När ens sjuka hjärta åker

GUUU det gör ont ända in i själen. William ville åka till Björn och självklart fick han det men det gör ont. Han har varit så sjuk i natt gråtit och jag har tröstat, gråtit mera och jag har tröstat mera. SKRIKIGT mamma jag kan ingenting ta bort den TA bort! Det gjorde så ont på honom. I morse klockan 8.00 skrek han MAMMA det rinne ur örat då hade den spruckigt och det började strax göra mindre ont men vad spelade det för roll, han hade ONT ändå hela natten och jag kunde inte göra annat en ge supp, spruta in nässprey blanat med koksaltslösning. Lilla underbara hjärtat.

Blev VCT besök och han hade kraftig öroninflamation och fick kåvepidin som han INTE vill ha, den smakar äckligt förklarade han mellan gråten. Lilla hjärtat, jag vet hur äckligt det är och INGET kan jag göra åt det. Han ville åka till sin pappa och de fick han göra. I mitt hjärta gör det ont. Nu är han liksom där hos sin pappa medans jag hans mamma sitter här och känner mig som flera mil bort, jag vill ju vara med honom. Vagga honom, krama honom när han är ledsen. Jag är en hönsmamma jag vet det men när mitt barn är sjukt känner jag mig så rädd. Det är precis som när han inte är här hos mig utan är hos Björn då är jag tom. TOM som det liksom ekar i själen åt mig. För William är det finaste i mitt liv, min största skatt. Han äger något i mig som ingen annan kan äga, han äger hela mig han gör mig HEL. Han är mitt barn och endast när man får ett barn själv kan man nog inse hur man känner det. Hur man ser sitt barn framför alla på ett sätt som inte alls kan ses på något liknade, vad ens barn än gör kommer man alltid förlåta och älska barnet, för barnet är ens eget kött och blod något man själv gjort genom sin kropp. Något underbart, fint och helt utan tillräckliga orför att förklara.

FINASTE underbara William, jag älskar dig mer än du kan ana. Jag älskar att vara din mamma. Det finns inget i mitt liv som är så viktigt som du, du går göra ALLT. Jag kan offra allt för dig. <3

– Puss –