.

Det är skillnad på att känna sitt barn så pass väl att man har en djup relation, mot att alltid tro gott om sitt barn. Jag känner William, jag har skapat en relation där jag är hans förälder med allt vad det ansvaret innebär, men samtidigt är en trygg person han alltid kan lita på. Den saken skapas inte över en natt, den relationen måste man bygga på från nyfödd och genom hela livet.

Jag vet att om min son hamnar i diverse svårigheter kommer han våga tala med mig. Men alla barn och ungdomar har inte den relationen till sina föräldrar, om det är rätt eller fel kan jag inte svara på men det är där vi lärare har en sådan viktig roll. Det är där vi måste skapa relationer till barnen och ungdomarna så de vågar prata med oss. För varje människa i livets startskede är det så viktigt att våga prata med någon, att veta att det finns någon där som lyssnar utan att döma och bedöma. Att veta att även om någon blir arg eller besviken på dig så står denne ändå kvar och hjälper dig.

ALLA behöver en trygghetsperson i sitt liv, där är föräldrar, lärare och andra vuxna som barnet möter så viktiga. För trygga vuxna förebilder, kommer alltid generera i trygga barn och ungdomar som vet vad som är rätt och fel innan det är försent.