Eftersom ingen av dom jag känner vill vara med på bilder så får det helt enkelt bli en till på William .
William i oktober 2010
År: 2011
Min dag.
Har lite flera dagar nu bestått av studier. Det känns som att jag verkligen inte har tid att göra annat en plugga och åter plugga. Men med målet jag har att läsa massa kurser nu i vår blir det nog lätt så *hehe*. Kommer bli bra tror jag, att få läsa massor alltså. Kunskap är makt och det är viktigt tror jag att ta vara på alla kurser man kan för att få betyg i ämnen.
Har nyss läst lite saga för William, nu ska jag ta och skriva lite uppsats i en kurs. Sen blir det nog lugnt.
8de dagens bild: En person som du saknar
Det får helt klart bli min Anna. Hon ska snart få sin första lilla bebis, vilket dag som helst faktiskt då hon gått 1 vecka över tiden nu. Saknar henne i massor <3.
Bilden är från sommaren 2009.
Innan Classic Car Week
Tre timmar alldeles vaken.
Jag är inne i någon svacka sover för lite och är ändå skit trött. Det känns inte speciellt kul faktiskt för jag hatar verkligen såna har perioder när jag sover på tok för lite. Inte så jag gnäller direkt, finns ingen anledning att gnälla för att man inte kan sova. Mer så att jag konstaterar att jag just nu har en period när jag är mer vaken och sover mindre.
Jag har aldrig sovit riktigt bra, så länge jag kan minnas har jag vaknat lätt, sover med ett öga öppet brukar man väl kalla det? När man alltid ligger som på helspänn och vaknar av minsta lilla ljud. Är därför sällan helt trött då min kropp är van vid att veta att ”NU måste du vakna”.
Fick i alla fall ändra lite på uppsatsen. Får se om man blir klar med skiten snart, känns som det skulle betyda mycket att slippa den för en stund.
Idag tänkte jag skriva i ordning mitt tal om min hemort. Jag har drömt om de där jävla talet så har en bild av vad jag ska använda mig av för något i den. Hemort ja, skriva om något som egentligen inte alls ligger mig varmt och hjärtat. Men jag har tänkt göra MIN form av hemort. En blandning av HEMMA och hemort, jag hoppas att det blir godkänt.
Nä nu ska jag duscha. Lika bra det så är man klar med allt sånt där sen.
7de dagens bild: En bild som du aldrig lagt upp
Tog bilden igår.
I väntan på favoritserien.
Är med i The secret life of the american teenager gilla grupp på facebook, NU är datumet ute den 28onde Mars kommer dom nya avsnitten. BLEV ååååig i hela kroppen men det är ju fan två månader dit. Längtar som fan, såg att Adrian fått mage och att Amy friar till Rickey! Jag bara MEN va fan så kan ni väl inte göra?! Ge en sån himla stor tailer och så får man endast se de lilla. Vill verkligen att den serien ska börja igen, den ända serien jag längtat efter avsnitt så mycket i förut är ju Charmed. Andra serier kan jag liksom ”vänta in” men the secret life är så där att jag bara väntar och känner mig rastlös när det inte går. Typ går hela veckor och väntar och sen när jag ser avsnitten sitter jag och gråter och bara ”ÅHHH den är så bra”. Haha, ja jag är en fjant men jag bokstavligt talat älskar den serien!
Dagen har bestått av högskoleplugg. Ska väl ta och fortsätta med det imorgon. Annars är det väl helt okej typ. Ska skriva lite ikväll efter jag nattat William. Han håller just nu på att ta ett bad.
Barnmottagningen.
Det gick bra, dom var jätte bra och det gick jätte bra verkligen. Men nu blir det att utreda William till grunden så vi ska dit på fler besök, bland annat för ultraljud på njurarna och rönken tror jag? Minns inte var så sjukt mycket information så jag kände att hälften försvann. Sen ska vi dit och kolla hur William kissar fast det är nere på barnkliniken mitt emot neonatal. Jag trodde typ allt skulle göras idag men det delas upp, men det är som Björn säger att det är jätte bra att dom tar det på allvar och gör en grundlig undersökning men jag är ändå nervös liksom, kan inte släppa sånt här förrens det är klart att allt är bra.
Men kan summera det som hände idag då.
