Som en vårdag i april.

Idag har jag varit ut till Björn i Kniva vid två tillfällen. Först för att få däcken bytta, nu har jag alltså sommardäcken på bilen. Så himla skönt då kan man liksom lägga bort en sak som annars funnits i huvudet på mig.

Vi åkte ut till Kniva igen sen, William grillade hemmagjorda hamburgare och fixade med allt gott till. Nog är det godast med egna hamburgare ändå? Efter maten tog vi en promenad ner mot sjön, och tittade på de nya tomterna där hus ska byggas. Vi gick tillbaka via Staberg och sen hem till Björn igen. Klappade på Williams katt Harry och nu är vi hemma igen.

Imorgon börjar jag jobba igen efter en veckas påsklov, tycker alltid loven går för fort. Det är i alla fall nio veckor kvar tills semester, det går fort. Nio veckor är bara en vecka mer än det var mellan jullovet och sportlovet, samt en vecka mer än mellan sportlovet och påsklovet. När man sätter tid i det perspektivet inser man att det kommer gå jättefort! Tills dess skall dessutom examensarbete vara klart, livet alltså!

Vem jag är, hur jag vill vara, och att se det där lilla andra behöver.

Jag har tänkt mycket på vem den här människan som kallas mig är på sista tiden. Kanske för att jag som högkänslig alltid reflekterar över livet lite extra. Ibland har jag funderat på varför jag minns detaljer mer en andra, hur jag kan komma ihåg de där byxorna eller tröjan som en vän bar när vi festade som unga. Eller hur jag kan förnimmas en smak av något från barndomen, hur jag riktigt kan känna i ett rum hur någon mår utan att den sagt något.

Jag har sedan i somras riktigt accepterat mig högkänslighet och känner att det är en gåva. En gåva att faktiskt se det andra inte ser, att acceptera att andra inte minns lika starkt som mig men också vågat att agera och göra det min högkänslighet tycker att jag ska göra i just den sekunden.

En sådan sak var det i veckan när jag innan läggdags tänkte på sonens skola, jag är ingen som tar på mig äran för saker utan är mer den som kan säga något och ser hur någon tar idén till sin egen. Men hur som helst låg jag där och tänkte vad som skulle behövas i denna tid för att peppa min sons skola. Så jag skrev till Vänföreningens ordförande som är en förening vi vårdnadshavare är medlemmar i utanför skolan och sa om inte Vänföreningen kunde köpa godis och annat gott till personalen i den här tiden. Det var så fint för idén tog emot direkt och igår kväll fick jag en bild på allt fint som var inköpt till personalen, och i morse överlämnades allt till personalrummet av Vänföreningen. Det värmde så i hjärtat på mig att en sådan liten sak, en liten ide som jag hade fick komma fram till dem som varje dag är där med mitt barn. Som varje dag stöttar honom i den tid som är så annorlunda och krävande.

Jag hade inte räknat med att det skulle komma fram att det var jag som kom med tipset, istället tänkte jag mest att det var något vi föräldrar var delaktiga i, men jag fick ett tack som meddelande nyss via mailen enbart till mig. Det kom tårar i mina ögon då, tårar för att jag gjort andra glada.

Så vad vill jag då med det här inlägget mer än att berätta om det lilla jag gjorde? Kanske hoppas jag att fler vårdnadshavare uppskattar sina barns skolpersonal och förskolepersonal lite extra just nu. Kanske du kan lämna den där påsen med godis med papper på, eller skriva ett peppande e-post för att uppmuntra lite extra. Är det någon tid vi skol- och förskolepersonal behöver extra uppskattning är det nu, aldrig har vi slitit så hårt som nu. Aldrig har ditt barns skola och förskola känt sig så stressade, och varit i sådan förändring så snabbt som just nu. Så jag uppmuntrar dig att våga ge lite av dig själv just nu om du vill, det är nu de behöver det som mest.

Det sista utvecklingssamtalet på Friskolan Mosaik, jag vore ingen utan dig.

Idag var vi på det sista utvecklingssamtalet någonsin på Friskolan Mosaik. Älskade unge hur kunde du bli stor så snabbt? Jag förstår verkligen inte hur tiden kunnat gå så fort, från bilden när du var alldeles färsk till bilden på dig och mig när du var sex ynka år och precis börjat på Friskolan Mosaik. Jag var tjugosex år då. När du föddes var jag tjugo, och se på dig nu! Du är 15 år och i höst fyller du 16 år. Du ska börja på gymnasiet snart, jag minns känslan när du lämnade förskolan. Men det är inget mot känslan kring att se dig lämna grundskolan.

