Ett IQ-test.

Jag tycker det är jättekul att göra tester. Speciellt som detta från Illustrerad vetenskap där man får prova ut lite förmågor. Jag blev imponerad, trodde jag skulle hamna under 100.

Jag vet att människor uppfattar mig som ambitiös samt allmänbildad. Det är ord som ofta beskrivs om mig, eller “du som vet så mycket” just den saken reagerar jag ganska ofta på, då jag ser mig själv som sämst i allt.

Min självkänsla och tankar om mig själv som person är oerhört låg. Jag tror helt enkelt inte på mina egna förmågor. Jag har mina styrkor i språket och att jag tar in saker via hörseln. Jag kan memorera saker och glömmer aldrig vad någon talat om för mig innan. Jag har också bildminne, så glömmer aldrig människor jag sett en gång.

Vad jag kan se i dessa tester stämmer det ganska bra in. Men jag blev ändå förvånad, jag tror inte direkt på mig själv utan istället ser jag alla andra smarta människor överallt.

I natt drömde jag om kärringen som fick mig att bli så här. Hon som gjorde att jag helt enkelt ser mig själv som korkad. Jag var återigen i hennes klassrum, var 7-10 år och hörde henne håna mig. Du ärrade mig totalt och dig kommer jag aldrig förlåta! En lågstadielärare eller lärare överhuvudtaget ska vara ett stöd inte en mardröm.

Beställ unika julgranskulor av min mamma.

Min mamma gör julgranskulor, helt efter ditt önskemål. De är dessutom väldigt billiga och fina, så jag tänkte precis som förra året tipsa just dig om att beställa. Lägger ner länk till min mammas Facebooksida där du kan kontakta längst ner på sidan.

Hon skapar mycket min mamma, det är så roligt att se hennes saker och alltid är det något nytt jag själv skulle vilja ha. Dessa kulor kanske allra mest eftersom jag verkligen älskar Disney.

Nu det senaste två jularna har jag fått en ny julgranskula, så jag hoppas på att få en till i år. William har också fått en kanske jag ska berätta.

Om du vill beställa egna kulor eller kontakta min mamma gör du det här —> Åsa Stenberg Karlsson <—

Apoteksvaror.

Inlägget är i samarbete med ApotekSvea.

Är det något som är väldigt typiskt mig så är det att handla mina skönhetsprodukter på Apoteket. Jag tycker produkterna därifrån håller måttet och de känns säkra på ett annat vis än produkter i mataffären. Just nu när hösten är här så känns det extra viktigt med hudkrämer för mig eftersom jag har en tendens att bli väldigt torr under vinterhalvåret.

Det är här ApotektSVEA kommer in som ett bra alternativ. Jag gillar att få ta på produkter till de bästa priserna, så när jag sökte efter Therese Lindgrens Hand Cream som jag vet är en favorit för många så fick jag upp de produkter som finns, samt till de bästa priserna. Det är nämligen så att ApotekSvea gör prisjämförelser vilket i sin tur bidrar till att jag som kund hittar den billigaste platsen att handla från.

Just det där är något jag gillar allra mest, fördelen är dessutom att de jämför olika läkemedel så även dessa blir billigare. Jag vet ju att det inte direkt är så att alla människor har överflöd med pengar, man vill kunna spara trots att vissa produkter är nödvändiga. Det blir liksom som att man får slösa pengar på saker som man behöver. Då är det ju en ren och skär glädje om man kan hitta produkten lite billigare än man tänkt från början.

Det finns en hel del produkter som man vill handla billigare, det kan vara krämer, tandkräm, graviditetstest, linser eller produkter för magen. Att då hitta det mest prisvärda är ju något som jag tror att vi alla vill. Nu närmare julen så blir i alla fall jag mer restriktiv med var jag vill handla, jag kan nämligen känna att det känns skumt att lägga pengar på saker när jag behöver pengar till helt andra saker. Men som vi vet så måste man ha vissa produkter och då är det ju bättre billigt än dyrt.

Brukar du handla från Apoteket? Jag tänker ibland på att det tycks som att fler och fler gått över till att kolla in apoteket utbud mot tidigare. När jag var yngre var det riktigt B att handla därifrån, men nu upplever jag det inte alls på samma sätt? Kanske blev det annorlunda när apoteken privatiserades och därmed fick känna att det blev konkurrens? Kan det vara så att apoteken i och med att de inte längre var statliga var tvungna att modernisera sig? Jag vet att många inte tycket om det faktum att att apoteken inte längre är statligt styra, samtidigt har jag upplevt det som skönt att man nu kan beställa hem produkter och medicin enklare än förut, jag minns nämligen tiden när man fick anpassa sig efter apoteket och det var inte alltid lika lätt som idag när apoteket finns nästan överallt. Nackdelen kan ju vara att man inte alltid har koll på vilka apotek man är medlem hos, samt att det i sig medför att man missar en del bonus då och då. Men i övrigt tycker jag väldigt mycket om apoteket och dess produkter.

Golvvärme.

