Handlade denna tröja på ett Me and I party jag var på den 6 september. Fick den på posten i tisdags men har inte hunnit visa. Som ni märker är jag mer eller mindre såld på klädpartyn. Men detta party hittade jag endast denna tröja på. Monster som den heter.
Har fixat i lilla klädkammaren så det ser bättre ut än det gjorde innan. Dock är jag inte helt nöjd ännu. Funderar på att köpa en vit färg och måla hyllorna på, sen ska jag ta bort mina och sonens jackor därifrån och lägga någon annanstans ska spana i vilken garderob bara. Roligt att förändra lite, egentligen sånt jag INTE ska pyssla med. Men är rastlös är van vid att ha flera miljoner saker i luften då är det svårt att tagga ner helt plötsligt och bryta tempot. Skulle vilja ha sånt där skoställ man hänger upp på sidan inne i klädkammaren så jag kunde ha mina ”fin” skor där. Typ stövlar och sånt där fjantit tjejlarv. Ska fixa till lite mer så det ser finare ut. Men de får bli en annan histora. Just nu är jag faktiskt rätt nöjd.
Idag har sonen gått och sjungit den låten. Jag är rätt slut idag måste jag med ge, att försöka varva ner känns otroligt svårt, jag vill liksom gärna vara mig själv. Kunde inte låta bli att möblera om i en av mina klädkammare, har en aning om att jag kommer ta bort lite vinterjackor därifrån imorgon och köra in dom i en annan garderob, frågan är då vad som ska fylla hyllorna inne i klädkammaren? Jag kommer nog på något. NU gör jag det igen, funderar om framtiden. Typiskt mig alltid hundra tankar i huvudet, det jag INTE skulle ha. Undra om jag kommer att kunna sluta med detta någon gång?
Ska snart gå och lägga mig och läsa nya numret av cosmo som jag fick igår eller om det var i förrgår.
Nu äntligen efter mer en tio år vet jag VARFÖR jag har haft alla symptom jag haft. Varför jag alltid har evigt ont i ryggen, illamående, magsmärtor och tyngd. Jag lider av stress. På riktigt alltså. Inte vanlig stress som folk talar om utan min är verkligen på riktigt. Igår kväll började jag hosta här hemma, kunde inte sluta och ramlade ihop på golvet fick panik det kändes som jag skulle dö, jag hade döds ångest. Sonen ringde sin pappa som kom hit akut. Egentligen är allt som en dimma, jag minns det inte så bra. Spydde och hade frossa minns jag, hörde i bilen hur sonen pratade med sin pappa. TÄNK om mamma dör osv. Jag trodde det var ett astma anfall. Väl inne mådde jag verkligen skit dåligt på akuten, hade svimmningskänslor, svårt att andas tryck och hosta. Fick inhalera efter några timmar och stanna kvar för observation. Blev massa rör, och sedan i morse skickade dom upp mig på lung och allergi där jag känner personalen i och med min allergibehandling. Jag fick gå in och ta ett pulsprov i en puls ven. Var en väldigt obehaglig känsla. Dom berättade hur blek jag var, jag såg det själv ett lakan bredvid min vita kropp hade lätt kunna skrämma livet ur någon. I alla fall så fick jag hjälp ner på AVA igen. På ronden kom läkaren in, en av mina astma läkaren. Han frågade hur jag känner mig när jag andas och jag berättade, sa att känslan påminde lite om Yoga. Fick i alla fall börja andas djupt samt att han palpterade på olika ställen och frågade om smärta. Frågade om jag brukade känna hur blodet rusade i kroppen, frågade om hur jag var med mat. Om förstoppning samt det motsatta, hur jag reagerade mot viss mat osv. Om jag hade ont i magen, var yr. Spänningshuvudvärk, kollade även på min tunga och fick veta att den har stora bitmärken något jag inte visste ett dugg om. Frågade om mina tänker. Så sa han en medicinsk term på latin och sedan sa han om jag förstod? Jag lider av stress på riktigt och igår fick jag en panikångest attack. För mig kändes det väldigt konstigt, panikånget är ju sånt knäppon får liksom. Men tydligen inte, provet man tog på mig idag visade att mitt hjärta får jobba alldeles för fort, hjärtverksamheten är överansträngd som han sa, förut har man gjort lungkontroll på mig på lung och allergi som visat överansträngda lungor. När jag var 12 år började jag klaga på ont i nacke och rygg. Hela livet har jag fått veta att det är HELT normalt och förmodligen för att jag lyft något. ALDRIG har någon kollat varför, när jag blev laktosintollerant så var det så vanlig idag, men att även annan mat gett samma symptom har varit helt normalt. Nu står det svart på vitt jag är tjugofem år gammal, och lider av stress och som jag förstod det på honom är jag nästan utbränd. Jag ska få börja på andningsövningar samt gå på kognitiv beteende terapi KBT .
När jag ringde sonens pappa så sa jag allt och han sa att han är ju inte de minsta förvånad för det där har han vetat länge. Lika säger alla utom mig själv. JAG har aldrig sett mig själv som stressad. Visst jag har tagit på mig saker, hjälper gärna andra, och tar på mig saker, tänker alldeles för mycket på vad som måste göras och har sjukt höga krav på mig själv. MEN stressad? Aldrig. Men nu vet jag vilket också betyder att jag måste förändra massa saker i mitt liv det känns tungt. Läste nyss om utbrändhet och allt stämmer ju på mig. Dock har jag aldrig sett det så innan. Men nu vet jag och nu måste jag försöka hjälpa mig själv. Men det nya skrämmer mig, jag låter säkert jätte vettig och genom tänkt just nu. Men jag vet med mig att det här inte riktigt sjunkigt in ännu. Jag har nämligen gråtit och gråtit idag.