Jag är så stolt över dig William, se på oss två. Den vägen vi har tillsammans och haft tills nu. Jag tänker på vem jag var innan dig, men jag minns henne knappt. Du har varit en del av hela mitt vuxna liv. För visst blir man myndig vid arton men vuxen är man knappast för det. Du fick mig att börja studera, du fick mig att ha drivkraften att ta mig dit jag är idag. William du är allt för mig, stundtals förstår jag inte hur det är möjligt att just jag fått just dig som är så klok, modig och fullkomligt underbar. Jag tackar dig för att du valde att komma till just mig, du räddade mitt liv. Du är en gåva, en gåva jag stundtals har svårt att förstå givits mig.

En gårdagens fredag.

Igår träffade jag Lisa och hennes två barn på förmiddagen. Vi gick till Ica Maxi och fikade tillsammans. Sedan kollade vi runt i butiken. Efteråt gick jag hem, slängde mig på soffan och tittade på The Crown jag precis börjat följa.

Runt tre tiden fick jag tag på William, vi beslutade oss för att träffas på stan. Där kollade vi i butiker, och avslutade med pizzamys på Maestro tillsammans. Det var så himla fint att bara vara en stund.

På kvällen drog William iväg för att umgås med sina vänner, då passade jag på att städa. Så himla skönt när sådant är gjort, jag har dammsugit, tvättat golven, dammat och avslutade mwd att byta sängkläder.

Jag har glömt att berätta för er om torsdagen. Det var temafest på Friskolan Mosaik, Williams skola och det var lika underbart som alltid. Så himla duktiga elever. På torsdagen var det även kursstart för mig och allt sändes genom nätet. Så himla skönt, efteråt hade vi handledarträff så nu är examensarbete igång på riktigt! Sista terminen. Begriper inte!

Att få vara tonårsmamma.

Idag blev det att starta dagen med en kopp kaffe. Jag tog Rörstrands Ostindia för detta ändamålet idag. William börjande skolan igen efter lovet idag. Hans sista termin i grundskolan, snart har jag ett gymnasiebarn. Förstår inte riktigt vart åren tagit vägen min älskade unge. Nu är det ganska exakt 16 år sedan han blev till. Imorgon för att vara exakt, jag vet precis när han flyttade in i min livmoder. Tänk att jag fått gåvan att vara mamma ändå, jag är så glad över den saken. Den finaste saken jag fått uppleva i världen.

Hur som helst idag är en ovanlig dag, inte för att det är torsdag utan för att jag jobbar 12:00-19:30. Inom läraryrket går man annars upp tidigt, men denna dag är arbetstiderna lite ändrade. Inte mig emot, jag tycker det känns riktigt bra. Jag är ändå ledig imorgon så det här känns helt okej för min del. Nu börjar visserligen klockan ticka mot jobb, men jag har hunnit äta frukost och fixat lite ändå.

Hoppas du får en fin torsdag!

Så trött och nedräkning.

Hur trött får man vara innan det räknas som ohälsosamt? Skämtet ligger i blandning med allvaret, igår sov jag 25 minuter på jobbet under min rast, 1 timme och 25 minuter när jag kom hem och somnade strax efter 21 och sovit tills nu. Jag fixar inte detta konstanta mörker.

En till sak jag inte fixar i denna trötthet är att svara på kommentarer. Den saken ska bli galet skön nu under livet som påbörjas imorgon 11:00. Då kommer jag äntligen kunna svara er allihopa.

Idag står det jobb på schemat, ett besök på vårdcentralen samt JulMosaik på Williams skola. Misstänker att det kommer kännas vemodigt denna gång. Den sista, efter tio år är allt som sker detta år sista gången. Jag har varit så nöjd med William skola, det känns i hjärtat att behöva lämna det kapitlet i boken för nya kapitel och än så länge oskrivna bland.

Adventsfirande i Stora Kopparbergskyrka & ett ljus för mormor.

Idag var det återigen adventsfirande i Stora Kopparbergskyrka. Williams skolan Friskolan Mosaik går till kyrkan varje år den första advent. Det är så himla fint, och något jag gått på varje gång jag varit ledig. I år blir sista gången, för nästa år går William första året på gymnasiet. Det var jättefint där i kyrkan och de sjöng vackra sånger och allt sådant som hör till. Jag tände ett ljus för mormor, bar hennes vigselring och halsbandet jag fick av morfar som barn.