Först kom vi upp dit, då tog dom vikt och längd samt sate emla salva på William, eller som dom kallade det ”trollsalva”. Sen så kom doktorn och pratade med William först. Det tyckte jag var jätte bra det ger ju barnets syn på saker. I alla fall så sa läkaren ”Har du några syskon William” och William som jag tror börjar ledsna ur på den frågan då ha fått den frågan ganska många gånger på sista tiden svarar ”DU om jag hade haft syskon så skulle väl dom varit med här eller hur?!” . Jag kände ”ÅH va trevliga sexåringar är” s . I alla fall så började hon med att känna på Williams mage men var ingen förstoppning eller så. Sen så satt vi och diskuterade hur William går på toaletten och så frågar hon ”Använder du blöjor William”. HAHA jag trodde jag skulle dö av skratt när jag såg Williams förolämpade min S. Han blev verkligen riktigt stött och svarade ”ÖH nej?!”, haha. William har ju inte använt blöjor sen precis innan han fyllde tre år så hehe, det var aningen kränkande för honom s.
I alla fall frågade hon om han kissar ofta och där är det något som stämmer för dom säger att han kan springa på toaletten flera gånger per dag i skolan, så då blev hon oroad och sa att det kan vara något som har ett samband med det här med urinvägsinfektionen som han fått. I alla fall fick han med sig ett toalettschema som dom i skolan ska få för att kolla hur ofta han går, det är viktigt i och med att man faktiskt inte vet vad felet är OM det är ett fel del vill säga. Det sjuka är ju att det var just dom här sakerna jag sökte för i november för jag reagerade på att William kissade så ofta då. Jaja.
I alla fall så ringde hon AT läkarna för William hade ställt in sig på att ta blodprov och nu trodde hon inte det behövdes först men sen ringde hon till överläkarna som tyckte att det behövdes så det blev lite med att kolla reflexer (William trodde det var såna där ”vanliga” reflexer så han blev impad när han fattade att man hade de i kroppen) och även gå på tå och sån där rutinkontroll. Sen fick vi gå till väntrummet och vänta på barnsjuksköterskan som skulle ta blodproven på William. I väntrummet träffade William på en liten tjej på tre år så dom lekte en stund. När sköterskan kommer börjar hon prata med det andra paret och typ diskuterar William, först förstod jag inte varför förrens hon reagerar och ”OJ är du hans mamma?” och ber paret hon pratat med om ursäkt och skämdes inför mig tror jag. HAHA. Pinsamt för henne.
Sen gick vi in i provrummet och William fick sitta ner en stund och kikade på sån där tv med rörlig bild man spelar upp, sen sa hon sköterskan när hon sa att hon nog behövde någon som höll i Williams arm för jag tänkte att de kan ju jag ”nä du ska bara sitta och vara mamma du”. Hehe okej tänkte jag, så sa dom om jag skulle byta och sitta vid andra stolen och hålla William i handen men William bara ”NEJ det här klarar jag själv”. Sen ja så drog dom åt så fick han se nålen och bara ”NEJ inte en NÅL” han fick snabb panik men dom var SÅ bra och bara. Titta på tv:n du istället William så då gjorde han de så tog dom blodprovet på William och han kikade då dit jätte intresserad och bara. ”ÄR det där mitt blod? DET är ju vinrött” så sa dom att det ser ut precis som det ska göra. Han var så duktig. Jag hade varnat honom och sagt att dom kanske tar jätte många prover bättre säga många istället att han tror typ en och får panik. Men det var två så då sa han ”HA de var ju bara två?! Mamma sa att det kunde bli jätte många”. Sen tog dom fram en lite väska med saker för han varit så duktig, så han fick välja två i en. En ödla och sedan en sol som klättrar ner för väggen. Sen gick vi hem, vi fick med oss urinprov hem som jag ska lämna till dom imorgon. Ska även komma ihåg att lämna mitt mobil-nummer då får de glömde jag helt bort. Var så sjukt mycket information som sagt. Men så var dagen i alla fall.
På väg till barnmottagningen
Barnmottagningen
På väg in
Spana in väntrummet
Trollsalva var jätte kul tyckte han.
Fick på båda armarna.
