Årskrönika 2023.
Madeleine Stenberg Januari:
Januari började med vinterpromenader med Skilla och Björn. Jag tog hål i båda öronen vilket blev sammanlagt 8 hål i öronen. Det var också månaden när jag åkte med Lisa för att börja sälja Me&i. En jättetrevlig kickoff var det. Väl hemma igen så blev det inte lika roligt, jag hade stått upp för mig själv och fick därmed inte fortsätta på jobbet jag hade. Sanningen var farlig och jag står för sanningar. Blev väldigt nedstämd efter detta trots att arbetsplatsen varit en plats där jag mått riktigt dåligt under flera månader.
Februari:
Månaden när jag höll en hel del amningskurser och fick så fin feedback av alla deltagare. Det var också en månad när jag fyllde 39 år, och sedan fortsatte må ganska dåligt under. Det blev för mycket för mig med allt kring att vänta på a-kassa och oroa mig för att jag inte skulle få något nytt jobb. Gick igenom en form av kris helt enkelt. Undrade dessutom mycket om jag ens ville fortsätta jobba inom skolan.
Mars:
Gick på intervjuer och sökte massor av jobb. Var som besatt av den delen, dessutom fick jag avslag från A-kassan för att de gjorde totalt fel. Jag hade fyllt i avslut av studier, och ändå så ansåg det att jag studerade. Så fick lov att söka om a-kassan vilket fick mig att gå in i en rejäl panikångest. Fick åka till Säter och hämta ut mediciner, förstår psykmottagningen inte kunde skriva ut medicin för jag fått dem från Dala ABC, och Dala ABC kunde inte skriva ut för jag gick på psykmottagningen. Psykmottagningen hänvisade mig vidare till vårdcentralen som hänvisade vidare till psykmottagningen. Till sist fick jag åka till psykakuten i Säter och hämta ut medicinen den vägen. Det var också månaden när jag var på intervju på Lärande grundskola och det jobbet fick jag.
April:
Månaden började glädjande med ett nytt jobb. Påsklovet kom och med den katastrofen. Den 15 april klocka runt 9:30 sprang hon rakt ut i vägen från skogen efter att ha smitit och blev påkörd av en bil. Jag hörde Björns skrik ”FAAAAN! NEEEEJ!” Ser hur han snurrar runt med händerna upp i luften, och jag går som i en dimma mot henne. Där hennes lilla kropp rycker och blöder. Jag hör hur Björns mosters karl säger, det är kört. Och jag bär henne medan jag säger: KOM igen Skilla, du klarar detta! Kom igen, jag går och lägger ner henne på marken och försöker att hålla hennes hjärta igång tills jag ser in i hennes ögon. Hon är borta, min fina älskade flicka är borta. Allt blod på min kropp, medan jag bara säger till Björn jag måste prata med mamma. Springer ner och ringer henne, och hon svarar efter några signaler och jag bara skriker: HON ÄR DÖD! HON ÄR DÖD! SKILLA ÄR DÖD! Hon blev överkörd och är död! Sedan bryter jag ihop, bara gråter. Skriker och gråter, medan mamma säger åt mig att gå till henne igen. Jag skriker återigen medan Björn håller om mig. Mamma säger att vi ska åka till djursjukhuset och Björn kommer upp till mig och sveper in Skilla med en handduk. I den handduken ligger hon sedan i mitt knä hela vägen till Anicura, Faluns djursjukhus. Björn går in, och det kommer ut en tjej och hämtar med oss in. Skilla läggs på en brits och jag bara sitter där i rummet och känner hur livet lämnar min kropp. Jag vill inte leva längre, frågor om urna och jag bara svarar. Ger Skilla en sista puss och går ut. Vet att det kommer vara jobbigt idag, men värre imorgon. Dagen efter är det värre jag bara gråter och skriker. Ger upp, vill inte leva mera, kroppen är kvar men själen finns inte längre. Faller ner på golvet och känner att nu finns jag inte mera. Säger åt Björn att akta sig för mig, jag sprider ondska runt mig. Får panik av min egen kropp, blir en resa till psykakuten i Säter. Där man vill lägga in mig, men jag får tabletter att sova på samt lugnande. En vän kontaktar mig på Facebook och hjälper mig att få kontakt med en pastor. Jag går till kyrkan och säger utanför att: Gud om du finns, då är det nu du ska visa dig för mig. Det gör han, medan pastorn pratar med mig känner jag en värme sprida sig genom min kropp. Jag får hopp någonstans inom mig. På lördagen prick en vecka efter att Skilla dött åker jag och Björn uppåt i landet, till Skillas uppfödare för att köpa Skillas lillasyster Lizzla. Vi kommer in och får träffa deras mamma Liljah som mer eller mindre kastar sig över oss. Jag känner inom mig, att hon kanske förlåter mig för att hennes första dotter dog i min ägo. Jag hoppas det, och så kommer hon ut lilla Lizzla. Lik sin syster på ett sätt och så olik sin syster på ett annat. Hon läkte mig, och jag älskade henne från första stund. Precis som Björn, som innan inte alls ville våga känna något för en hund igen. Han föll för henne han med, vår lilla tjej. Vår Skillas lillasyster. Det var som att Skilla sände henne till oss, tack för det Skilla. Du är mig så saknad! Det går inte en dag utan att mina tankar går till dig!
