fbpx
Dark Mode Off / On
Showing: 1 - 3 of 3 Articles
Läraryrket

En söndag.

Sista lediga dagen då. Påsklovet gick fortare än jag tänkt mig, imorgon börjar allvaret igen och 10 veckor tills sommarlovet för Williams del. Tio veckor, visst är det ändå ganska sjukt? Tio veckor går väldigt fort, kommer bara säga swisch så är det sommar, blommor ute och värme. VÄRME! Jag ser fram emot en varm sommar och hoppas innerligt på den saken. Förra sommaren kändes lite av ett hån, efter tio veckor har jag också gjort klart min tredje del i mitt introduktionsår. Eftersom jag “bara” jobbar 75% förlängs mitt introduktionsår med några veckor, så räknat på tiden borde jag bli klar någon gång i september början på oktober. Ser verkligen fram emot saken, att bli färdig och kunna söka min legitimation. Saken är väl som en kompis sa att nu blir lärarprogrammet nästan 4,5 år långt och de är ju bara en termin kortare än vad läkare gör och som min kompis sa, det kommer bli ännu mindre som söker till lärarprogrammet när de fattar hur lång tid det tar för att bli lärare fullt ut. Det tror jag också, visst är introduktionsåret bra och jag förstår syftet MEN, jag tror inte det får fler att vilja söka till lärare. Det är dels alldeles för låg lön för den tiden man lägger ner och pengarna det kostar i att betala lånet, och sedan är det mycket övertid utöver den arbetstiden man faktiskt har. Med lärare kategoriserar jag alla från förskollärare till gymnasiet, det är nämligen så att de som vill bli lärare för det gillar yrket många gånger lämnar yrket efter bara ett par år för att de känner att jobbet tog för mycket och gav för lite tillbaka. Det här ser man ju lätt på alla debattartiklar. Sen tror jag introduktionsåret blir som en lång bromskloss för många, jag tänker bara på de faktum att introduktionsåret också gör att det tar ännu längre tid för många som vill skaffa familj då 4,5 år är jävligt lång tid, dessutom måste man gå introduktionsåret för att få en fast tjänst och tänk OM man inte får fast tjänst efter introduktionsåret då? Då står man där med ytterligare år med vikarietjänster och väntan på ett eventuellt jobb. Folk kommer lessna, jag tycker inte det är riktigt genomtänkt… Äh ska slutgnälla som saken blir bara irriterad.

William är lagd och jag och Björn tittade nyss på Glee, ska dricka lite vatten och sedan gå och lägga mig.

Fotona är från idag.

023Madeleine
029This is me.
035Maddy
036Profil.
039Windows
040A live.

 

Högkänslighet

Sjuka människor förstår inte hur många liv dem förstör.

I natt drömde jag en mardröm. Sån där dröm som skapar ångest inom mig och som jag ofta får överleva i vaket tillstånd. Jag tänker ofta i katastrofer, jag förbereder mig för döden hela tiden. Det här är en del av mig som lätt skulle kunna övergå till att jag slutat gå ut. Jag har nämligen sådan ångest inför döden och alla onda människor därutanför mitt trygga hem. Ändå kämpar jag mig ut, det här är den största anledningen till att jag inte flugit sedan 2000 och anledningen till att jag får ångest bara av tanken att någonsin i mitt liv stiga på en färja och åka till vilken ö som helst. Det här är anledningen till att jag tror jag ska dö när jag går runt på köpcentrum eller hatar att åka över broar. Varje morgon på bussen tänker jag, tänk om bussen får sladd och åker över bron nu. Då dör jag och får aldrig mer träffa William igen. När jag åker på bussen och någon med en stor väska kliver på tänker jag, tänk om just den personen kliver på för att spränga bussen nu?
När jag går runt i köpcentrum tänker jag att, detta är nog bästa platsen för att spränga nu. Då dör vi, allihopa här inne. Jag med, det här är anledningen till att jag får ångest när William sover borta då jag tänker: Tänk om det börjar brinna där han är nu? Tänk om han dör och jag aldrig mer får se honom. Bilresor, tågresor, stora folkmassor allt leder till döden och i natt drömde jag om att jag att jag befann mig i lokaler där folk gick runt med sprängladdning de la ut för att döda oss. Paniken när jag höll emot dörren där en idiot stor utanför och skulle in för att döda mig och de tre andra som befann sig där, paniken vi kände för att komma ut och hur en liten glipa gör att de kunde slänga in bomben just till oss. Hur en av de jag var instängd med där inne får ut den och vi hör hur folket utanför dör för att vi räddade våra liv där inne i rummet. Nu var visserligen de som dog, samma personer som försökte döda oss i rummet men paniken och tankarna som flög runt i mitt huvud. Hur mår William, är han skyddad där han är? Mår han bra, kommer han bli moderlös nu? Skräcken paniken och lättnaden över att klara mig i drömmen och vakna. Men tankarna som flyger runt i huvudet på mig nu. Döden, rädslan för att dö. Tack vara alla sjuka människor runt om i världen som dödar oskyldiga. Tack vara idioter som går runt med vapen och tycker att de har rätt att döda att ta oskyldiga liv. Att leva i en värld där du alltid måste vara rädd för att andas, att leva i en värld där folk tror att du är skyddad bara för att du är svensk. Men så finns det sådan som mig, som lever i ständig skräck över att dö. Såna som jag som tack vara att döden blev en del av min barndom gav mig realism, där mitt realism gör att jag så fort jag hör om alla idioter därute i världen som 11 september, London, Irak, Norge, hämnd blod och död. Min första ångest kom redan som barn, den byggs på varje dag och ju längre tiden går ju mer ångest får jag för döden. Sjuka människor förstår inte hur många liv de förstör, det förstör familjer, barn, vuxna. Det förstör för människor som inte ens var delaktiga.

Mitt livs viktigaste bit, är vi två.
Att krama dig och ha dig nära är viktigast för mig.
Älskade son, jag älskar dig så.

015Sällan kramsjuk längre men igår fick jag alla kärlekens kramar.
<3

018Min kärlek för dig är ren och äkta. Finaste älskade du.

026Kärlek.

045Love is you and me.

048<3

%d bloggare gillar detta: