Ett år utan dig Skilla.
Madeleine Stenberg 
Ett år sedan du lämnade jorden för alltid älskade Skilla. Min egna ängel, min Send me and angel! Runt 9:20 tog du dig ur ett helt koppel och hel sele, du sprang mot skogen och någon gång runt 9:30-9:40 blev du överkörd. Jag vet inte tiden, exakt den var aldrig relevant. Men att bära dig kropp som ryckte i mina armar samtidigt som du kändes så lätt. Att säga till dig du fixar det Skilla, och att se allt blod och sedan rakt i i de ögon som visade att liv inte fanns längre det som rörde sig var bara det absolut sista av kroppen. Din själ hade redan lämnat jorden, och den känsla av att där ditt liv slocknade… Där slocknade även mitt. Mamma i telefonen och Björn som fanns där , hur mamma sa till mig att ta med Skilla till veterinären. Björn som lindade in Skilla i en handduk, resan till Anicura. Att komma dit med sin döda familjemedlem, att gå in blodig från topp till tå genom receptionen. Få frågor om kremering, urna? Ja allting som bara några minuter innan inte ens tänkt tanken på. Att lämna dig där på båren, pussa på din fortfarande varma kropp och gå. Gå ut i n vår som var totalt meningslös. Gå ut i vad jag visste var en dag i lugn, men som skulle bli värre dag två för så fungerar jag i trauman.
Sedan veckan som följde… Alla som slöt upp, erbjöd sig saker. Jag har aldrig varit den som trott att människor brytt sig om mig, vem är jag i en värld? Men så många som fanns där som brydde sig om mig. Det är jag fortfarande så tacksam över. Det finns mycket ondska i den här världen, men kärleken är större. Vi får aldrig glömma att det är mer kärlek i världen ondska, även om det är ondskan vi ser och hör om. För vem vill berätta om något så fint som kärleken?
Kärleken känner jag fortfarande för dig Skilla, jag kommer aldrig glömma dig. Du har nyckeln till mitt hjärta, en plats där du finns. Jag älskar dig och saknar dig. Ett år utan dig! Men du är alltid med mig och din syster Lizzla. 勺