Inlägger är i samarbete med thermotech.

Jag har ju under ett tag här berättat om den kylan som är i min lägenhet. I skrivande stund sitter jag med raggsockor på fötterna och fryser, det är alltså inte direkt någon värme att hurra över här hemma. Kallaste platserna i mitt hem är köket, mitt sovrum samt vardagsrummet.

Jag drömmer verkligen om att ha golvvärme här, drömstället att lägga golvvärme på skulle vara vardagsrummet där det är som kallast, tanken på att kunna gå runt där med varmt golv är rena rama drömmen.

Jag har ibland tänkt på det där med skillnaden mellan fryslortar som mig själv och varmblod? Hur olika det kan vara, de som är varma tycks verkligen avsky att befinna sig i mer värme medan vi som fryser aldrig tyck kunna ha det för varmt istället. Önskar verkligen att min bovärd kunde installera golvvärme i det här huset, det skulle vara rena rama drömmen, och drömma får man ju faktiskt göra.

Ro, ro, ro din båt.

Inlägget är i samarbete med Marinaman.

Ja inte riktigt ro då, sonens pappa äger en motorbåt men det är ändå en båt sången handlar om. I somras så var det första gången på flera år vi var ut med båten, den har nämligen varit trasig men sonens pappa fixade den i somras så då blev det några turer på Runn här i Falun. Det var strålande fint väder och vi hade det trevligt tillsammans.

Visste ni att just båtförvaring inte är jätteenkelt? Att en båt kan ta mer skada av våren än av att bli körd sommartid? Att det helt enkelt behövs så bra utrustning som möjligt för att skydda båten? Det är alltså inte bara att plocka upp den och sedan förvara utan du kan behöva bra delar till båten också. Det är precis vad Marinaman erbjuder något som jag tycker är jättebra. Det har ett stort utbud med diverse produkter som du kan behöva till just din båt och förvaring tills nästa sommar. Det är verkligen väl värt att tänka på nu när vintern är i antågande, för visst är det roligare med välskötta saker än trasiga saker du blir tvungen att laga nästa sommar? För en trasig båt kan ingen köra, men en välskött båt med rätt utrustning kan ta dig långt en varm sommardag.

Att besöka Dala-ABC och få bekräftelse på min ätstörning.

Observera att inlägget inte har något med min sorg jag skrivit om tidigare i veckan. Sorgen jag går med är helt oberoende av detta inlägg.

Jag har tänkt på det enda sedan i våras, det där orden min psykolog sa till mig att jag borde besöka Dala-ABC för mina ätstörningar. Jag kände väl inte att jag passade in där. Även om jag haft ätstörningar sedan jag var ett barn, det började med att kräkas upp skollunchen, övergick till att hårdträna och svälta mig själv. Jag har kanske någonstans försökt att intala mig själv att jag inte är sjuk, även om jag har ett sjukligt beteende där jag aldrig äter om jag är ensam. Där jag slutat känna att jag är törstig, eller hungrig.

Under hela mitt liv har jag hoppat av saker jag så gärna velat göra först, för att jag känt mig tjock. Jag har slutat umgås med vänner, inte gått på fester, undvikt folksamlingar och det enda jag tänkt på i mötet med nya människor är hur de uppfattar mig och min kropp. Jag startar min dag med att planera mina matintag, ställer mig på vågen äter så lite jag kan till frukost, så lite jag kan till lunch. Äter aldrig mellanmål och middagar äter jag endast om dessa ska intas med någon mera.

Den bästa kvällen i mitt liv är den kvällen när jag lägger mig hungrig. Jag har alltid skamkänslor när jag äter mat, och fullkomligt avskyr att äta tillsammans med andra. Jag hetsäter i perioder, svälter mig i andra, några gånger gör jag det där extra förbjudna och kräks upp maten. Men aldrig att jag velat erkänna att detta är jag idag, utan jag har kunnat talat om mig själv och detta i dåtidsformat för att slippa skammen i att vara vuxen och ätstörd.

Så skriver jag om det nu, min största skam i livet. Jag gick till Dala-ABC idag, för att jag fått nog. Det var som att sorgen som vält över mig och fått mig att inte äta under flera dagar då jag tappat matlusten, även triggade igång vetskapen om att jag måste få hjälp. Som att sorgen och chocken jag nu går igenom samtidigt som den gör mig så svag, också gett mig styrkan att söka för ett problem som inte är relaterat till den sorg och chock jag befinner mig i. För mina ätstörningar har inget med min sorg att göra alls, sorgen som jag upplever har en helt annan vinkling. Men den gav mig insikten i att livet är för kort för att användas för att banta.

Jag kom till Dala-ABC och rummet var då med fler människor. Receptionisten bad mig gå hem för risken var stor att jag kanske inte skulle hinna få tid ändå. Men jag valde att stanna, för jag visste att går jag hem nu, kommer jag aldrig mera gå tillbaka. I huvudet tittade jag på de andra och tänkte hur fet och fel jag är. Här hör jag inte hemma, och så blev jag uppkallad för möte.

Jag skämdes när jag började berätta. Tänkte att nu tycker hon nog “vad gör hon här“, till personen säger, DU är så pass långt nere i dina ätstörningar att du behöver hjälp omgående. Vi ska sätta upp tid för dig på behandling här omgående.

Jag sitter här i natten, en måndag som övergått till en tisdag i slutet av oktober och börjar inse att jag är sjuk på riktigt. Jag har ätstörningar, jag har vetat det innan men aldrig förstått att det varit på riktigt. Jag ska få hjälp och bli frisk, kunna leva ett liv utan vågen, och begränsningar. Kanske får man äntligen ett friskt liv? Tankarna spinner runt i mitt huvudet om och om igen, i det nattsvarta Falun som finns utanför mitt fönster.

Jag vaknar, och det gör ont.

Som bekant ställdes klockorna om natten mellan lördag och söndag. Så självklart vaknade jag extra tidigt. Jag ligger här i mörkret och tänker, sörjer och bearbetar. Jag gråter inte hela tiden längre, nu känner jag mer sorgen i bröstet. Det värker och sprängs där inombords.

Jag har umgåtts med min bror hela helgen. Igår åkte jag ut till honom, det känns bättre då. Är glad att vi har varandra i denna tid. Inatt kommer William hem, men jag kommer träffa honom först på torsdag. Min fina älskade son, jag vill bara krama om honom länge.

Det är måndagsmorgon jag har sorgen i mitt hjärta. Jag sprängs från insidan och ut, alla läker någon gång, men det gör så ont att leva. Det gör så himla ont att leva!

Like flowers in the snow.

Dagarna går som in i varandra, igår föll första snön här i Falun. Jag hade en dag när jag bara fick tårar i ögonen. Var först med Lisa och sedan träffade jag min bror en stund. Det var så fint att bara umgås med honom en dag till, min lillebror.

Jag vaknade i morse av att jag var så ledsen, låg en stund och kände sorgen inom mig. Sorgen är så smärtsam, det är som jag hela tiden känner hur jag sprängs från insidan och ut igen. Det känns som snöns kyla helt kväver mig likt blommor under snön.

För många är det gåtor, jag skriver i. Men jag kommer berätta mera när jag orkar och när tiden är inne. Men nu orkar jag inte, jag orkar verkligen inte skriva något som är så smärtsamt att jag förstår men inte riktigt kan acceptera är sanningen.

Det gör så ont, och jag sörjer så djupt.

Lisas lilla Carl 4 månader, och syskonfotografering.

Idag åkte jag ner för att fotografera min fina bästa vän Lisas barn Carl och Alice. Jag behövde komma ut en stund. Det gör så ont inombords men att umgås med någon man tycker om gör att det för stunden blir en annorlunda känsla inombords. Det blir en stund med lugn.

Glädjen i lyckliga barn. Jag blir lugn när jag får fotografera och således göra något som är mer kreativt.

Alice lekte lite med min nyckelring med dalahäst på som jag fått av min bror. Lilla Calle tittade också nyfiken på den och sin storasyster.

Alice är van att modella vid det här laget, jag har ju fotograferat henne sedan hon var nyfödd.

Lisa visade mig Alice fina hätta hon fått. Så när hon hade den på sig tog jag några foton. Alice hade även hittat sin ryggsäck så tyckte det blev väldigt gulligt ihop.

Alice satt och sa till deras hund Cubus att sitta. var så gulligt så jag tog foto på det.

En avslutade bild på Lisas två barn och hund Cubus. Tyckte den blev söt, så tagen från ett liv.

Jag känner, och det är bra.

Nyss hemkommen från ett besök hos psykologen. Ett akutbesök, nästa blir den 16/11 det är ett tag dit och blir det för tungt ska jag ta mig dit igen. Jag intalar mig själv att jag lever, att jag andas även om det känns som mitt hjärta saknar en bit. Den biten kommer alltid vara borta, jag kan inte göra annat än att känna så men psykologen sa att det blir bättre. Jag är i en kris just nu, men det blir bra igen. Jag lyssnar på hennes ord, jag vet att hon har rätt. Jag får gråta, och vara helt förkrossad i den kris jag befinner mig i det är normalt.

Jag pratade om mina ätstörningar, jag släppte ut hur jag knappt ätit på 2 dagar. En halv skål yoghurt i onsdags, en bit tårta i onsdags och en halv avokadosallad, andra halvan av avokadosalladen igår och idag 4 frukostknäcke med ost samt en kopp kaffe. Jag känner ingen hunger, jag blir sådan när jag sörjer eller befinner mig i kris. Dock har jag mina ätstörningar i grunden från början och dessa måste jag bli av med. Jag måste sluta att ha maten som min fiende, jag vill kunna känna att maten finns där ändå.

Jag vägrar vara typisk skandinavisk och inte våga sörja, jag vill sörja och jag vill våga leva. Jag vill likt havets vågor känna hur jag sköljs i livet med alla känslor. Aldrig mer ska mina känslor begravas, jag vill leva utan flykt.