Efter adventsfirandet så gick jag ner mot stan för att posta en bok jag sålt, samt hämta ett paket. Gick sedan hemåt, väl hemma så bestämde jag mig för att slå till på Black Friday som jag skrev om tidigare idag, läs inlägget som är länkat för att veta vad. Sedan pratade jag med en av mina medstudenter på specialpedagogprogrammet om vårat PM. Efteråt gick jag återigen ner på stan och träffade Lisa och Alice, vi gick sedan en promenad runt Tisken och efteråt tog vi en fika tillsammans. Spanade runt på stan och pratade om allt och inget. Gick sedan hemåt, men ringde också William om ett presentkort han hade. Han ville ner på stan, så jag fick vänta på honom på skolan och sedan gick vi ner på stan igen. Det var visserligen skönt att gå fick ihop över 22000 steg, samt att det var sol så det var helt klart värt dagens promenader.

Väl hemma sedan så lagade William middag åt oss, vi tittade på Riverdale och nu sitter jag här och har svarat på massa kommentarer. Jag har fortfarande 30 kvar så fort svara på dem imorgon. Hoppas du haft en jättefin dag du med!

William 15 år.

Så kom då dagen när William fyllde 15 år. Jag började morgonen med att tända ett ljus, hade ballonger uppblåsta med två siffror som bildade talet 15 och fixade ett paket. Gick in till hans rum och sjöng “Ja må han leva” som jag gjort varje år sedan han fyllde ett år.

När William vaknat gick vi ut i köket. Där serverades det fralla, Fjällyoghurt och ett glas Juice i finare glas åt oss båda. Jag sa till William; När man fyller 15 år får man dricka ur champagneglas på sin födelsedag.

William hade bokat bord på Basta här i stan och vi åkte ner dit vid 18:00 för att äta mat tillsammans. Så himla gott och mysigt att äta tillsammans. Nu är jag visserligen galet förkyld och har feber, men fyller det bästa man har år då ska det firas.

Jag tog en pizza och den var galet god och stark. Jag fullkomligt älskar stark mat så detta passade mig alldeles utmärkt. Nu ska jag bege mig mot sängen, jag är nämligen väldigt trött.

Vill dock avsluta med att skriva några rader helt tillägnat William.

William idag fyller du femton år, jag glömmer aldrig det där ögonblicket den 3 oktober 2004 klockan 12:55 när vi möttes för första gången. Jag kände dig redan, enda från det du hamnade i min mage var jag så väl medveten om din existens. Du och jag, vi hörde ihop som en liten del av min kropp. Du kom och läkte många sår inom mig, du föddes och gav mig allt det där jag alltid sökt efter. Jag pussade på din lilla panna, höll dig så nära mig. För varje år som går känner jag sådan förundran över allt du kan. Du är älskad, så oerhört älskad. Du är den lilla pusselbiten som betyder allt. Min tro, mitt hopp och min kärlek. Älskade William, jag är så tacksam över att få vara din mamma. Tänk att du funnits i mitt liv i femton år, om fem år har du funnit i mitt liv lika länge som du inte fanns i mitt liv. En tid utan dig kan jag inte längre riktigt minnas, du är mitt liv och allt det som är viktigt i det.

Torsdag.

Just i skrivande stund hoppas jag enbart på att klara av denna tisdag. Fortfarande känns det i huvudet. Jag kan dock inget göra förutom att stå ut. Det är en kort arbetsdag så försöker se den saken som positiv.

I eftermiddag ska vi gå ner på den Foodmarket, vi brukar ner en av dagarna varje år. Älskar konceptet och det luktar så gott på hela stan. En känsla av att befinna sig utomlands fastän man är i Falun.

Efter det ska jag och Björn gå på vårat sista föräldramöte på fantastiska Friskolan Mosaik. Det känns i hjärtat, jag kommer sakna skolan som förälder. Det fina bemötandet vi fått, att sett min son få växa och allt han lärt sig genom åren. Det är en otroligt fin känsla att känna glädje för sitt barns skolgång. Jag är så glad över det aktiva val jag gjorde för 11 år sedan när jag ställe honom i kö dit.

Jag vet av hela mitt hjärta att det aktiva valet påverkat honom att bli den han är idag. Den saken är jag så glad över som mamma.