För ett år sedan körde Björn mig till Laila och Kennel First Axelle för att köpa en liten valp. En liten Lizzla, precis en vecka efter hennes storasysters Skillas plötsliga dödsfall.

Vi såg en älg efter vägen, och väl framme så fick vi komma in och träffa den lilla svarta pudeltjejen som kavat tog sig fram i köket. Hon över ett litet ben till en stol och skyndade sig fram till Björns skosnören. Mötet med deras mamma Liljah som glatt hälsade oss välkomna och hur fint det var att få klappa den tik som fött fram båda mina älskade tjejer.

Björn fick bära ut Lizzla till bilen efter köpet och hon fick åka i mitt knä med filtar på vägen hem. Självklart hade hon säkerhetsbälte för hundar på sig. Vi stannade efter vägen men hon ville inte kissa där, och vid Hemköp i Falun köpte vi lite mat. Jag hämtade min bror Mattias som fick åka med oss hem, och väl hemma tultade hon kavat runt i sitt nya hem. Hittade en av Skillas leksaker som fortfarande låg kvar på golvet, då detta var första tillfället jag var hemma på riktigt sedan Skillas dödsfall. Jag hade varit hem och duschat, och sett allt blod rinna ner i badkaret innan, men minns inte om jag eller Björn var den som hämtat mina saker? Kanske? Jag minns inte speciellt mycket av dagarna där efter Skillas död.

Men väl hemma med Lizzla så hade jag upp hennes första portion mat och det kände hon snabbt och kom springandes ut i köket och åt ur den skål som var dubbelt så stor som henne kändes det som.

Vår första natt tillsammans när jag la upp kuddar som att hon inte skulle ramla ner. Mitt lilla yrväder, denna kloka tjej som följer oss med blicken var en jag eller Björn går.

Tack för detta fina år med dig Lizzla, för att du fanns där! Mitt läkande yrväder!