Ska lämna W på dagis snart. Sen ska jag gå ner på gymmet och träna lite afro power dance igen. Var så kul i fredags att jag sett fram i mot det här hela helgen. Svettas och må bra härligt!

Försökte pina i mig havregrynsgröt i morse. Gick som vanligt inte bra fick kvälvningar och höll på att spy upp skiten, jag tog som vanligt värsta mini målet som slutade med att jag åt 4-5 tuggor med spyorna i halsen. Fick ge upp och skita i att äta upp resten. Jag och frukost. Det är helt jävla omöjligt, allt började i samband med att jag ansåg mig själv vara fet när jag gick i sexan. Jag helt enkelt började med att skippa frukosten, i sjuan höll ingen koll på om man åt i matsalen eller ej så jag sket helt enkelt i att äta där också. Vilket resulterade i att jag under högstadiet vägde mellan 46-47 kg , de pendlade lite, minns en gång när jag var sjuk och gick ner till44 och då var jag HUR lycklig som helst. Tror lite att jag minns hur min skeva kroppsbild startade.  Vi var några tjejer i klassen som var på badhuset och vägde oss, alla vägde 35 utom jag som hade börjat väga 40 JAG som då var längst av tjejerna runt 166 på den tiden fick panik och började tänka på vad jag åt. Att jag dessutom växte till min längd på 170 cm som jag är i dag spelade ingen roll jag ville väga 35 kg.  Jag hade xxs på kläderna i nian helt sjuk med tanke på min längd. Sen dess har jag gått upp nästan 20 kg. JAG får panik idag väger jag 64 kg vill ner i alla fall till 60 s0m jag vägde innan W föddes. Jag är sjuk i huvudet för enligt BMI och enligt mätningar runt kroppen är jag smal men min hjärna ÅH min pantade hjärna vill vara smal, vad nu min hjärna bestämt är smalt.  Jag gick ner -6 kg efter att W föddes jag vägde 54 kg såg själv att jag var för smal för höftbenen syntes och armarna var typ urgrävda så jag började äta för att gå upp 6 kg och väga min startvikt på 60 vilket resulterade i +4 kg till! Och dom där jävla kg sitter kvar. Så nu ska dom tränas bort. BARA 4 kg sen är jag smal. Tror jag.