februari 2025

Ett leende vitt som snö.

Madeleine Stenberg 18 februari, 2025 2 Kommentarer

Vi har ju alla hört om Snövit, hon med hy vit som snö och svart hår samt röda läppar. Snövit är en klassiker i bokform som sedan filmatiserats i många versioner. Min favorit är självklart Disneys, men det fanns en rolig film som utspelade sig efter Snövit som heter: Snövit och de sju dvärginnorna. Handlade om dvärgarnas kusiner som var tjejer. Jag och min syster Cilla älskade den där filmen som små, jag tror inte många sett den dock. Som ni säkert förstår vad det heller inte Disney som gjorde den.

Hur som helst så hy vit som snö är det nog få som vill ha idag. Vi är nog desto fler som gärna vill ha lite färg. Jag ingår i kategorin vit som snö och vet om det. Förr om åren kände jag mig alltid som ett lakan, men jag börjar mer och mer acceptera avsaknaden av färg i huden. Samtidigt är jag glad över att sluppit leverfläckar så får ändå vara glad i det lilla.

Något som däremot är fint med vitt som snö är tänder. Visste du om att på 60 minuter kan du via laserteknik hos Laserklinikcenter i Stockholm få upp till till 10 nyanser vitare tänder? Vitare tänder kan ge ett bättre självförtroende och många lider av att tänderna blivit påverkade av kaffe, te och andra saker som mörkat dem. Tänk då att få ett vitt leende och känna att jag behöver inte skämmas över mina tänder. Jag kan absolut se mig själv bekosta att göra tänderna vitare, det är en liten sak att göra med laser och för att sedan känna sig extra fin.

Bokar du tid idag får du 50% rabatt på behandlingen, och nog är rabatt ändå något de flesta av oss vill ha? Jag älskar rabatter själv, ju mer man får billigare desto bättre.

En tröja för studenten.

Madeleine Stenberg 17 februari, 2025 Inga kommentarer

Något som ligger mig varmt om hjärtat är klasströjor. Jag minns nämligen när min klass på högstadiet beställde en varsin klass t-shirt med våra namn på, samt en text som skulle samla oss elevers olika egenskaper på. Jag hade den som sovplagg under många år, men vet inte om den är slängd nu. Det borde nog vara så tänker jag. Men ibland kan jag hitta plagg som jag trott mig gjort av med. Så jag håller trots allt saken öppen för ifall att den skulle vara kvar någonstans.

William hade också en klasströja i årskurs nio. Den stod det också något om dem på och sedan deras namn. För honom betydde nog klassen lite mer än för mig. Eller vad vet jag egentligen? Men han hade ändå gått med de flesta av klasskompisarna sedan förskoleklass. Jag gick med min klass i ett år eftersom jag bytte skola i årskurs 9.

Jag har nu förstått att man även kan köpa klasströja för gymnasieelever, det var ju ändå lite roligt. Tiden på gymnasiet betyder ju ofta mycket för människor. Det är första steget in i vuxenvärlden där man får välja själv och skolan inte längre bestämmer åt dig. Du väljer vad du vill göra och klassen på gymnasiet känns som något många idag håller stor vänskap kvar från. Det är väl lite så att det är tiden man formas, och även får människor runt sig som delar samma intressen. Man valde ju ändå linjen för att det känns som något som passar än.

Jag hoppade av gymnasiet och läste in den på distans via vuxenutbildningen när jag var 21. Det var rätt för mig, helt enkelt för att jag inte var där i huvudet. Dels var linjen inte helt vad jag ville, man sedan hade jag mitt inre jag tampades med och så här efteråt inser jag också att min PTSD ställde till det mycket för mig. En hjärna i stress kan inte ta in kunskap, det var aldrig tal om att se den saken för mina lärare utan de la på mig saker. Sedan framförde de istället att jag hade svårigheter, idag vet jag att min hjärna var full. Den kunde inte ta in något och så här med facit i hand med 4 högskoleutbildningar varav en avslutad på universitetet kan jag säga att några problem med inlärning har jag inte haft. Däremot hade jag förmodligen behövt fått en sjukskrivning och en möjlighet att få terapi på riktigt. Men jag anklagar ingen för det, på den tiden så fanns inte begreppet psykisk ohälsa, och problematisk skolfrånvaro handlade om att man skolkade. Jag vet idag att min kropp sa ifrån och jag inte fick hjälpen, det var en annan tid.

Men tillbaka till något roligare, skoltröjor hur kul är de inte? Att få roliga citat som Chat gtp och annat som påvisar hur man tog sig igenom skolan på ett skämtsamt sätt? Jag menar ungdomarna måste ju få skoja om saker. Jag tycker dessutom att chat gtp är skitbra när man använder det i rätt syfte. Så att det finns klasströjor som skojar om saken är verkligen superkul!