
Igår fixade jag en del inför flytten. Jag var in på Skatteverket för att fixa med adressändring och fick där välja hur sonens pappa (Björn för er som ibland undrar vem han är.) Skulle godkänna vår flytt. Jag valde via e-tjänst och började fundera på det galna faktum att du inte ska kunna flytta inom samma kommun utan att den andra vårdnadshavaren först ska godkänna allting. Detta var inget nytt för mig, 2006 var det precis lika men som utbildad specialpedagog med många år inom skolan kom barnens bästa i fokus upp i mitt huvud.
Tänk dig att du har en skitstövel (jag väljer det ordet då det enbart är skitstövlar som gör sånt här) till andra vårdnadshavare. Tänk dig att denne i varje stund vill göra livet surt för dig. Skitstöveln är svartsjuk, bitter och hämndlysten. Tänk dig att du vill flytta inom samma kommun och skitstöveln vägrar skriva under något. Denna människa sitter inne på makten att vägra ditt barn förflyttning av adress bara för att jävlas med dig.
Regler är ju jättebra utifrån att man inte kan dra med barnet härs och tvärs genom landet, men inom samma kommun! Där kan vi ställa oss frågan huruvida detta är med barnets bästa i fokus! Barnet hamnar återigen i kläm mellan två separerade föräldrar, blir deras tennisboll!
Jag tänkte igår när allt detta fixades på de familjer som inte är lika lyckligt lottade som jag. Som inte har världens bästa medförälder till sitt barn. Som inte har god relation, de som hamnar i situationen jag beskriver ovan.
Byråkratin i Sverige kan verkligen vara bra ibland, men i vissa fall skulle den behövas gås igenom och revideras samt uppdateras!