Maj:
Jag och Björn spenderade massor av tid med lilla Lizzla. Jag sörjde Skilla och grät. Men gick också till kyrkan och fick prata om saken. Det kändes bra, mycket av tiden gick åt till att verkligen lära känna Lizzla och jag kände även att mitt jobb var en riktigt rolig arbetsplats.
Juni:
Min son tog studenten. Lizzla sov sig igenom tjo och tjim! Vi började valpkurs med Lizzla och hon fick träffa sin kullbror och börja leka med honom också. Vilket var riktigt kul! Vi firade midsommar tillsammans, och jag köpte ett akvarium.
Juli:
Lizzla fick livets första båttur. Vi försökte hänga ute i solen när den visade sig och inte regnade bort. Åkte på turer med cab:en till både Gävle och Västerås. Lizzla blev tidigt en del av att känna av bilresor sommartid. Det var också månaden när hon fick leka med Björns syskonbarn som bor i Skåne och var uppe här i Dalarna på besök.
Augusti:
Vi bjöd Lizzlas kullbror Ior med familj på middag och lek i Kniva. Jag fortsatte på mitt jobb. Sonen flyttade till Linköping för studier, och mycket tid gick åt till att njuta av Lizzla utomhus och inomhus. Hon tappade också sina tänder en efter en från augusti.
September:
Jag började på Alphakurs i Lugnetkyrkan. Vi tog Tiskpromenader och sedan Gruvpromenad, som är tipspromenader arrangerade av Lions här i Falun. Några roliga vinster blev det, och en glad Lizzla som fick promenera runt.
Oktober:
Lizzla skadade benet, först genom att slå till sig vid kopplet. Sedan dagen efter när hon råkade springa på mitt nytvättade golv, och så efteråt när hon skulle upp i soffan ramlade hon ner. Det här medförde att hon började halta. Jag var på Alphadygn i Orsa, men när jag kom hem var Lizzla riktigt låg. Vi fick en akuttid på tisdagen på Arkens Zoo i Borlänge som inte kunde se att någonting var fel på röntgen. Vi fick åka hem med värknedsättande.
November:
Lizzla fortsatte att halta och vi var till Arkens Zoo igen. De såg fortfarande ingenting avvikande och skickade oss därför till Anicura i Falun. På Anicura i Falun så sa de bara utan undersökning att hon antingen hade höftledsdysplasi eller leg perthes. Jag kände direkt att detta känns inte alls rätt, eftersom båda är medfödda. De påstod att jag missat saken, men jag kände att jag har haft råkoll på Lizzla eftersom jag har traumat med Skilla med mig. Efter två veckor kom vi till Anicura igen, då röntgades hon och man sa Leg Perthers, jag ville ha en till bedömning. Så i samråd med Lizzlas uppfödare åkte jag till Gävle djurklinik istället. Där fick jag veta att Lizzla inte har något av följande utan en fraktur i utvecklingszonen något som inte är ärftligt som det Anicura trodde. Denna fraktur har uppstått när Lizzla slog i höften, och höftkulan var av på mitten. Det blev en operation, där hela höftkulan togs bort på henne.
Samma månad fick jag även efter 6 månaders provanställning tillsvidareanställning på mitt jobb.
December:
Lizzla fick plocka bort sina stygn. Utöver det så har hon fått börja härja på rejält. För varje dag blir hon mer och mer sig själv. Lizzla röjer runt och fullkomligt älskar snön. Framförallt att lägga sig ner med alla benen utåt och sedan slicka i sig snön med tungan.
Julen firade jag för första gången sedan 2006 i Orsa. Där alla mina syskon var med, mamma och adoptivpappa. Mina syskons respektive och min adoptivfarmor samt min moster. Vi spelade spel, skrattade och hade det jättetrevligt tillsammans.
