Dag 02 – Min första kärlek

Så kom man de de ämnet då. Hehe de svåraste. Jag har jätte svårt för att bestämma mig vem min första kärlek var? Jag tror det kan ha varit en pojkvän jag hade när jag var sjutton. Jag var väldigt kär i honom, och ja i alla fall så kär att jag tror det kallas kärlek?

Annars hade jag även en i yngre ålder jag drömde om även om jag aldrig gjorde något med. Min högsta önskan var att bli tillsammans med honom, gifta mig och skaffa många barn. Jag gick på mellanstadiet *s*. Alltså vet jag inte om de direkt heller kan räknas som första kärlek?

Jag är rädd för att bli kär, kärlek gör ont och jag tycker inte om smärtan. Dessutom blir man kär tar det en dag slut och när det tar slut står man där ensam. Jag har en väldigt bitter syn på livet och eftersom att det antingen slutar med att man gör slut eller att den ena parten dör så undviker jag just såna saker, för att skydda mig själv från smärtan att förlora någon jag älskar. Det är väl en vinna och förlora situation kan man tänka sig, det jag vinner på det är att slippa förlora någon, de jag förlorar är väl det där som är så självklart för alla andra parlivet.

Jag har dock aldrig varit en av dom som drömt om de heliga vi två. Jag brukar snarare undra varför alla strävar så efter det? Dom gånger jag varit i förhållanden har jag både känt mig trygg samtidigt som det kvävt mig. Jag stor inte ut med att ha en människa som har höga förväntningar på mig där jag måste leva upp till allt det som anses vara normalt. (Vilket är väldigt intressant för med William älskar jag just såna saker, att jag vill vara bäst och gör allt för honom) . Men skillnaden här är att leva i som par, det går mig upp till halsen och kväver mig inifrån på ett skrämmande sätt.

Nu blev det Off tropic kanske? Men ja ni fick veta två “Min första Kärlek i alla fall”.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

7 thoughts on “Dag 02 – Min första kärlek

  • 22 november, 2010 at 15:21
    Permalink

    Åh, jag vill också skriva den där listan men jag vet att det inte skulle vara så kul för min sambo att läsa om min första kärlek/kyss osv… Det var så mycket intressanta saker att reflektera över tyckte jag..

    Jag tänker lite som du, jag är ingen romantiker och inte besatt av tanken på att vara 2 resten av livet. ibland avundas jag dig och önskar att jag kunde leva singelliv men samtidigt så älskar jag min sambo och inser att mitt liv är med honom. I alla fall nu.

    Svammel svammel! 😉
    Sarah recently posted..Komsi komsi lilla jul…

    Reply
    • 22 november, 2010 at 21:14
      Permalink

      Sarah- Såg att du gjorde den i alla fall 😀 . Jag tycker vissa saker är beklämmande med som det där med första kärleken, känns ju som man hyllar ett miffo. Hatar karln numera haha :-p .

      Är lite så jag tror att jag skulle känna som du beskriver om jag blev sambo med någon, jag skulle älska människan är inte den otrogna typen men ändå tror jag det skulle kännas som jag satt fast. Svår situation :S

      Reply
  • 22 november, 2010 at 20:41
    Permalink

    Bra svar tycker jag! Lekis/lågstadiet tycker inte jag räknas.. Då visste man ju inte vad det var att va kär 😛
    Jag förstår din rädsla också… Men jag känner nog även lite så med vänner.. Dem älskar man ju också.. och kommer också att förlora.. 🙁 Jag är nog lite cynisk pga alla gånger jag blivit sviken.. Kärleken däremot, då har de stannat kvar längre..
    malle recently posted..Virrvarr

    Reply
    • 22 november, 2010 at 21:10
      Permalink

      malle – Håller med på lekis var man ju kär i allt och alla :-p .
      Jag känner att jag skräms av att bli så där kär att man helt plötsligt släpper allt och sedan blir sviken 🙁

      Reply
      • 22 november, 2010 at 23:37
        Permalink

        Jag förstår dig precis. Men mest vänner som sagt jag känner igen det i.. Eller fd vänner, eller vad de nu var. Då man ger allt och tror man har en riktig vän, bara för att bli huggen i ryggen på ena sättet eller andra.. Är nog en naturlig reaktion att de Vänner jag har är gamla, de som jag vet inte hugger.. Kanske även därför jag “inte hittat” någon ny kärlek..
        malle recently posted..Virrvarr

        Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: