Jag kör en bloggutmaning i oktober. Vill du delta? Klicka in på länken här till vänster, och lämna ditt blogginlägg under kommentarerna. Sedan är det bara att börja blogga om dagens ämnen som du hittar på samma länk. Kom ihåg att länka tillbaka till min blogg, så fler hittar hit och kan delta.
Ganska mycket ändå, jag har varit och är intresserad av gynekologi rent generellt. Jag var den där som satt på biblioteket och läste på om kroppens olika funktioner som tweenie. Läste Kamratpostens Kropp och knopp, samt att jag slängde mig över: Ett barn blir till. När mamma väntade min syster när jag var 12-13 år. Jag hade koll på förlossning och födande, och som gravid slukade jag allt kring saken. Även efteråt har intresset funnits, det är inte för inte jag läste till doula och sedan blev hjälpmamma i Amningshjälpen för att även där finns mitt intresse i den biten av mjölkbildning.
Jag är ju absolut ingen barnmorska eller läkare. De har betydligt mer kunskap än jag, men utifrån besök på kvinnokliniken under åren har jag fått veta att min koll på ”kvinnans anatomi” är väldigt bra som flertalet sagt.
Senast förra hösten blev det påtalat när jag åkte in för magsmärtor under revbenen och läkaren som undersökte mig på akuten menade att det var livmodern och äggstockarna. Jag sa: Men där uppe sitter inte den?! Han, ja det var en minnas hävdade att jo då… Jag fick åka till gyn där jag sa att: Alltså jag har inte ont där. Livmodern och äggstockarna sitter väl här. Och pekade på området där jag lärt mig att livmodern sitter, samt att jag vet var jag brukar ha ont vid mens… Har man lidit av extrema menssmärtor sedan första mensen kan man lokalisera smärtan efter ett tag. Hon läkaren säger: Jag det stämmer! Jag säger: Mmm och jag har ont här, pekar på området under revbenen. Läkaren: Ja… Du kan ju uppenbarligen mer ont den kvinnliga antonomin än läkaren som skickade dig hit. Vi gjorde gynundersöking ändå, och jag hade ångest så klart… Mina äggstockar och livmodern såg fina ut…
Madeleine Stenberg 
