Att få vara ledig, att slippa krav och att bara leva som jag vill. Det är frihet! Jag är absolut ingen människa som gillar att vara ägd som ett exempel.

Jag är inte så intresserad av offentliga människor överlag. Tycker inte illa om dem, men gillar dem inte heller. Aldrig varit speciellt intresserad bara.

Jag är färdig med karriärplanering. Efter flera år med studier, jobb och examenstitlar känner jag bara för att vara. Se jobbet som en plats man går till och får sin lön. I skolans värld ska man prestera för ingenting. Det är nämligen inte så att dina prestationer genererar i bättre resultat, utan du har vad du har att jobba med. Jag och många med mig har slitit ut sig själva och bannat sig själva för att elever har diverse olika funktionsnedsättningar som medför att de krav Skolverket ställer på dem inte är genomförbart för eleven eftersom det som krävs inte är något eleven kommer kunna genomföra på grund av sin funktionsnedsättning. På alla sätt och vis har vi inom skolan sedan fått höra att vi är dåliga, borde gjort bättre och jagat det där för att alla ska lyckas. Istället för att stanna upp och fråga sig: ”kommer jag lyckas få en person i behov av rullstol, att kunna använda sina ben till att gå?” Svaret blir nej. Är det då rimligt att anta att ett barn inom autismspektrum som har svårigheter i att analysera, reflektera och diskutera? Skall klara av den saken? Är det rimligt att tro att det är mitt fel att ett barn med dyslexi ska klara av att läsa utan hjälpmedel under nationella proven för dem är utformade så. Så klart inte!

Det är inte lärarens fel om en elev inte klarar skolans krav, vi skyller på lärarna. Men om man blickar uppåt mot de orimliga som Skolverket menar är vad varje individ ska klara av i den svenska skolan. Kan man lätt se att det är där felet ligger.

Så jag har slutat att ge min själ till karriären där jag ska stånga mig blodig mot en vägg som aldrig kommer rubbas. Jag jobbar på Good enough och relationer. Jag jobbar på att låta eleverna få en bra tilltro till sig själva istället för att tro att betyg och bedömning är det viktigaste. Jag jobbar på att ge eleverna det de behöver men lägger det inte längre på mig själv när Skolverket och läroplanen är dem att skylla på när eleverna inte klarar olika delar i skola. Jag gör mitt bästa, men dömer mig inte själv längre. I skolan finns inga karriärmöjligheter, förutom om du kan snacka dig till en plats runt rektorns fötter. Vill du vara där så var där, men är du nöjd med att vara good enough, och en person eleverna tycker om som lär dem saker de kan ta med sig ut i livet så kommer du aldrig längre i karriären. Men det är okej för mig. Jag är hellre den som ger kärlek, omhändertagande och respektfulla relationer. Hellre den som lär ut kunskap, men inte behöver bedöma deras kunskap utifrån misslyckanden utan istället kunna se allt det eleven lyckats med istället. Du kanske inte kan matematik, men du fick A i idrott och det är fantastiskt!

Måste vara Sabaton på Sabaton Open Air 2022. Längesen nu känner jag men var som vanligt trevligt på en festivalen som numera är nerlagd.

Hmm vilken svår fråga, speciellt då jag inte är speciellt delaktig i samhället utan föredrar att hålla mig för mig. Men är väl via mitt jobb, att jag är hjälpmamma I Amningshjälpen och kursledare I Amningskurs tänker jag.

Vilket står ju för ett jobb, och det finns flera jag tycker är intressanta. Nog får man väl ändå bryta på regler ibland? Här kommer mina, tänker en dag för varje.

1. Barnmorska, ville verkligen bli det innan jag valde läraryrket. Men som tjugotreåring och mamma till en treåring, kändes det inte rätt att ta ett jobb där jag behövde jobba kvällar, nätet och helger. Så jag valde läraryrket för jag trodde att man skulle slippa sådant då. Det var ju en lögn, istället för OB-tillägg så jobbar man kvällar ofta ändå helt utan ersättning… Tiden som jag trodde jag skulle få med min son på kvällarna, för jag valde ett dagjobb blev inte alls som jag trodde.
2. Barnläkare eller läkare inom gynekologi.
3. Barnsjuksköterska, spännande jobb med barn. Kanske jobba inom neonatalvård? Eller på barnavdelning med sjuka barn i olika åkommor.
4. Frisör, hur kul ändå att arbeta med skönhet och hårvård!
5. Egenföretagare, friheten lockar! Att bara slippa ha en och samma arbetsplats dag in och dag ut.
6. Djursjuksköterska, hur härligt att umgås med djur hela dagarna.
7. Hunddagis, hur nice att ta promenader i skogen. Mysa med djur och bara ha det trevligt med de glaste som finns djur.

Hmm fick verkligen fundera. Men dessa använder jag: Polarn o. Pyret perfekta kläder utomhus som skyddar mot regn och rusk. Odd Molly, Me&I (de plagg som finns kvar efter nedläggning), House of lola, Calvin Klein på underkläder.

De personer jag beundrar. Jag tycker ordet är lite speciellt faktiskt, för gör man det i vuxen ålder? Beundrar någon? Jag tycker om människor i min närhet och vänder mig gärna till dem. Men beundrar? Det tycker jag kanske inte att jag gör. Följande människor är däremot viktiga För mig, och jag pratar gärna med dem om allt som hör livet till.

1. Lisa, min bästa vän. Jag ringer henne om allt, och hon ringer mig tillbaka om sitt.
2. Björn, som jag delar många tankar med.
3. Mamma, berättar saker för henne och hon mig.
4. Sophie, min vän som jag träffade genom Lunarstorm 2004, och som jag skrivit med sedan dess. Hon vet massor om mig, trots att vi aldrig träffats IRL.
5. Min syster Cilla, som jag berättar viktiga saker för.

Dessa fem är nog de som jag vänder mig till för råd.

Självklart gör jag det, har hittills i mitt liv röstat från 2002 när jag var 18, fram tills nu. Röstade nej till euro, och röstade på Piratpartiet i ett EU-Val. Vad jag röstat på i andra val håller jag privat.

Jag försöker leva efter min guds tro. Det ger mig bra riktning mot vad som är rätt väg att gå.