Om du kunde välja ett fiktivt djur som din livslånga följeslagare (som en Pokémon eller ett fantasihusdjur), vilket skulle det vara?
Då får det bli Enhöringen i The Last Unicorn.
Orsakulla mamma vid 20 – Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Ett dalaliv med känslor, djur och porslin!
Om du kunde välja ett fiktivt djur som din livslånga följeslagare (som en Pokémon eller ett fantasihusdjur), vilket skulle det vara?
Då får det bli Enhöringen i The Last Unicorn.


I juli åkte jag till Mio och nyttjade mitt presentkort på 1000 kr jag fick i julklapp, då jag köpte min säng därifrån. Jag köpte en fotpall till min soffa och visst blev det bra? Nu ligger tjejerna där och njuter på dagarna.
Jag har väntat på pallen sedan i juli då den skulle beställas. Den kom prick på datumet de sa.

Jag var på Tippen i söndags med Björn. Mitt när jag slänger grejer, ser jag en stor och fin ljusstake i gratisboden Tage! Jag drog dit direkt och den fick följa med hem. Efter lite om och men hittade jag den på nätet. Nypris var 1300 kr på den, så jag nöjd. Ska bara köpa nya lampor till den, då ena lampan gått sönder.
Ibland har man bara flyt i livet.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.
När kände du dig som mest lyckligt lottad?
Är nog ändå hela tiden med mina fina tjejer: Lizzla och Wemby.
När hade du senast riktigt bra timing?
Hmm har jag någonsin det?
Vad vill du ha tur med den här veckan?
Denna vecka är ju snart slut. Men vädret då.
När litar du på magkänslan?
Alltid.
Har du ett turnummer, och ger det tur?
Nej det skulle jag inte påstå.
Om du var tvungen att byta liv med en fiktiv karaktär i en vecka, vem skulle du välja?

Byta liv med en fiktiv karaktär? Ja då får det bli Megan i My little pony!




Igår kom jag hem från jobbet och var rejält trött. Men tog med tjejerna ut på promenad och sedan gick kvällen snabbt mot sitt slut. Idag på jobbet kände jag av huvudvärk, och snövlig men verkar ha ändrats för känner inget längre
Men halsen har känts av hela veckan så vet inte vad det är, kommer men försvinner sedan.
Efter jobbet hade jag ett jobb att göra, och sedan var det Amningskurs. En jättefin grupp, tog med Lizzla och Wemby ut efter kursen. Bu väntar sängen, imorgon ska jag välja golv (igen) hos Kopparstaden, fick nämligen titta i en utgången katalog sist.
Har du någonsin gillat en skurk mer än hjälten? Vem och varför?

Ja faktiskt flera gånger:Cole i Charmed, Damon i The Vampyrer Diaries är väl två exempel.
Vilken är den längsta boken du någonsin har läst?

Spännande fråga men är nog DET/IT som jag startade på Storytell. Har inte appen just nu, men kanske är dags för att köpa boken istället.

Sitter på tåget mellan Gävle och Stockholm. Ska idag till huvudkontoret för den arbetsplatsen jag arbetat åt. Alla vi som är specialpedagoger eller speciallärare ska dit för en dag med olika information. Det blir nog bra, eller ska medge att jag mår ganska mycket skit av detta.
Jag tycker inte om att resa, och som den personen med ätstörningar, PTSD och GAD samt som jag förstått senaste veckorna att jag även har OCD är detta skitjobbigt. Detta med OCD lär jag ta tag i, aldrig förstått att jag har det förrän när jag lyssnade på en tjej på Tiktok som berättade om saken, det var 100% jag. Det är skitjobbigt, men så mycket som föll på plats.
Mitt extrema behov av att duscha varje morgon, spelar ingen roll om jag duschat på kvällen jag känner mig äcklig och smutsig om jag inte duschar på morgonen. Rädslan att bli sjuk, att undvika offentliga toaletter. Jag kan gå en hel dag utan att gå på toaletten om det skulle behövas, mot att besöka en offentligt toalett. Rädslan när någon säger att den är sjuk, hemska tvångstankar som alltid funnits där.
Så sitter jag nu här på tåget nära en okänd människa, känner ett stort obehag av saken.
Väl i Stockholm ska jag ta mig till Medborgarplatsen, känner bara obehag inför det också. Gå i stan och leta, hitta rätt tunnelbana. Eller som nu gå på rätt tåg, att inte komma fel. Är bara orolig.
Det är därför extra intressant att trots min oro, kommer det fram en äldre farbror och ber mig om hjälp att hitta till rätt tåg?! Jag hjälpte honom, vi skulle till samma som tur var. Men ser jag ut som jag har koll? Verkar så, oavsett vart jag befinner mig i landet kommer alltid folk och frågar mig om vägen? Jag som är orolig, själv. Men verkar inte visa saken utåt märkligt nog.
Längtar hem till Lizzla och Wemby, jag är ingen resare och sedan terrorattacken på Drottninggatan undviker jag Stockholm och våra storstäder så mycket jag bara kan.
Vilket är det bästa rådet du skulle ge till någon som är yngre än dig?

Det är okej att tycka, tänka och leva som du vill.
Vad är en sak som omedelbart skulle förbättra din stad?

Spännande fråga men det får väl bli trafiksituationen vid mig. Det är en alldeles för trafikerad gata som politikerna helt missat när gator görs om.
| Cookie name | Active |
|---|