Jag har bra eller dåligt självförtroende?
Madeleine Stenberg Jag kör en bloggutmaning i februari. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Självförtroende och självkänsla, två ord som betyder olika saker men som jag ändå tycks blanda ihop. Dessa två ord kör som krockande bilar mot varandra hela tiden. Jag har insett att mitt självförtroende nog är det som får mig att våga. Om man ser till min historia som människa så borde jag inte vara precis här där mitt liv befinner sig idag.
Skolgången var ett rent helvete för mig, jag fick höra från första dagen i skolan i årskurs ett att jag var helt värdelös mer eller mindre. Min lågstadielärare avskydde mig av någon anledning och det lät hon inte vara osagt. Istället fick samtliga veta om hennes syns på mig, och hon intalade mig att jag inget kunde. Det där satt kvar, så oavsett om jag på mellanstadiet fick bättre förutsättningar så var min självkänsla i botten. Därav även mitt självförtroende för jag trodde ju inte på mig själv det minsta. Att förlorat en förälder vid nio år, att sedan dessutom vara högkänslig och ängslig som barn med ett exploderande känsloliv gör nog att vem som helst kan vissna ihop.
På högstadiet hade jag gett upp, jag såg ingen mening med att varken studera eller vara i skolan. Jag gick dit men gick bara på de lektioner som tilltalade mig, idrotten var det som försvann först. Jag hittade ett papper för några år sedan med en form av skriftligt omdöme där det stod att jag medverkat på en idrottslektion i årskurs 8. På den tiden så hade man ingen koll, man var en skolkare och så var det med det. Att jag led av ätstörningar, dålig självkänsla och självförtroende struntade man totalt i. Där är skolan mycket bättre idag, men då för tjugo år sedan så fanns ingen hjälp att få.
Så när jag började på Individuella programmet idag det som kallas IM så spelade det egentligen ingen roll att jag klarade betyget i grundskolans matematik för jag trodde bara att det var slumpen. Att börja barn och fritidsprogrammet likaså. Jag hoppade av för att min bild av mig själv var att det var lönlöst eftersom jag var värdelös.
Att bli mamma till William fick mitt självförtroende att växa, jag kände att lyckas min kropp producera och föda ett barn kan jag lyckas med allt. Så här står jag idag, utbildad lärare, förskollärare och om fyra månader specialpedagog vilket betyder att jag nu kommer få en utbildning som medför att jag kan söka masterutbildning och forska om jag vill.
Så slutordet i detta, mitt självförtroende finns där, min självkänsla har jag fortfarande inte fullt ut. Jag tror inte på mig själv, men jag tror på förmågan att lyckas med saker. Kanske kommer min självkänsla också att bli en sluten cirkel med tiden. Att jag kommit hit där med ett gott självförtroende känns bra, då är jag halvvägs.
Deltagare i februariutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.
Ditten_datten
Stenhagenbettan
it_is/Anette
BP-Computerart
Louise
Marianne
Hanna – Hälsa och träningsglädje
Amandizan
Zinnie
En jordemors liv och lustar
Geddfish
Linda
corkystyle