Med rejäl mensvärk.

Igår kväll eskalerade smärtan och jag låg i sängen och vred mig från höger till vänster i fosterställning. William fick komma med citodon åt mig för jag tog mig inte upp, mådde så illa av smärtan att jag höll emot för att inte kräkas. Låg sedan hela natten och snurrade fram och tillbaka. Ett tag kändes det som att livmodern försökte borra sig ut genom buken på mig.

Jag har fött barn, och det här känns precis så. Sittandes på toaletten ville jag bara krysta ut mensen mer eller mindre. Det funkar ju inte så, man kan inte krysta ut blod. Istället har jag hela natten haft ont, knappt kunnat andas utan smärta som känts rejält.

Strax efter 6:00 gav jag upp och ringde 1177. Då hade jag tagit min tredje citodon på runt sammanlagd 18 timmar, och det har inte hjälpt. Sjuksköterskan på sjukvårdsrådgivningen sa till mig att vara hemma idag. “Hade du haft tandvärk hade du varit hemma eller hur?” Det är ju sant, varför är ena smärtan pepprat med citodon något man ska skämmas för att ens tänka tanken att stanna hemma med? Medan den andra smärtan är helt självklar?

Det är ju en kvinnofråga så klart, mens kommer från kvinnans kropp och vi är lärda att allt kvinnligt ska man få lida för! Tack men nej tack!

Så jag är hemma, ligger fortfarande i sängen. Tar mig inte upp nämligen på grund av smärtan. Får se hur det blir med denna dag, det känns som den kommer spenderas liggande.

Covid19 kommer göra hösten speciell i år, vad gör du för att ha en “onormalt” normal vardag?

Jag kör en bloggutmaning i september. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Verkligen en bra fråga, vad gör man i dessa lägen för att få en normalt “onormal” vardag? Jag försöker nog att leva på sådant sätt att jag promenerar mycket mer. Nu blir det ju naturligt med Skilla, hon ska ut och förtjänar sina promenader så det betyder absolut att saker blir normalt ur den synvinkeln. Men jag försöker även att hitta på saker jag tycker om. Pratar med nära i telefonen, sitter kanske något mer vid datorn. Tittar på film och umgås med William. Vissa saker gör jag mycket mindre av, men vissa saker är också som innan covid19. Jag umgås i regel bara med människor på arbetsplatsen och sedan hemma med familjen, och grannarna. Jag har ingen stor vänskapskrets men jag har många nära jag tycker om istället som jag umgås med då och då. Det är helt okej för mig, det är nog värre för människor som är väldigt sociala med stort socialt liv som fått begränsa detta i dessa tider.

You are invited to the Inlinkz link party!

Click here to enter