Den läskiga kramen.

Som jag skrivit många gånger förr har jag svårt för det där med kramar. Jag kramar naturligt de närmaste i mitt liv men sen tycker jag det är svårt och sterilt. För min del, jag blir stel som en pinne varje gång jag ska krama folk utanför min innersta krets. Det här är egentligen ett problem för det är så naturligt för människor att avsluta med en kram, och för vissa människor börja med en kram. Jag blir alltid så där klapp, klapp på ryggen och ett väldigt obekvämt stelt kroppsspråk. Jag gillar inte den där formen av närhet! Lika blir jag vid att ta i hand, jag hatar verkligen att sträcka fram min hand och röra vid någon annans skitiga händer, jag inbillar mig gärna att personen inte tvättat sig efter toalettbesöket och jag därmed får den människans bakterier rakt införda i min hand. Hur en hel värld av bakterier förs mot min hand och bosätter sig där medan man måste TA i någon man inte alls vill ta i. *
Samma problem har jag med människor som ska gå armkrok, eller sitta nära, eller STÅ upp i ansiktet på mig. Det är som min personliga atmosfär kräks inombords. Jag har alltid känt så här, så länge jag kan minnas faktiskt. Håll dig ifrån mig! Självklart är det här sånt man hela tiden måste utsätta sig själv för fast jag i mitt fall hatar det…

Jag är ingen kroppskontaktsmänniska. Jag söker sällan kroppskontakt heller, det där med att ligga nära i sängen hatar jag. Jag vet att de flesta älskar att ligga med någon som lägger armarna om dem på natten och riktigt gosar in sig under samma täcke. Sånt hatar jag! Jag vill ligga ifred, jag vill ha mitt täcke och min favoritkudde ifred och för guds skull ge fan i att försöka att KELA med mig. Såna här gånger undrar jag om jag egentligen vore vara man? Det tycks var så att män i större utsträckning föredrar att sova ensamma och kvinnor ihop. Jag föredrar då att sova ensam och utan massa kramar… Kanske är jag konstig? Folk brukar reagera på att jag inte är den där typiska kramiga och öppna typen, jag fick till och med en sådan fråga på Ungdomsmottagningen mitt andra besök där som sjuttonåring. Barnmorskan reagerade nämligen på att jag var stel som en pinne under undersökningen och frågade om jag tyckte det var jobbigt med kroppskontakt och om jag visste varför?
Jag har ingen aning om varför, jag tycker bara kroppskontakt av andra än de absolut närmaste är hemskt, det är något jag ger utan att få något tillbaka för. Men de närmaste känner jag ett utbyte i att ge kramar till, så frågan är varför andra utanför min familj är så förbannat jobbiga att dela kroppskontakt med?

I mitt huvud kretsar miljoner frågor, som stundvis funderar på svaren.

021

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

8 thoughts on “Den läskiga kramen.

  • 11 augusti, 2013 at 22:09
    Permalink

    Jag har samma problem faktist men ja börjar bli bättre på att kramar killar

    Reply
    • 11 augusti, 2013 at 22:43
      Permalink

      Louisefoto – jag gillar inte att krama någon förutom de närmaste. Varken män eller kvinnor.

      Reply
  • 12 augusti, 2013 at 13:22
    Permalink

    Haha jag är också lite stel med kramar. Brukar jämt hålla andan när jag får en kram av nån som jag inte känner så värst bra, vet inte varför med det bara blir så spontant, haha 🙂
    Hoppas allt är bra med dig! 🙂
    Längat du nått till hösten? 😀

    Reply
    • 12 augusti, 2013 at 21:36
      Permalink

      Ellen Talus – Ja fy, hehe känner samma det där med att hålla andan 😉

      Reply
  • 14 augusti, 2013 at 11:25
    Permalink

    Haha. Jag är lite likadan när det gäller att krama utomstående! Det känns konstigt.

    Fin bild förresten 🙂

    Reply
    • 16 augusti, 2013 at 11:59
      Permalink

      Sara – Tack 😀 . De är jobbigt tycker jag med folk som ska vara nära :-p

      Reply
  • 14 augusti, 2013 at 22:48
    Permalink

    Jag har också svårt med kroppskontakt när det gäller människor utanför min närmaste släkt- och vänkrets och precis som du tycker jag det är jobbigt om folk står alldeles inpå mig -jag vill ha luft omkring mig. Och att ligga nära varandra i sängen en hel natt…nej, tack! Varmt och obekvämt och ett garanterat sätt för mig att INTE få någon nattsömn.

    Reply
    • 16 augusti, 2013 at 12:07
      Permalink

      Helena – Det är skönt att fler är på samma sätt :). Får ofta intrycket av att alla är så öppna 😀

      Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: