Jag kör en bloggutmaning i juni. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Jag biter mig ofta i tungan, känner hur jag skulle vilja slänga ur mig mer saker och kanske någonstans säga ifrån oftare. Men istället håller jag ihop munnen och någonstans tänker att det inte är värt att sätta igång och säga något. Inte för att jag inte kan utan för att jag tänker steget längre, jag orkar inte ställa upp med en scen. Istället är det nog som jag fått höra att jag är lyhörd, en egenskap som får mig att bita ihop länge och väl.

Deltagare i juniutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.
Amndiz
Kraka
it_is/Anette
Hannafialotta
Bp-Computerart
Fröken Rödlök
Sweetwords
Klimakteriehäxan
Kirsi
Carolina
Marina
Benita / Livsturisten
Elisa
Trollet

32 kommentarer

  1. Konstigt nog så har jag också lärt mig att ”knipa käft” eller rättare saft att tänka efter före om man säger så. Du har ”lärt dig lektionen” betydligt tidigare än vad jag gjort. Tror att jag fattade först efter 55…

  2. Du gör precis likadant som mig – tänker som jag – det är inte alltid värt att ösa ur sig allt man vill säga. Det är inte värt effekten som kan bli – det tar för mycket energi av en…. lika bra att vara tyst.

  3. Jag väljer också mina strider. Senaste gången jag fick bita mig i tungan var när jag var ute med en person som bara gnällde på allting som var dåligt och inte kom med några konstruktiva förslag på vad vi kan göra istället. Då bet jag mig i tungan och sa till mig själv att det inte är värt att ställa till med en scen nu.

  4. Jag får också bita mig i tvungen rätt så ofta gör att inte säga saker som ställer till med sen scen. Lite jobbigt kan jag tycka att det är ibland men ändå skönt att slippa ställa till med en secn

  5. Jag känner igen mig så mycket! Det är ofta man får bita ihop och välja sina strider lite.

  6. Det är nog på gott och ont.
    Men det finns de som alltid säger allt och det kan bli väldigt frustrerande också men säger man ingenting? ja, som sagt både och.

    Ha en bra dag!

  7. Haha åh, jag är en människa som ofta högt och ljudligt talar om vad jag tycker och tänker, vissa skulle nog hävda att jag ALLTID gör det. Men de skulle bara veta hur ofta jag biter mig i tungan.

  8. Åh känner så igen mig. Så många gånger som man känner att man vill eller borde säga något men istället sitter där och nästan kokar inombords hehe.

  9. Jag vill gärna inte ställa till med en scen så jag gör som du att jag är tyst, för det tar ju sån energi att göra det. 🙂

  10. Precis sån är jag med. Jag ses alltid som den förstående och snälla personen och egentligen gapar jag inombords typ.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa