Den läskiga kramen.
Madeleine Stenberg Som jag skrivit många gånger förr har jag svårt för det där med kramar. Jag kramar naturligt de närmaste i mitt liv men sen tycker jag det är svårt och sterilt. För min del, jag blir stel som en pinne varje gång jag ska krama folk utanför min innersta krets. Det här är egentligen ett problem för det är så naturligt för människor att avsluta med en kram, och för vissa människor börja med en kram. Jag blir alltid så där klapp, klapp på ryggen och ett väldigt obekvämt stelt kroppsspråk. Jag gillar inte den där formen av närhet! Lika blir jag vid att ta i hand, jag hatar verkligen att sträcka fram min hand och röra vid någon annans skitiga händer, jag inbillar mig gärna att personen inte tvättat sig efter toalettbesöket och jag därmed får den människans bakterier rakt införda i min hand. Hur en hel värld av bakterier förs mot min hand och bosätter sig där medan man måste TA i någon man inte alls vill ta i. *
Samma problem har jag med människor som ska gå armkrok, eller sitta nära, eller STÅ upp i ansiktet på mig. Det är som min personliga atmosfär kräks inombords. Jag har alltid känt så här, så länge jag kan minnas faktiskt. Håll dig ifrån mig! Självklart är det här sånt man hela tiden måste utsätta sig själv för fast jag i mitt fall hatar det…
Jag är ingen kroppskontaktsmänniska. Jag söker sällan kroppskontakt heller, det där med att ligga nära i sängen hatar jag. Jag vet att de flesta älskar att ligga med någon som lägger armarna om dem på natten och riktigt gosar in sig under samma täcke. Sånt hatar jag! Jag vill ligga ifred, jag vill ha mitt täcke och min favoritkudde ifred och för guds skull ge fan i att försöka att KELA med mig. Såna här gånger undrar jag om jag egentligen vore vara man? Det tycks var så att män i större utsträckning föredrar att sova ensamma och kvinnor ihop. Jag föredrar då att sova ensam och utan massa kramar… Kanske är jag konstig? Folk brukar reagera på att jag inte är den där typiska kramiga och öppna typen, jag fick till och med en sådan fråga på Ungdomsmottagningen mitt andra besök där som sjuttonåring. Barnmorskan reagerade nämligen på att jag var stel som en pinne under undersökningen och frågade om jag tyckte det var jobbigt med kroppskontakt och om jag visste varför?
Jag har ingen aning om varför, jag tycker bara kroppskontakt av andra än de absolut närmaste är hemskt, det är något jag ger utan att få något tillbaka för. Men de närmaste känner jag ett utbyte i att ge kramar till, så frågan är varför andra utanför min familj är så förbannat jobbiga att dela kroppskontakt med?
I mitt huvud kretsar miljoner frågor, som stundvis funderar på svaren.
