Visar: 1 - 3 av 3 artiklar
Sorg & saknad

Min döda pappa. Djupa tankar en lördagskväll.

Ibland så dyker dom upp. Tankarna från min barndom som jag ibland anser att jag blev bestulen på. Varför det blev så vet mina närmaste vänner, jag skyller inte på någon. Jag antar att vissa saker bara ska vara som dom är, det vi är med om speglar den personen vi blir i framtiden och min bakgrund har speglat mig på både positiva och negativa sätt. Jag öppnar mig på riktigt för väldigt få personer. Jag kan berätta vissa saker men andra är liksom sånt jag håller hårt inom mig. Vissa saker är helt enkelt bara som dom är. Men det fördolda och de som skrämmer mig är också sådant som kommer upp såna här kvällar. Idag när jag fick ångest, jag började fundera över när jag senast besökte min pappas grav och fick ångest. Jag kände mig som en jävla hemsk människa. Senast jag besökte min pappas grav var nog på farmors begravning 2004. Är rätt säker på att jag måste gått dit då? Var jag inte dit då, var det sista gången en vår dag 2003, när jag vandrade runt i ett mörker. Jag hade börjat hos min första riktiga psykolog som faktiskt försökte göra det som ingen lyckats med. Knäcka mig, han fick mig nästan dit dock slog jag tillbaka. Men han berörde de ämnet som skrämmer mig. DET där ämnet vad jag egentligen känner inför mig pappa. För någonstans inom mig så är jag rädd för att erkänna smärtan, för den finns där. Han frågade mig “HUR känner du inför din pappa? HUR var din pappa” och jag bara “jag minns inte” och han något minns du, vad minns du? Och jag kände ett hugg i bröstet och hur jag ville tränga bort alla känslor som bubblade upp, för jag minns inte riktigt. JAG var ett barn när min pappa stals från mig. Han stals från mig innan jag ens hann med att UPPLEVA honom mer en som ett minne. Jag blev bestulen på en förälder medans jag fortfarande växte för att bli vuxen. Det är en smärta som aldrig kommer försvinna. Jag visade sonen min pappa nu ikväll, för honom är det ett fotografi med någon mystisk person som jag säger är min pappa. För mig är det en bild av en människa jag bara mer och mer glömmer bort och snart kanske inte ens minns längre. När jag tänker tillbaka på livet jag levt är jag inte tjugofemår gammal jag är sjuttiofem år gammal. Jag är en gammal kvinna i en en ung människas kropp. Mina minnen, mina olyckor och mitt öde. Jag är inte som alla andra och jag är så himla rädd för att gräva i det förflutna. Men idag fick jag ångest jag har inte besökt min pappas grav på snart sex år. Jag har aldrig tagit med mitt barn till hans morfar. Jag har aldrig låtit min son se graven där min pappa är begravd. Graven ger mig alltid ångest, jag tror det är de. FÖR ett minne har jag fast naglat i min näthinna. När min pappas urna las ner i graven. Jag bad om att få lägga ner den. Jag minns fortfarande tygnden och hur jag och min faster hjälptes åt att föra ner pappas urna i jorden, och sen gick vi bort därifrån. Lämnade pappas grav, och varje gång jag besökt hans grav efter detta blåser det alltid lite extra i mitt hår när jag vandrar dit. Den där vår natten 2003 när jag vandrade runt på hemorten i spö regn mitt i natten och grät, började jag springa och benen bar mig bort mot pappas grav. Jag gick över bron, vandrade upp för backen och in mot pappas grav. Jag gick dit och hamnade bredvid hans grav med den vita duvan. Satte mig där och sa “HEJ Pappa, älskade du någonsin mig?” så hörde jag en röst inom mig ta på graven. Och jag gjorde det, och i samma ögonblick var jag med i pappas bil den där kvällen, kände kurvorna och kände smällen. Kände min pappa andas och hör honom säga min mammas namn och mina barn, sen hörde jag en pust och i nästa ögonblick befanns jag mig på graven igen. Jag vet inte, jag har alltid trott på dom saker vi inte kan förklara. Kanske det var min pappas sätt att visa att han älskat mig, tyvärr kommer jag aldrig få veta eller höra honom berätta om hur han kände in för mig och mina syskon. Men inom mig finns en djup sorg och saknad, samt en känsla över att blivit bestulen på min pappa.

Lyssnar på “If we hold on together med Diana Ross, låten från Landet för länge sedan” jag tänker på något vis alltid på min pappa när jag hör den. Kanske för jag kände mig som lillefot, när hans mamma dör. Fast i mitt fall dog min pappa.

Lärarprogrammet

Sitter här en stund en lördagskväll.

Dammsugit hela lägenheten samt lagt in sista maskinen tvätt för idag. Möblerat om i lägenheten så en bokhylla fått flytta in i mitt sovrum. Känns skönt, jag kopplar av när jag får dammsuga och möblera om. Låter säkert helt sjukt men jag fylls av något slags rus i kroppen när jag får göra om. I fönstren i vardagsrummet lyser ljustakarna. Det känns riktigt bra faktiskt, jag känner mig konstigt nog julig. Känner aldrig den där pirriga jul känslan annars men kanske blir annorlunda i år? Om lite drygt en månad när jag nästan klar med den lekande människan och jag hoppas på att få svar snart om jag kommit in på litteraturvetenskap 1. Jag hoppas de, vill läsa böcker och känna att jag får en rätt soft termin efter denna. Med inlämningsuppgifter och portfolio arbeten.

Ikväll är det guds tre flickor ett måste på lördagar på bobster. MOGNA Mamma Madde måste jag säga, jag älskar såna dära fjortis program.

En sak jag vill ha på tal om något annat är en gungstol. En vit gungstol med högt skaft. Jag skulle vilja ha en sån inne i mitt sovrum. Skulle vara så himla fint. Kanske mest som en inredningspryl. Eller ja det är en inredningspryl. Jag vill ha det för att mysa i och sätta mig och gunga i. När min lillasyster föddes 1988 så hade mamma och pappa en gungstol. Jag minns fortfarande den där “wowwa” känslan i magen när man gungar fram och tillbaka och hur rädd man blir när man tror den ska tippa bakåt. På tal om de så kom jag och tänka på en bild av mig, min syster och min pappa. Lägger in den här så får ni se. Jag var 5 år där när bilden knäpptes och det är jag och min lillasyster Cilla samt min pappa. Min pappa dog som jag skrivit tidigare när jag var nio år.

 


Jag 5 år, pappa och min lillasyster Cilla 1 år på bilden.

Småbarnåren

Lördá och städdá

Ska börja städa ihop lite här sen ska jag nog baka idag. Eftersom det liksom glömdes bort igår. Vet inte vad mer dagen ska bjuda på, ingen snö idag i alla fall. För min del känns det bra jag ogillar skarpt snö. Jag är sommar människa och snö och kyla är bajs i alla avseenden för min del. Jag åker inte skoter, jag har stått på skidor 2 gånger i mitt liv, längd var man tvingad till så det destå mera trots hatet var starkt och jag höll mig inne så gott jag kunde under vintern som barn för bygga kojor, snögubbar och så vidare har aldrig varit min grej. Sommaren är annorlunda, då är jag ute hela tiden. MEN vinter?! Ufft jag hatar det. Finns betydligt roliare saker i livet.
Förra året var pest och pina enligt mig, snön värkte fan bara ner och ner hela tiden. Trodde aldrig den skulle sluta. Skotertöntarna och skidfjantarna var i himmelsriket och jag var butter som fan. MEN tänkta att som kompensation på denna skit vinter med kyla och FÖR mycket snö. Bör jag väl få en fin och härlig sommar. HA, det fick jag ikke. I stället så blidde det regnigt och kallt, var mera som höst en mina underbara sommar. Några dagar var det fint på där i maj. Då låg jag och stekte mig i solen och vägrade röra mig en centimeter från solen. Men sen kom regn, regn och regn under juli. Tur dom dagarna när jag och Anna var på falucrusingen samt classic car week var fina annars hade jag brytit samman. Semestern var det också fint på. Men sen regnade det och regnade och var allt. Jag klagar aldrig på värmen, får gärna vara tropisk hetta för min del. JAG gnällde inte ens under varma dagar när jag var gravid jag NJÖT. När sonen var bebis njöt jag också för sommaren efter 2005 var så varm och skön. Sen var det vinter och vinter “hugah” . Nu är det endast 4½ mån kvar tills det brukar bli lite värme. JAG väntar och räknar ner, då kommer också allt roligt. Som falukalaset, classic car week, falucrusingen och allt annat roligt som hör sommaren till. Älskade underbara och efterlängtade sommar!

Nu ska jag duscha. Knäppte ett kort innan jag somnade igår kväll. Så här sover jag på nätterna.


Ser aningen blek ut. Märkte 2 sek efter bilden tagits att jag vänt täcket åt fle håll.
Så det ändrades tillbaka så klart.

%d bloggare gillar detta: