Spökkalas inbjudningar och annonser.

Namnlöst-1

Efter sonens önskemål ska han nu få ha spök-kalas när han fyller år. Det känns riktigt kul faktiskt. Korten ligger klara på mitt skrivbord och ska bara skickas.
Har även skickat in annons till tidningarna så han kommer vara med på födelsedagen. Känns faktiskt lite skumt, han fyller FEM ÅR. Det är många år det. Fem år är liksom väldigt stort, man är ett år yngre för att börja skolan men ändå inte så många månader ifrån. Sen fem år betyder också att han kommer börja tappa tänderna, lära sig saker han inte kunnat innan osv. Fem år är många år. Framför allt för hans mamma som tänker att för fem år sen var hon en tjockis med baouta mage som gick runt och hade ont och bara ville ha ut den där lilla saken som låg inne i magen på henne. De är rätt märkligt faktiskt att tiden går så fort när man får barn.

Det är kväll nu så ska snart gå och sova. Sonen sover redan.

Världens sovmorgon.

Sov tills klockan 10.30 idag, något sånt har inte hänt på väldigt länge. Trodde klockan var runt 8.00 när jag vaknade men hade ju fel. Kändes riktigt skönt faktiskt. Drömde en jätte mysig dröm men kändes hemskt när jag vaknade. Jag drömde att jag fött tvillingar. En pojke och en flicka, det var så himla verkligt. Jag gick och bar på den ena först pussade den på pannan och fick dåligt samvete för jag tänkte att HJÄLP nu har jag pussat på den här lilla mer än den andra. Så fick pussa på den också. Dom var så himla söta och fina, påminde om sonens som bebis. Drömde även att jag ammade båda två? Befann mig på BB här i stan. Tänkte även på hur roligt sonen skulle tycka det var med två småsyskon. Så vaknade jag och det kändes rejält tomt. Alltså i drömmen hade jag fått moderskänslorna och allt. Låter väl sjukt? Kände i alla fall mig nästan bestulen på drömmen när jag vaknade, hade velat vara kvar där en stund till och se mina två små bebisar, veta namn och sånt.

Vaknade med ångest så klart, inte bara på grund av tvillingdrömmen som fick mig att känna mig som HJÄLP jag kommer aldrig kunna få fler barn för jag är singel. Utan också för att jag insåg att verkligheten är så jävla svår. Det jag lever i nu. Allt känns som en mardröm. Ångest som kommer över allt jag SKULLE behöva göra och alla håll och kanter som känner att jag MÅSTE, MÅSTE och MÅSTE göra saker nu. Att försöka sålla bort saker är svårare än man kanske tror. Ångest, jag tror nästan ångesten är den värsta. Det är som ett abstinens efter att få mig att göra saker, KROPPEN skriker efter att gör det här som en tvångstanke, för mig blir det att NEJ jag kan inte för jag måste i första hand sålla bort saker.

Nä nu ska jag tvätta samt duscha. Hur gör ni med sköjlmedel? Har ni det till alla kläder och allt ni tvättar eller endast till vissa saker? Jag använder sköljmedel endast till sängkläder och handdukar. Känns som att dom vill jag ska lukta gott när man använder. Kläderna är inte så viktiga man använder ju deo och sånt ändå så där räcker tvättmedleslukten tycker jag. Hur gör ni?