Visar: 1 - 2 av 2 artiklar
Tweenieåldern

Tröttdag.

Det går trögt denna vecka känner jag. Det är helt klart de faktum att det fortfarande är mörkt på morgonen när man kliver upp, ser så mycket framemot när det börjar vara ljust när man kliver upp det är mycket enklare att vakna då. Just nu är man lika trött oavsett vilken tid man går och lägger sig. Vintern är INTE min grej.
Idag kände jag mig dessutom väldigt ledsen, det var alldeles för mycket tankar i huvudet men hade ”turen” att det var planering hela förmiddagen så jag behövde inte tänka speciellt mycket. Men imorgon är det bra igen, det är idag och sen är det över.

Ska kolla på Pretty Little Liars och The lying game så fort William somnat, SÅ kul med serier nu. Älskar att kolla och försvinna bort i lite fantasivärld en stund.

Förresten berättade William  för mig hur ett annat barn puttat honom i backen idag. William fortsätter med att säga att då gick jag upp och puttade tillbaka.

Hans lärare gick dit och sa till honom att man får inte ge igen varav William svarar:
DEN gyllene regeln. Var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig.
Läraren hade mjuknat och sagt att; Ja riktigt så är det ju inte.

Jag kunde inte låta bli att börja skratta, eftersom jag vet hur snopen man blir i såna där situationer när barn har svar på saker. För visst kan man tolka det där lite olika, man ska ju vara mot andra som man vill att andra ska vara mot en själv. Den gyllene regeln är ju väldigt bra att utgå ifrån och det är ju lite så att om man ger igen så har man ju faktiskt behandlat den andra som man själv blev behandlad. William brukar inte ha nära till att knuffar och slag, det har aldrig legat i hans natur riktigt men som han också sa: JAG blev förbannad just då! Jag förstår ju det med, jag har ju själv alltid velat ge igen och vill ha sista ordet.
Hur som helst fanns jag hela grejen ganska intressant hur vi lägger tolkningar i saker, sen diskuterade jag och William saken ur de perspektivet att ge igen och att de i slutändan kan vara andra som blir skadade såna som faktiskt inte var med från början. Men jag tyckte liksom svaret han gav sin lärare var ganska kul och sanningsenligt.

Livet har ju alltid två sidor liksom, beroende på vilken sida man väljer att titta åt.

Barn i sorg

Mardrömmar.

Usch! Jag har drömt riktiga mardrömmar i natt och känner mig riktigt ledsen idag. Var så jag knappt kunde resa mig ur sängen. Jag är inte sådan som faktiskt blir ledsen så lätt, men detta det var så verkligt med känslor jag inte trodde mig ha.
Jag hade redan ångest innan mina ben bar mig ditåt i drömmen. Jag gick med en barnvagn och tänkte på William som för stunden inte var med. Jag såg exakt vart jag befann mig och mina ben i drömmen ville gå åt ett annat håll men kroppen gick framåt. Jag följde vägen och hamnade i ett hus bredvid så jag såg rakt in i huset. Jag blev övertygad om att gå till det andra huset och där mitt i trappan stod han och såg ner på mig och han andades, hans axlar rörde sig och han log. Det där leendet jag letat efter i vaket tillstånd. Men inte haft förmåga att hitta för något blockar mina ögon, eller mitt minne. Jag hörde hans röst så tydligt och sa; får jag spela in dig?! Jag vill visa hur lik du är! Jag skulle få filma när han tog tag i mig och gav mig en kram och jag kände lukten jag tror mig minnas som var han. Lukten av cigarettrök som för mig symboliserar trygghet ihop med lukten av skinn? Jag stod där nära, tills någon kommer och börjar bråka. Jag hör skrik och är ett litet barn i en vuxen kropp, jag hör hur folk säger saker och hur jag inser att han är död och att folket runt mig diskuterar honom. Jag hör hur någon säger; vad du aldrig visste var att han kanske inte ville leva? Jag säger då; ibland kanske det är så att man har rätt att dö. Det är lättare för mig att hata honom om jag vet att han ville dö! Och tårar rinner ner för mina ögon!

Mobilen väcker mig, och jag vaknat med sorg… En sorg jag inte känt på många år. En sorg av saknad efter någon som dog i en bilolycka när jag var 9 år.

Han var min pappa.