Idag fyller Björn år. Men då William lyckats vara sjuk blev det inget firade för honom, vi ska fira honom i helgen istället.
Sveriges nationaldag firar jag inte, jag har aldrig firat den, fast jag är ingen människa som firar något speciellt. Jag firar födelsedagar och julafton. Men första Maj, Påsk, Halloween, Alla hjärtans dag, och typ allt vad det nu heter?! De firar jag inte, det känns som att folk vill ha något att fira i varje liten dag och framför allt så ska man gärna fira det med att supa skallen i bitar också. Kalla mig tråkig, men jag har absolut inte varit någon festis på senare år.
Eller sedan jag var nitton år och blev gravid med William har jag inte alls haft det där behovet av att festa, dricka massa alkohol, ha klackarna i taket. Jag skulle lätt kunna dricka alkoholfritt för jag behöver inte alls alkoholen för att ha roligt. Visst går jag ut ibland men jag har inte de behovet som så många andra verkar ha. Jag festade stenhårt som tonåring, var ut mer eller mindre varje helg, men sedan när jag var i slutet av mitt artonde års liv början på mitt nittonde var jag så less på att festa, jag vet att jag på typ onsdagar brukade prata med Lena och säga ”ÅH nej, nu är det snart helg och då lär man ju vara full igen.” Lena hade samma tankesätt, så när jag flyttade till Falun behövde jag inte festa på samma vis, vilket gjorde mig lättad och glad. Att jag dessutom blev gravid snabbt inpå bekom mig inte alls jag var snarare SKITGLAD för att ha en anledning att slippa festa. När jag var på O learys med Lisa i slutet av April såg jag att dom serverade alkoholfritt, jag funderar på att börja med det istället. För jag är ingen festprisse, ingen tråkmåns heller utan bara inte intresserad av det där utelivet som alla andra verkar vara.