Några ord om begravning.

Jag kom på en sak, i morse började jag och William prata om begravningar. Varför vi ens berörde ämnet minns jag inte så väl, men vi liksom bara kom in på det. Jag sa att jag varit på två och sedan pappas som var våran egen. Min morfars när jag var tretton var fruktansvärd och jag grät så tårarna sprutade och glömmer aldrig hur det kändes. Vi var dessutom på Ljusets kapell på samma ställe som pappas begravning ägde rum. Det jag minns mest från pappas är ju hur vi var där inne, jag och mina två yngre syskon. Jag vet att mamma och min moster var med, men jag minns mest min moster som hjälpte till. Det är konstigt att jag inte minns mamma mer? Det är mycket jag inte minns av mamma under tiden pappa dog, kanske min hjärna stannade upp just då och raderade saker? Jag har funderat massor över det där, varför jag minns så fruktansvärt lite av min pappa och varför jag inte riktigt minns honom trots att jag var nyss fyllda nio när han dog.
Hur som helst morfars begravning var som sagt fruktansvärd och jag trodde jag skulle slitas i tu när jag var där. Nästa begravning jag var på var när min farmor skulle begrava även de i samma kapell i Orsa, och även då höll jag på att bryta ihop och grät därinne. Jag beslutade där och då att jag ALDRIG mer vill gå på begravning eller utsätta någon annan för att gå på mig, efter några år så gick jag helt enkelt ur svenska kyrkan för jag VILL inte plåga människor genom att samlas och sörja mig. Det här är något som skrämmer människor mitt naturliga tal om döden, för mig är det dock inget som jag är rädd för att prata om även om jag har dödsångest men jag VET hur jag vill ha saker och jag hoppas att andra ska respektera det. Jag har även varit öppen till nära och kära att jag kommer inte gå på deras begravningar, jag klarar inte saken. Jag måste sörja i min egna värld, på mitt egna sätt.

Hur som helst när William och jag pratade begravning i morse tänkte jag på pappas, och vilken tur det var att jag och mina syskon fick säga adjö i ensamhet tillsammans. När pappas urna sedan fördes ner i hålet i marken, höll jag och min faster i bandet som förde den ner i jorden för att aldrig mer möta dagens ljus. Min faster sa hej då Uffe och jag sa hej då pappa och det var över. Men det var enkelt, lika enkelt som när jag, mamma, min moster och mina syskon sa adjö framför pappas kista i ensamhet.
Jag minns när vi gick ut och att jag mötte släkten som var på väg in på riktig begravning medan vi var på väg därifrån. Men mer en så minns jag inte, det är så svart och tomt, jag tror det är så att min hjärna sållade bort vad som hände. Barnet i mig ville inte se mer, jag önskar så att jag kunde svara på alla Williams frågor men de finns inga svar. Jag minns inte, eller så minns jag men hjärnan hos ett barn har valt att sålla bort minnen. Vad vill jag med detta?! Varför skriver jag just dessa rader? Jag vet inte, jag måste bara skriva ibland, sålla ur mina tankar för jag behöver det. Mina tankar är min borg, min blogg min ventil. Ingen behöver ta illa vid sig av vad jag skriver, eller känna sig ledsen för jag är inte ledsen jag vill bara skriva av mig, skriva av mig för egen skull. För jag tror ingen förstår riktigt ändå, mer en jag själv, jag har en aning om att tankarna är extra just i år. I år blir det tjugo år sedan pappa dog, William är lika gammal som jag var när pappa dog, och hade min pappa levt hade han i år fyllt 60.

Madde, Mattias o Cilla2Jag och syskonen på pappas begravning.

Madde, Mattias o Cilla3Tre barn, tre syskon.

Så hade ytterligare en dag passerat.

Dagen gick fort fram idag, och morgondagen kommer gå ännu snabbare eftersom jag då har min “långa” dag. Imorgon ska vi prata om Domherren och barnen ska måla Domherrar och sätta upp i vinterträdet. I höstas hade vi höstträd med Igelkottar på marken under trädet men nu ligger Igelkottarna under snön. Det ska vi göra på skapande, vi ska även ha lite matematik i form av hälften.

Efter Förskoleklassdagen kommer jag jobba en stund på fritids i cirka en timme sedan har vi lite A-lag och efter det ska vi ha extra AP-träff i 30 minuter. Det är väl ungefär så min tisdag kommer se ut. Det har varit lite folk som varit intresserad av att veta lite mer om läraryrket och vad vi göra och sånt så la in det där i alla fall hoppas det roar någon?!

Efter jag kommer hem imorgon ska jag hämta William i skolan, tänkte ta och gå till Björn då. Vi ska nämligen dit på middag, på de viset är det ju ganska perfekt att ta en promenad så får man sin vardagsmotion imorgon direkt efter jobbet och innan maten. Får se om jag och William hinner kika in på Willys en sväng också, mest för att se om jag skulle kunna handla lite frukt och grönt igen.

William lekte med sin kompis från det han kom hem, jag plockade och pysslade en stund för att sedan somna på soffan, behövde väl få igen den missade sömnen jag råkade förkasta när jag inte kunde sova som jag skulle i natt får hoppas på bättre sömn denna natt.

Har gjort i ordning en smoothie tills imorgon bitti. Tror den kommer vara perfekt för att pigga upp mig, sätta igång ämnesomsättningen samt att smoothies brukar vara en bra start på nya vanor för mig.

Nä om jag skulle sluta babbla nu och gå och lägga mig kanske, lägga mig i en renbäddad säng. Finns det något skönare?!

chai latte

20130128-152647.jpg

Tog mig en chai latte för att stilla mitt sötsug, av någon underlig anledning är jag alltid hungrig när jag börjar försöka leva sunt! Jag börjar tänka på mat hela tiden, sjukt egentligen? För idag har jag ätit mer en jag brukar bara de att jag uteslutit riset som var till skolmaten idag. Tog istället massor med grönsaker.

Välkomnade värme!

Nu är det varmare än på mycket länge! Jag välkomnar detta med öppna armar, föredrar detta mot en massa minusgrader så man står och fryser röven av sig, det är liksom bara inte roligt!

William är i skolan, jag sitter på bussen mot jobb och idrott.
Innan vi begav oss idag passade jag på att slänga i en maskin med sängkläder. Har sovit asdåligt i natt, vaknade med ångest och kunde inte somna om så till sist började jag surfa på iPhonen för att hitta recept på diverse smoothies så får se om det blir en så till frukost imorgon, tänkte att jag gör klart en ikväll så kan jag dricka smoothies till frukost. Den här morgonen tog jag en banan, såg att
det kanske inte var det bästa sen men tänkte att va fan! Hur farligt kan det vara att äta en banan liksom? Håller på med lite LCHF och har som mål att gå ner några kilon, förutom de har jag även satt upp lite smått med träningsmål och har även börjar spåna på att eventuellt börja gymma igen. Jag känner att jag vill ha e nystart i livet när jag ändå är slut med studier och det äntligen börjar sjunka in.