Att vilja äta italienskt.
Madeleine Stenberg 
Längtan efter en god middag.
Just nu är jag så himla sugen på att resa någonstans. Det skulle vara så mysigt att åka bort för bara något dygn och strosa runt i Stockholm. För några år sedan var vi och åt på en italiensk restaurang i Stockholm och maten där var så sjuktgod. Jag gillar att äta mat Italien, helt ärligt vem säger egentligen nej till pasta och pizza? Finns ju så klart mycket mer att äta som är italienskt men få saker slår en god carbonara eller en pizza enligt mig. Dessutom är det något alldeles extra att äta en pasta och ta ett glas rött vin. Det är mysigt, befinner man sig dessutom på semester blir det på något vis ännu härligare och godare.
Om jag får välja.
Ibland tror jag att det är lätt att man fastnar i att gå till samma ställe när man är på semester. Har man besökt ett bra matställe en gång, går man gärna tillbaka dit. Åtminstone får jag medge att det gäller mig, det stämmer ju även ganska bra här hemma i stan med. Jag går helst till samma ställen och äter, och har jag fått en favoriträtt så tar jag gärna den. Kanske inte alltid för att jag känner något egentligt att inte prova nytt, utan mera för att vet jag vad som är gott är det praktiskt att äta samma sak igen. Dessutom vet jag ju då vad jag får, och det blir någonstans ingen besvikelse. Samtidigt som jag egentligen inte är kräsen. Jag ogillar att prova nya saker, men är det något jag tycker är gott kan jag nog äta det från de flesta platser i slutändan ändå.
Självklart är ju matutbudet större i Stockholm än på mindre ställen. Så är det ju, fler ställen att välja på och kanske också svårare att som turist välja rätt. Bor man på en plats vet du ju exakt var du borde äta, är du däremot ny på platsen har man verkligen ingen aning om man gått till rätt eller fel plats. Då är det ju helt klart att föredra att gjort sig lite efterforskningar kring vad andra säger om stället du just tänkt ta din middag på.
Det perfekta restaurangbesöket enligt mig.
Så hur är då det perfekta restaurangbesöket för mig. Nu kommer jag utgå helt ifrån mig själv, det är så klart egoistiskt och kan definitivt skilja sig mot vad just du tycker. Men om jag helt ska få utgå från mina tankar så får det blir så här. Först är att det går att boka bord via webben, idag funkar det ju i regel överallt. Men ska medge att jag råkat ut för ställen där det inte gått. Jag som reser med min hund Lizzla vill självklart att även hon är välkommen till restaurangen. Vi möts i dörren och får följa med till angiven plats, där finns det gärna tillgång till vatten för Lizzla. När menyn kommer finns det något enkelt att välja till förrätt, och varmrätten ska även den vara lätt att hitta sig fram till. Husets vin ska presenteras och det ska kännas varmt och välkomnande. När förrätten kommer ska man få äta den i lugn och ro, inga kypare som springer och stressar så man knappt hinner äta. Detsamma gäller vid varmrätten, om det blir fundering på efterrätt vill jag gärna även att den ska få avnjutas i lugn. Jag har otroligt svårt för restauranger där de hämtar efterrätten när man lägger ner skeden. Då känner man sig som att de vill bli av med en. Man var bara en person för att få lön av.
Maten ska självklart vara god, och när man går ska man få ett välkommen tillbaka. Då har man verkligen fångat mig som gäst.