6e dagens bild: En bild på du och en vän du inte varit med på länge
De är flera vänner jag inte träffat på länge. Men jag tror det får falla på Lena eftersom jag inte sett henne sedan Oktober.
Bild från när jag fyllde 25.
Nervöst för morgondagen.
Igår ringde barnkliniken till mig, det var en sjuksköterska som satt och gick igenom remisser dom fått och efter ett återbud ville dom boka in William tills på måndag (del vill säga imorgon). Jag sa självklart ja, för det är ju bra om det blir kollat. Känns ändå så jobbigt, hade velat haft Björn med mig. Men eftersom han har klienter (antar att man kan säga så?) från utlandet på besök och han ska sitta i möte med dom hela dagen och sedan gå ut på middag ihop, så betyder det att jag får gå själv. Kalla mig löjlig men jag tycker det känns skit jobbigt faktiskt. Sköterskan sa att dom eventuellt kommer ta blodprov på William och att jag ska varna honom för de, förutom de kommer dom eventuellt behöva urinprov. Jag är skit fånig jag vet, men för mig känns det i hjärtat som när personalen kom rusande från BB och sa att William var sjuk och fick lov att komma till neonatal på en gång för dom inte visste vad det var för fel. Jag vet inte varför den händelsen gör mig så ledsen och faktiskt plågar mig på sätt och vis fortfarande fast William fyller sju år i år, ändå var det så hemskt. Springa med min nyfödda bebis genom korridorerna träffa läkarteamet och se dom ta med mitt barn för att ta ryggmärgsprover. DET gör ont att tänka på det, och jag blir tårögd och mår skit dålig bara av att skriva detta. SEN känner jag mig så fånig för det finns ju folk som fött prematur bebisar och legat på neonatal länge. Det känns liksom fel av mig som fick ett fullgånget barn som blev sjuk vid födseln att må dåligt över den händelsen. Men det gör jag, något FRUKTANSVÄRT. Därför har jag rent av fobi för sjukhus miljöer när det gäller William. Som när han ramlade när han var runt ett år och han blev inlagd över natten, eller som nu när dom ska sticka honom. Jag hade ställt in mig på att Björn skulle vara med, och nu ska jag fixa det här själv fast jag känner panik. ÄR livrädd att de ska vara något fel, att dom ska hitta något. I och för sig ligger fel med njurarna i min släkt och jag är medveten om den saken men det skrämmer mig i alla fall, tänk om. Njurarna och sånt är ändå allvarliga saker. Just nu önskar jag att jag kunde få ha med någon som kunde hålla mig i handen medan jag håller Williams hand.
Visst är det så att erfarenheten med William gjorde mig starkare, men den har också gjort mig ledsen och rädd. Framför allt har jag gått så länge och undrar VARFÖR han blev sjuk. Det svaret jag fick var att han förmodligen fått någon bakterie via mig när han föddes, men vad för bakterie? Kommer det hända samma sak om jag får fler barn? Jag minns att jag stod där på neonatal en dag när jag bytte på William och tänkte är det mitt fel? Jag frågade en sköterska som då sa att jag skulle få tala med doktorn. Han var jätte bra och sa att jag absolut inte kunde gjort något för att förhindra att han blev sjuk. Men ändå gnager det där i mig ofta. Det jobbigaste är ändå att det inte finns någon att tala med om det, för det känns som man är ensam om att förstå hur det kändes.
William ett dygn gammal på neonatal
(då endast koll för hjärtljuden pga hur dom varit under graviditeten)
Bara första natten var aningen omtumlande då jag endast trodde för tidigt förra hamnade på
neonatalvård. Men när dom hämtade honom när han var 2 dygn var betydligt värre.
William 2 dygn gammal, en natt på BB. Jag sov inget på hela natten
Eftersom jag kände att han inte var frisk.
Samma dag som denna bild togs fick jag också veta att han var sjuk.
På väg hem på permis från neonatal.
Handen inlindad i bandage, under sitter en droppnål, där han fick bland annat medicin igenom.
Dom fick sen lov att byta en gång också och jag klarade inte av att se på när dom bytte.
Björn fick ge William sockerlösning medan dom bytte.
5e dagens bild: En gammal bild på dig själv
11 september 2004.
V37 eller något sånt, med William i magen.
20 år gammal.