Fick min mens idag vilket gav mig en chock. Jag gick till skåpet där jag förvarar min medicin och insåg att mina citodon var slut, endast en tablett hittade jag och paniken som uppstod i mig var inte liten. Jag slängde mig på datorn för att få en inblick i om jag hade några citodon kvar att hämta ut på apoteket och jag tror att jag hade någon vänlig ande runt mig för visst kunde jag ta ut mer på mitt recept! Det blev därmed en snabbvända till apoteket för att fixa nya. För en sak kan jag säga att citodonen har hjälpt mig sedan jag fick den utskriven så till den grad att jag faktiskt kan leva ett liv trots att jag får mens. Den tar inte bort all smärta, men en del av den. Det jag känner nu skulle jag tro är vad andra tänker på när det talar om mensvärk. Det gör lite ont i magen och man vill gärna ha något varmt där. När jag inte tar citodon så ligger jag och spyr av smärtan, gråter och går och drar djupa andetag i tackt med att värkarna kommer. Jag brukar klamra mig fast vid saker och riktigt nypa tag och vilja skrika. Ibland har jag fått bett Björn hämta William för att jag helt enkelt inte haft kraften att röra mig. Nu med citoden kan jag gå korta promenader och rör mig utan att skrika. Dock fick jag en billigare variant av citodon idag Kodein Evolan men de funkar de med. Huvudsaken är att jag slipper ligga och be till gudarna att ta bort smärtan en gång i månaden.
Tog en promenad hem till Björn vid fem då han bjöd på middag, åkte hem hit sen. Läste saga för William, myste lite och nu sover William och sängen kallar på mig med. Imorgon börjar en intensiv vecka på jobbet, men jag ska nog överleva de också.
Bilder från idag.
T-shirt från Blingo (Ann Söderlunds design).
Sjal från Blingo’s vårkollektion. (Anine Bings design).