Extremt många som läst min blogg idag.

Kikar på besöks antalet och fick mig en chock. ALDRIG varit så många som läst min blogg innan. ROLIGT, skulle vara spännande om jag visste vart ni kommer ifrån. Är ju kul när folk börjar läsa det man skriver. Även om det förstunden mest känns som dravel. Eller ja det är dravel.

Lider av SJUK tristess. Egentligen inte så konstigt, det riktigt kliar i fingrarna med allt jag vill göra. Frågan är bara hur jag ska komma på något riktigt smart sätt att faktiskt inte ha alla jag måste, jag borde och jag ska listor dör dom kommer upp hela tiden. Sonen fyller snart år så jag har börjat planera för kalas vilket jag vet inte alls är bra enligt läkarna. Ni skulle ha hört dom igår, mina restriktioner han talade riktigt allvarligt om för mig att nu är det jag som slutar ta på mig saker och börjar tänka på min kropp och själ i första hand för min kropp mår inte bra. Nu ska jag berätta det sjuka med detta. JAG förstår allvaret och jag vet hur viktigt det är att jag tar åt mig av den infon jag nu fått, men en del av mig är fortfarande MIG vilket betyder att jag inte alls tar det på lika stort allvar som jag vet att jag måste ta det. Den delen av mig tänker att klart du måste göra allt du tänkt dig för annars hur ska du klara dig. För jag är väldigt rastlös av mig och därför så är nu mitt problem som det är. Min utbrändhet handlar om mitt tagande att ta åt mig allt de folk ber mig om, till exempel fixa med de någon annan inte hinner. Eller ta på mig extra jobb för jag hör att dom är i kris på jobbet, eller att läsa en extra kurs bara för att jag är rädd att csn annars inte ska få in alla sina poäng. Att hinna med och hitta på roliga saker med sonen, och vetskapen om att jag måste ha det kliniskt rent hemma jämt annars blir jag uppstressad. Allt sånt här gör jag varje dag, nu ska jag helt plötsligt bara göra det som är bra för mig. FÖR mitt hjärta är överansträngt och mina lungor överarbetade och min kropp har sagt ifrån och lika så psyket. Jag förstår inte hur jag ska lyckas ta bort saker ur min vardag? HUR jag ska lära mig säga nej och tänka på mig själv och inte tänka på att vara fröken duktig som klarar allt själv.

Mördad

Linda chen är mördad. Kom inte som en chock precis, man har ju förstått efter att ha läst morgontidningarna att hon lär vara död ingen människa försvinner ju så där bara utan anledning. Dock känns det obehagligt jämt när människor blir mördade. Dessutom känns det som det varit så mycket mord i Dalarna på sista 2 åren. Först var det killen utanför mc donalds i borlänge. Helt onödigt en kille som stack ner honom. Sedan var det den femtonåringa flickan från Mora som blev mördad. Sedan blev det Engla och nu kom nästa mördade här i trakterna i Dalarna. Vad är det för fel på folk? Anledningen till att jag inte skriver om alla andra hemska dödsfall är för att dessa ligger kring mina trakter, ställen jag varit på eller befinner mig runt. Hur kan en människa efter att ha mördat någon gå därifrån utan att själva bryta ihop? Känns hemskt och sjukt.

Bilden lånad från aftonbladet.

Trökkväll.

Sonen åkte nyss till sin pappa och här sitter jag och har så himla tråkigt. Kikar på lite youtube klipp håller på att fixar mat också. Tråkigt att äta ensam men har inte så stort val när ens barn inte är hemma. Får se vad kvällen erbjuder annars. Ska i alla fall unna mig lite fredags gott och sedan ska jag gå och lägga mig tidigt. Funderar på att dra till gymmet imorgon bitti och bara träna en stund.

The only ones Melody Club

Jag blir så sjukt glad när jag hör den låten. Hehe, jag gillar sån där musik blir riktigt glad i hjärtat av sånt där som är glatt i låten på nått vis. Har nyss betalat kåravgiften samt avgift till tradera. 13 kr skulle dom ha. Haha, sån jävla löjlig summa kändes det som, kunde ju varit smartare om dom sparade såna där små summor. Men, men. Kåravgiften var dock dyrare 224 kr skulle dom ha. Tur man utnyttjar alla studentrabatter man kan för annars hade det känts surt. Mc donalds tex, 5 kr billigare. Hehe, kan låta snålt men det är en dipsås i alla fall *höhö*. Nä men seriöst tycker faktiskt det är bra med studentrabatter känns helt okej, synd bara att inte dalatrafik har mer studentrabatter som för mig det hade inte lönat sig att utnyttja studentkorten för dom kostar liksom 740 kr månaden. För vissa kanske det är helt okej pris men så mycket buss åker jag inte att det skulle löna sig, så för min del får det i stället bli att åka bil. FÖRDELEN med körkort, tur att sonens pappa har bil som han lånar ut, hade verkligen velat äga en egen bil men det är en onödig utgift att ha egentligen så jag får nöja mig med lånade bilar, fötter och som sista utväg buss.

Trött

Har lång tråkigt. Funderar nästan på att gå och sova en liten stund. Känns som jag inte riktigt annars vet vad jag ska göra. Är så rastlös i kroppen. Hade varit skönt att sova också. För jag har massor med sömn timmar att ta igen.

Funderar och funderar. Egentligen borde man kanske göra annat än att sitta här och fundera in i det oändliga? Någon nytta borde det väl finnas att göra. Någon med tips?

Att inte har någoting för sig.

Sitter här och tråkar, är svårt att inte ha något för sig när man är van att alltid planera och planera. Kommer på mig hela tiden att små planera och få ont i magen över sak jag måste göra. Är ju inte så lätt att bara sluta tänka på saker när man är van vid det. Jag vill gärna fundera och tänka och göra saker. Det här med att ta det lugnt och låta tiden ha sin gång passar inte riktigt in på mig som person tyvärr.

I morse såg jag att jag väger mycket mindre än jag trott. Normalt hade jag nu hoppat och studsat och känt en viss YES känsla, men i stället så kände jag. Jaha? Hur kommer det sig? Nu är jag på väg ner men ändå finner jag inte alls det där klimax jag väntat på. Jag orkar visserligen inte ens tänka på mat så det är inte konstigt. En fördel med att jag mår så här är mitt antigodis känsla. Känns ju bra eftersom jag annars längtat efter godis hela tiden. I helgen har jag tänkt ta det lugnt. Skriva något i skolan kanske för det behöver jag, läsa någon av dom böckerna vi behöver läsa och skriva på min observation till portoliot. MEN jag ska inte alls stressa utan ta det lugnt, för jag måste de. Kan inte begrava mig i massa saker som sedan ska få mig att kanske bryta ihop igen. Nu lär jag försöka lugna ner mig lite tills jag får min KBT och kan få hjälp.

Sonen är på förskolan. Ikväll funderar jag på att gå och träna lite. Känns faktiskt som det skulle kunna vara skönt att få svettas lite och kanske rensa tankarna. Sonen ska sova hos sin pappa hela helgen och jag tänker endast ta det lugnt. Kanske städa lite och sånt bara.